Familjen Persson/Christiansen, alias ”Periansen”,

on Worldtour 2004/2005

Hoi An, Vietnam

Hej på er

och

Välkomna till vår hemsida!

Senast ändrad: 02.09.05

Här lägger vi fortlöpande in bilder, resebrev och annat smått och gott från vår långresa jorden runt som rullade igång i sensommaren 2004.

Vi ska vara borta från augusti 2004 till juli 2005. Vi ska resa, trivas, reflektera, lära, njuta, möta spännande människor och kulturer, och jobba frivilligt som volontärer i ett eller flera biståndsprojekt.

Resan kommer troligen att ta oss till bl.a. följande inte helt obehagligt avskräckande destinationer:

Sri Lanka, Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam, Bali och Australien. Efter Australien är planerna mer diffusa, inte minst beroende på den oklara ekonomiska statusen vid denna tidpunkt, men troligen går hemfärden via Söderhavet/Amerika.

Men, världen är stor, möjligheterna många och vi baserar oss uteslutande på enkla biljetter, så chansen finns att vi även ska få se också andra fantastiska ställen längs vägen…

Vad är det då med resande som gör att man fascineras, inspireras, längtar, lär och växer?

Vad önskar vi, m.a.o., med vår resa?

Häng med och läs vidare

Så får ni se

Vilka vi är

Vi är en norsk/svensk familj på fyra som bor på Fjellhamar i Lørenskog utanför Oslo. Vi har bestämt oss för att ta ett friår. Under detta år ska vi resa och uppleva världen.

Vi består av:

Olaug Lise Christiansen, 41 år, norsk, sociolog och lektor, jobbar som klassestyrer på Fjellsrud Ungdomsskole i Lørenskog och i en bostad för psykiskt utvecklingsstörda på Furuset i Oslo.

Mats Per Magnus “Hesse” Persson, 40 år (lääänge kvar till 41), svensk, socialantropolog, jobbar åt Norsk Folkehjelp på Løren Transittmottak för asylsökare i Oslo. Ja, Persson stavas med två s, det är felstavat på bilen på bilden.

Linnea Maria Christiansen, 11 år, svorsk, har ledigt ett helt skolår från sin klass vid Fjellhamar Skole i Lørenskog, börjar åter i klass 7E när vi kommer hem.

Viktor Dante Persson, 5 ½ år (det halva året är viktigt), svorsk, tidigare Fjellsrud Barnehage, börjar i första klass vid Fjellhamar Skole när vi kommer hem.

Vad vi vill med resan

Tja, det är mycket. Nedan följer några viktiga punkter av vad vi önskar uppnå:

• Vidga våra och barnens vyer genom att möta, se och uppleva världen och dess innevånare, samt att utöka våra språk-, kultur- och geografikunskaper.
• Göra våra barn toleranta och trygga. De ska få en stimulerande tid fylld av utmaningar och spännande upplevelser. Genom detta vill vi bl.a. frammana en nyfikenhet och ett intresse för det främmande.
• Göra något gott för andra som är mindre lyckligt lottade än oss själva. Barnen ska få uppleva att också små insatser hjälper.
• Bilda tätare band i familjen, detta genom att vara tillsammans på riktigt, ha massor av delad tid tillsammans (här kan man verkligen snacka om kvalitetstid, detta något överutnyttjade och ofta missbrukade begrepp) och skapa gemensamma goda, rika och kloka minnen.
• Skänka oss själva varaktiga sundare och mer måttfulla värden. Slutfrossat!
• Ha tid över till att läsa, skriva, spela, leka, umgås och tänka.
• En viktig insikt är att vi som är så lyckligt lottade att vara födda i en rik och mycket välmående del av världen (Scandinavians have very good karma, indeed) faktiskt lika gärna kunde ha levt ett helt annat liv med radikalt andra livsbetingelser och framtidsutsikter. Att vara tacksam för sin lyckliga lott hemma är något vi hoppas kunna överföra till våra barn genom att visa dem andra livsöden och förutsättningar. Genom detta vill vi också visa att fattigdom inte behöver vara synonymt med svält och elände och, sett från andra sidan, att lycka är mer, och något helt annat, än materiell välstånd.
• Vi ska alltså förstå att livet vi lever mycket väl hade kunnat vara totalt annorlunda än vad det faktiskt är.
• Leva i nuet.
• Avnjuta lata dagar på vidunderligt vackra stränder.
• Det är i tillägg en del ting som vi önskar att resa ifrån – inte minst gäller detta kyla, is, mörker, snöslask, skrapning av bilrutur täckta av centimetertjock is, vardagslivets stress, press och tjafs...

Och hur är den möjlig?

• Vi har jobbat, jobbat, jobbat och sparat, sparat, sparat…
• Våra arbetsgivare har varit välvilliga nog att ge oss tjänstledigt/permisjon.
• Linnea är utskriven ur skolan och vi har ansvar för hennes undervisning under tiden vi är ute.
• Viktor är utskriven från barnehage/dagis. Vi passar alltså barnen våra själva och sparar därför utgifterna till detta.
• Vi hyr ut hus och stuga och har sålt bilen.
• Barnbidrag/trygd kommer in som vanligt på kontot.
• Att vi reser under två kalenderår gör att vi får skattelättnad och att husuthyrningen blir skattefri.
• Hus- och studielån har vi ordnat avdragsfrihet på under resans gång.
• Vi har valt ut billiga länder i vilka vi hyr eget boende och lagar egen mat.
• Vi planerar att skriva några artiklar under resans gång. Dessa ska vi sälja till div. norska och svenska tidningar/tidsskrifter.

Kontaktinformation

Takk for at du er inne på vår hjemmeside. Vi vil gjerne ha respons på siden i form av ros og ris, så vær vennlig å klikk på et av navnene og si din mening. Vi elsker sladder, snakk, tanker og funderinger fra dere. Hvordan har dere det? Skriv og fortell. Hvordan var seneste fest, ble det noen skandaler? Hvordan går det på jobben, har noen sagt opp? Vi er langt unna og vil så gjerne vite. Please, skriv en e-mail! Vi skal forsøke å oppdatere hjemmesiden minst en gang i måneden, så følg med, kjære venner! Vi vil bytte bilder like ofte. Av feil har vi lært. Vi vil ikke legge ut like mange og store bilder som første gangen. Var det noen av dere som fikk med dere alle bildene?

E-postadresser

olaug.lise.christiansen@broadpark.no

per.persson@broadpark.no

linnea.christiansen@broadpark.no

Sänd oss gärna en mail och vi svarar så fort vi kan.

Web-adress

http://home.broadpark.no/~olchrist/default.htm

Telefon, arbete

Inte på länge än, nej!

Telefon, privat

Vi kan troligen sporadiskt nås på vår IP telefon, nr: +4767989808 (till lokal norsk inlandskostnad) men framförallt på SMS till +4792860927 (kostar bara som en SMS till en vanlig norsk mobil och vi betalar ingenting för att motta denna).

Tilbake til toppen

Var vi har varit

Sjörgrå

Stugan

Efter att ha hyrt ut vårt hus från 1/8 -04 åkte vi först till den mycket exotiska och fagra orten Sjörgrå, strax utanför Bollnäs i mellersta Sverige. Här tillbringade vi ca sex veckor innan vi hyrde ut vår stuga och for söderut.

London

London Eye

Vi flög från Arlanda med British Airways till Heathrow om förmiddagen den 21/9 -04. Då flyget vidare till Colombo gick sent om kvällen hann vi med lite sightseeing i London: London Eye, Big Ben, Parliament Houses, etc. Detta var en fin mjukstart på resan och London Eye med sina 135 meter över Themsen gav fantastiska vyer över Europas största stad (en ej namngiven person i familjen ville inte åka upp i detta världens högsta pariserhjul).

Sri Lanka, Sri Lankâ Prajathanthrika Samjavadi Janarajaya
Styreform: Republikk
Flateinnhold: 65 610 km²
Hovedstad: Colombo, Sri Jayewardenepura Kotte (regjeringsby)
Folketall: Ca. 19,7 mill. innb. (2003)
Folketetthet: 300,9 pr. km²
Middellevealder: 72,6 år
Spedbarnsdødelighet: 15,2 pr. 1000
Religion: Buddhisme 70%, hinduisme 15%, kristendom 8%, islam 7%
Språk: Singalesisk (off.), tamilsk
Mynt: Srilankisk rupi
BNP pr. innb.: $ 3700 (2002)
Eksportartikler: Te, diamanter, oljeprodukter, kokosnøtter, edelsteiner, tekstiler
Bilkjennetegn: CL
Nasjonaldag: 4. februar
Sri Lanka er en øy i Indiahavet ved sørspissen av India. En 70—100 km bred kystslette omgir et sentralt høylandsområde, som i S har topper over 2000 m. Tropeklima, fuktig i V, tørrere i Ø. Mye av den tropiske regnskogen er avvirket. 36% av arealet er jordbruksland. Stor teproduksjon, også eksport av gummi og kokosprodukter. Ris dyrkes til innenlands behov. Turisme.
Historie. Singaleserne invaderte øya ca. 500 f.Kr. Senere kom dravidiske tamiler i flere bølger og opprettet mindre riker. I dag utgjør singaleserne 74% og tamilene 18,2% av befolkningen. Portugiserne kom på 1500-tallet og ble etterfulgt av nederlenderne. Britisk koloni fra 1802. Selvstendig samveldestat fra 1948, republikk innenfor Samveldet i 1972. Fra 1983 har det pågått borgerkrig mellom singalesere og tamiler. I 1987 intervenerte indiske tropper i et forsøk på å stanse borgerkrigen. De tamilske områdene fikk et begrenset indre selvstyre, men borgerkrigen mellom regjeringstroppene og geriljaorganisasjonen "Tamil-tigrene" (LTTE) fortsatte likevel. President Ranasinghe Premadasa ble drept ved et bombeattentat i mai 1993. President siden 1994 er Chandrika Bandaranaike Kumaratunga. I 1995 gjennomførte regjeringen en mil. storoffensiv mot tamilgeriljaens område og erobret dens hovedkvarter. I 1996 erobret geriljaen en stor marinebase fra regjeringen. Også senere har det vært kraftige sammenstøt mellom LTTE og regjeringshæren. Regjeringen og LTTE-geriljaen inngikk feb. 2002 en våpenhvileavtale som blir overvåket av int. observatører under no. ledelse. I des. s.å. møttes representanter for partene til forhandlinger i Oslo, der de ble enige om en avtale som innebærer utstrakt selvstyre i tamilske områder. Tamilene oppgir til gjengjeld sitt krav om en selvstendig stat N og Ø på øya. I 2003 bidro en konflikt mellom dav. statsminister Ranil Wickramasinghe og presidenten til at forhandlingene med LTTE ble satt tilbake. Statsminister siden 2004 er Mahinda Rajapakse. — Sri Lanka ble svært hardt rammet av ødeleggende flodbølger (tsunamier) 26/12 2004. Jordskjelvet som utløste tsunamiene ble målt til 9,0 på Richters skala, og hadde sitt episenter V for Sumatra, Indonesia.

Mount Lavinia utanför huvudstaden Colombo.

Nattflyg med SriLankan Airlines avgick 21:45. Knappa 11 timmar senare landade vi i Colombo, 13:30 lokal tid. Den långa flygresan gick glimrande och ungarna uppförde sig som exemplariska änglabarn (nattflyg är ett bra tips till småbarnsföräldrar på långtur).

Vi bodde två nätter utanför Colombo i Mt Lavinia på Mt Royal Berjaya Beach Hotel (www.berjayaresorts.com

). Detta var ett lyxhotell när det uppfördes en gång på 70-talet, men har blivit ganska nedkört med åren.

Härifrån åkte vi 10 mil söderut till Hikkaduwa, en populär badort på västkusten där vi bodde i en vecka (www.coralsandshotel.com). Vi åkta här bl.a. glasbottom boat över revet som ligger utanför stranden och som är ett av många naturskyddsområden här i landet. Från båten såg vi bl.a. en gigantisk havssköldpadda på ca 1 ½ meter. Vi besökte också en av många sköldpaddefarmer i området innan vi fortsatte söderut till Ahangama.

Här bodde vi i några dagar på ett mycket bra och trevligt norskägt guesthouse, Easy Beach (www.geocities.com/anhangamaeasybeach), och gjorde bl.a. dagsutflykter till de vidunderligt vackra stränderna vid Unawatuna och Mirissa. Paret som driver detta hotell har verkligen förverkligat sin Dröm. De reste runt i världen under nio månader tillsammans med sina små barn i 1980 (och trivdes speciellt bra i Sri Lanka). Efter 20 år hemma i en stressande vardag hade de fått nog. Med vuxna barn kunde plötsligt Drömmen förverkligas. De sålde av hus och bil, etc., och satsade pengarna i ett hotellprojekt. Nu lever de ett mycket behagligt liv på en fantastiskt vacker plats i ett härligt klimat.

Efter en behaglig chartersemesterbetonad mjukstart ville vi närma oss ett mer vardagsliknande (och, inte minst, billigare) liv igen. Vi ville hyra ett eget ställe och åkte norrut igen då vi inte ville bo alltför långt undan huvudstaden Colombo. Vi sov i tre nätter för oss själva i en ganska stor bungalow i Induruwa strax söder om Bentota. Vi funderade på att hyra denna på långtidskontrakt, men den blev för dyr och dessutom låg den lite väl ödsligt till.

Efter en stunds letande hyrde vi i stället in oss hos en mycket trevlig lankesisk familj med tre barn på 6, 10 och 12 år. Det stora, vackra och relativt nyuppförda huset ligger i Aluthgama, strax norr om Bentota. Här fick vi sovrum, kök, stor terrass och bad. Här bestämde vi oss också för att sända barnen på skola och fick napp vid Leeds International School i Panadura dryga tre mil norrut. Linnea går här i 6th grade, Form 1B och Viktor går i KGIIB (KG står för kindergarden, men detta var definitivt mycket mer skola än dagis/barnehage).

Från huset vårt har vi gjort en del kortare turer.

En helg var vi i Colombo för att förlänga våra visum. Vi bodde på ett billigt men stiligt Guesthouse i Mt Lavinia (www.hotelmaisondesarts.com). Innan vi skulle åka hem med tåget ville vi kika lite på det fina och förnäma Mt Lavinia Hotel (www.mountlaviniahotel.com - den tidigare brittiska guvernörens residens). Det var så fint och härligt där så vi stannade över natten!

En annan helg åkte vi söderut igen. Vi bodde då igen på Easy Beach (vi ska skriva något eller några reportage om paret som driver detta ställe med fokus på förverkligande av drömmar). Vi sov också en natt i Unawatuna och besökte på återvägen Galle.

En senare 5-dagarstur gick till Kandy och vidare in i höglandet. Denna tur hade lite japansk semester stuk över sig då vi hastade från plats till plats i högt tempo.

Efter en ganska behaglig tågresa med vackra vyer till Kandy via Colombo tog vi in på ett litet guesthouse hemma hos en tvåbarnsfamilj, Fortuna. Här bodde vi två nätter. Kandy är Sri Lankas näst största stad och den religiösa och kulturella huvudstaden. En mycket trevlig och angenäm stad till vilken vi gärna återvänder. Den ligger 500 meter över havet och har därför ett behagligt klimat befriad från den tryckande värme som ofta råder längs kusterna.

Då vi kom fram relativt sent fick vi i praktiken bara en dag i Kandy, något som egentligen är allt för lite. Vi gick upp tidigt och började med att besöka det berömda hemmet för föräldralösa elefanter i Pinnewala. Det var fascinerande att se så många elefanter samlade på ett ställe, inte minst då alla 60 elefanterna fritt fick gå ned till älven för att bada. Väl tillbaka besökte vi det ännu mer berömda Temple of the Tooth där en viktig relik i form av en tand från Buddha, d.v.s. Siddharta Gautama som föddes omkring 563 f.Kr., förvaras. Efter detta besök hastade vi vidare till Kandy Lake Club där vi såg en imponerande kulturell uppvisning fylld av musik, dans, akrobatik , eldslukande och vandring över glödande kol.

Nästa dag var det återigen upp med tuppen och vidare med tåg längre inåt landet. Efter en sju timmar lång och mycket spektakulär tågresa över bergen (vi var flera gånger över 2000 meter över havet och det var faktiskt ganska kyligt på sina platser) stannade vi i småstaden Ella. Här bodde vi på Ambiente, ett litet guesthouse med helt fantastiskt läge. Utsikten över Ella Gap som stupar närmare 1000 meter nedåt är helt magnifik och vi kände det som om vi satt i en filmkuliss där vi avnjöt vår öl på terrassen.

Dagen efter var det igen tidig avresa mot Uda Walawe National Park. Detta är en stor savannliknande nationalpark som är berömd för sina stora mängder vilda elefanter. Dessa fick vi verkligen se på nära håll från en fyrhjulsdriven jeep tillsammans med en tracker. Han berättade bl.a. leende att bilen vi satt i bara två veckor tidigare blivit attackerad av aggressiva elefanter! Denna information var väl kanske inte helt välkommen bland alla. Vi hade inget vapen med oss och elefanter är ju onekligen STORA. En viss (icke namngiven) familjemedlem var efter detta, diplomatiskt uttryckt, något nervös och spenderade det mesta av resten av safarin längst möjligt ned i jeepen medan vi andra stod på sätena eller satt på jeepens tak för att få bäst möjlig utsikt. Det var en stor och mäktig upplevelse att få se så många vilda elefanter (vi såg ett femtiotal) på så nära håll (ca fem meter från oss som närmast). I tillägg såg vi hjortar, hyenor, vilda vattenbufflar, påfåglar och många andra fåglar.

Efter safarin tog vi buss ut till Tangalla vid sydkusten. Vi ville avsluta turen med stil och tog in på ett vackert och behagligt men svindyrt italienskägt hotell, Eva Lanka Hotel (www.eva.lk), innan vi dagen efter tog tåget upp till Aluthgama igen.

Sista dagen i Aluthgama åkte vi på båttur längs Bentota Ganga tillsammans med de tre lankesiska barnen som vi bor med. Längs med floden såg vi bl. a. många krokodiler av olika storlekar, enorma vattenödlor, ormar, svävande örnar och massor av stora flygande hundar, d.v.s. de stora fladdermössen av ”batman” typen.

Det var trist att säga farväl till Sri Lanka och till vår värdfamilj, men vi kommer tillbaka (troligen julen 2006). Eventuellt ska också Kaneshi, den äldsta dottern, besöka oss i Norge.

Thailand, Muang Thai, Prathet Thai
Styreform: Konstitusjonelt monarki
Flateinnhold: 514 000 km²
Hovedstad: Bangkok
Folketall: Ca. 64,3 mill. innb. (2003)
Folketetthet: 125,0 pr. km²
Middellevealder: 71,3 år
Spedbarnsdødelighet: 21,8 pr. 1000
Religion: Buddhisme (95%)
Språk: Thai, engelsk
Mynt: Baht
BNP pr. innb.: $ 7000 (2002)
Eksportartikler: Maskiner, datautstyr, skalldyr, tekstiler, ris
Bilkjennetegn: T
Nasjonaldag: 5. desember
Den viktigste del av landet er slettene omkring Chao Phraya-elva, som er gjennomskåret av tallrike kanaler. Rundt sletteområdet hever fjellkjeder og fjellplatåer seg. Den thailandske delen av Malayahalvøya er også fjellrik. Landet har tropisk monsunklima med rikelig nedbør i regntiden (mai—oktober). Hovednæringen er jordbruk og fedrift, men industrien har vokst sterkt i de senere år, særlig i Bangkokområdet, som samtidig er blitt et internasjonalt samferdsels- og turistsentrum. Viktigste jordbruksavling er ris, dessuten dyrkes mais, sukkerrør, maniok, kokosnøtter og soyabønner. Gummi, tobakk og bomull dyrkes på plantasjer. Viktigste mineralforekomster er tinn, wolfram og antimon. Teaktrær avvirkes i N. Det eksporteres særlig industriprodukter, gummi, edelsteiner og jordbruksprodukter, deriblant ris, tapioka og mais.
Historie. Det første thailandsk-dominerte rike oppstod på 1200-tallet. Sener oppstod et nytt kongedømme, Ayuthia. Var i stadige konflikter med Khmer-riket og Burma. På 1500—1600-tallet kom europeiske handelsfolk til T., men på midten av 1600-tallet ble landet lukket for europeerne. Dette varte til 1855. En rekke reformer ble gjennomført av kong Chulalongkorn (1868—1910). Under Vietnamkrigen var T. et viktig baseområde for USA, og landet deltok med tropper på Sør-Vietnams side. Landet er medl. av ASEAN. Konstitusjonelt monarki ble innført i 1932, men landet har i lange perioder vært styrt av militære, som har slått ned geriljabevegelser og studentprotester. Bhumibol har vært konge fra 1946. I 1991 gjennomførte hæren et statskupp, avsatte regjeringen og satte grunnloven til side. Studentdemonstrasjonen mot de militære i mai 1992 krevde flere hundre dødsofre og førte til at kongen utnevnte en sivil statsminister. Den økon. oppgangen, som lenge preget landet, ble avløst av alvorlig økon. krise i 1997. Chuan Leekpai ble statsminister og startet arbeidet med å rette opp økon. og gjennomføre pol. reformer. Forretningsmagnaten Thaksin Shinawatra ble valgt til statsminister feb. 2001 etter at hans parti, Thai Rak Thai, sikret flertall ved valget. Han dannet koalisjonsregjering bestående av tre partier. Shinawatra ble etterforsket, mistenkt for å ha skjult opplysninger om sin formue, men ble frikjent for dette aug. 2001. — Thailand ble svært hardt rammet av ødeleggende flodbølger (tsunamier) 26/12 2004. Jordskjelvet som utløste tsunamiene ble målt til 9,0 på Richters skala, og hadde sitt episenter V for Sumatra, Indonesia.

Longtailbåt, Krabiprovinsen

I början av december flög vi från Colombo till Phuket via Bangkok. På Phuket bodde vi på Kata Garden Resort (www.phuket-katagarden.com)mellan de båda stränderna Kata och Karon. Här mötte vi Olaugs bror Steinar, hans fru Tone och döttrarna Vilde och Sarah. Detta var ett länge efterlängtat möte och vi hade tre vidunderliga veckor tillsammans. Efter ett tiotal härliga dagar i Phuket åkte hela gänget vidare till Ao Nang, Krabi. Från såväl Phuket som Ao Nang var vi ute på en del dagsturer. En heldagstur från Phuket med speedboat tog oss till många vackra ställen kring såväl Krabi som Phi Phi Islands. Vi tillbringade flera ljuvliga dagar på majestätiskt vackra Railay Beach (www.railay.com ,bara 15 minuter från Ao Nang med lokal longtailboat) och provade också en dag på elefanttrecking.

Planen var att vi alla skulle resa tillbaka till Phuket i slutet av december. Vi hade t.o.m. bokat och förhandsbetalat ett fint hotell på Kamala Beach (ett hotell på stranden som blev totalt raserat av tsunamin) där vi skulle ha bott från den 27/12. Tsunamikatastrofen 26/12 (se nedan) satte emellertid stopp för dessa planer och vi stannade istället kvar i Ao Nang. I Ao Nang bodde vi lyckligtvis ca halvannan kilometer från stranden så vårt boende blev inte berört av de enorma vattenmassorna. Vi hade haft vissa planer om att bo på Railay eller på Koh Phi Phi, men som tur är blev aldrig dessa planer förverkligade.

30/12 flög Steinar och familjen hem igen. Vi hade tre fantastiskt härliga veckor tillsammans innan flodvågen överrumplade oss och alla.

Vi stannade i Ao Nang över nyår. Nyårsafton firades stillsamt med en buffet på ett fint hotell. Den thailändska regeringen hade beordrat ett respektfullt och måttligt nyårsfirande. Dessa direktiv följdes i Ao Nang där inte en fyrverkeripjäs var att se.

Vi hade egentligen planlagt att stanna en längre tid i trakterna kring Krabi, men tsunamin satte allt på huvudet och vi bestämde oss för att resa upp till Bangkok. Alla tåg var fulla, då alla ville lämna katastrofområdet, men vi fick till sist plats på en nattbuss. 16(!) timmar senare var vi på plats. Bangkok, Änglarnas Stad, är en fascinerande och i högsta grad pulserande STORstad (det bor över 15 miljoner personer i Bangkok med förorter). Vi bodde några nätter i närheten av Khao San Road, Bangkoks kroniskt vibrerande backpackermekka.

Då våra thaivisum var på väg att gå ut måste dessa förnyas. Detta görs lämpligast och billigast genom att man åker över gränsen till ett grannland. Valet stod mellan Kambodja, Myanmar (Burma) eller Laos. Vi tänkte en stund ta buss till det makalösa tempelkomplexet Angkor Wat i Kambodja, men blev varnade om att vägen hit är i fruktansvärt dålig författning. I stället för ett ovisst antal timmars extremskumpande med buss genom västra Kambodja tog vi ett mycket behagligt nattåg mot nordost upp till gränsstaden Nong Khai.

Laos, Sathalanalat Paxathipatai Paxaxon Lao
Styreform: Folkerepublikk
Flateinnhold: 236 800 km²
Hovedstad: Vientiane
Folketall: Ca. 5,9 mill. innb. (2003)
Folketetthet: 25,0 pr. km²
Middellevealder: 54,3 år
Spedbarnsdødelighet: 88,9 pr. 1000
Religion: Buddhisme 60%, animisme 40%
Språk: Lao, fransk
Mynt: Kip
BNP pr. innb.: $ 1800 (2002)
Eksportartikler: Elektrisk kraft, tømmer, tinn, kaffe
Bilkjennetegn: LAO
Nasjonaldag: 2. desember
Laos er et fjelland i SØ-Asia med monsunskog og regnskog, regntid mai—oktober. Jordbruk er viktigste næringsvei, og L. hører til de fattigste u-landene. Dyrking av ris og mais, eksport av tømmer, tinn, kaffe og elektrisk kraft. Dessuten opiumsmugling. Landet mottar betydelig økon. hjelp fra utlandet. Siden slutten av 1980-årene er det gjennomført reformer i retning av markedsøkonomi.
Historie. På 1300-tallet et mektig kongerike. Tilhørte Frankrike fra 1893; ble organisert som kongerike 1946 og ble medl. av Den franske union. Ved Parisavtalen 29/12 1954 ble L. anerkjent som selvstendig stat. Ble fra 1964 trukket inn i Vietnam-krigen. En folkeforsamling vedtok 1975 å avskaffe kongedømmet. Den marxistiske bevegelsen Pathet Lao overtok all kontroll i landet, og har samarbeidet intimt med det kommunistiske styret i Vietnam. Forholdet til Kina og Thailand, som i perioder har vært anstrengt, er de siste årene blitt normalisert, og det økon. samarbeidet med Thailand får stadig større omfang. President siden 1998 er Khamtay Siphandone. Statsminister siden mars 2001 er Volachit Boungnang.

Pha That Luang, Great Sacred Stupa, landets viktigaste nationalmonument.

Efter en härlig natts resa (thailändska nattåg är helt fantastiska - www.railway.co.th) tog vi en tuk-tuk fram till gränsen. Efter diverse formalbyråkratiska operationer och diverse dito betalningar vid de två gränsposterna kunde vi till sist fara vidare till Vientiane, något som bara tog en halvtimme med minibuss. Vientiane är Laos huvudstad, liggande vid den mäktiga Mekongfloden som här bildar gränsen mellan de två länderna. Vientiane har en thailändsk ambassad, vilket innebär att vi kunde få två månaders visum till Thailand (om man bara åker ut ur landet och tillbaka får man endast en månad).

Kontrasterna till den thailändska metropolen är slående. Vientiane är en liten, avslappnad, nästan landsortsaktig stad, präglad av ett behagligt långsamt tempo och en komplett frånvaro av den genomsyrande extrema kommersialism som man finner i Thailand.

Laos, the Land of Millions of Elephants, är ett märkvärdigt och paradoxalt land.

Det är mycket fattigt. Internationellt bistånd utgör 60 % av BNP och FN är landets största arbetsgivare. Ändå ger man stora summor till tsunamidrabbade länder i närområdet. Nyligen gav landet sitt största internationella bidrag någonsin i förbindelse med detta. I tillägg pågår stora insamlingsaktioner. Den största konserten i landets historia, vilken skulle samla in pengar till detta ändamål, var under planläggning vid vårt besök. Underligt och tänkvärt detta att de fattigaste ofta också är de mest givmilda.

Laos är också världens mest bombade land. Mellan 1964 och 1973 bombade nämligen USA östra och nordöstra Laos mer eller mindre nonstop för att hindra nordvietnamesisk aktivitet i området. Totalt släpptes mer än 2 miljoner ton bomber över landet. Amerikanernas förödande närvaro resulterade bl.a. i ett ökat inhemskt stöd för kommunisterna. Länge efter revolutionen 1975 var landet styrt under hård kommunistisk hand och befann sig på samma amerikanska svartlista som Cuba, Nord Korea, Iran och Libyen. Socialismen har dock mjukats upp betydligt under senare år och förhållandena med omvärlden har normaliserats.

I huvudstaden Vientiane ses dock fortfarande de röda fanorna med hammaren och skäran överallt. En vanlig syn är även utländska biståndsarbetare, samt tiggare. Samtidigt kör somliga runt i råflotta bilar som nya Volvo XC90. I vår lokalkiosk säljs Wasa knäckebröd. Ett av de lokala bagerierna, Scandinavian Bakery, säljer svenska småkakor, semlor och Tenor halspastiller.

Det lokala ölet, BeerLao, är fantastiskt. När Carlsberg köpte in sig 2002 och skulle utveckla produkten fann de till sin förvåning att BeerLao vid blindtester i expertpaneler betygsattes långt högre än det egna ölet.

Valutan, kip, kunde med fördel ha devalverats med ett par nollor. Vid ankomst till gränsstationen växlade vi in 10 000 thailändska baht (ca 1600 norska kronor) inför en smått chockerad guide som tyckte vi växlade ett obegripligt högt belopp. För detta fick vi 2 500 000 kip. Den största sedeln är på 20 000 så detta blev en gigantisk bunke. Överallt ser man också folk som går omkring med tjocka sedelbuntar.

Tillbaka till Thailand

Efter ett något mindre behagligt nattåg (det fanns bara lediga överslafar så jag måste dela en mycket trång bädd med Viktor) tillbaka till Bangkok åkte vi ned till Pattaya (www.pattaya.com), 15 mil sydost om huvudstaden. I Bangkok hade vi bl.a. träffat min tidigare arbetskamrat Sadik som tipsade oss om Pattaya där han delvis bor själv. Pattaya är den strandresort som ligger närmast Bangkok (endast 1 ½ timme undan) och är därför mycket populär. Många utlänningar som jobbar i Bangkok bor här i Pattaya och det är en mycket stor population av faranger (utlänningar på thai) här. I tillägg är detta en utpräglad semesterort med enorma mängder hotell, restauranter, barer, sportfaciliteter, etc. Utvecklingen här har gått i halsbrytande tempo. För dryga 30 år sedan var Pattaya en liten fiskeby. Amerikanska soldater på permis från Vietnam etablerade staden som ett syndens näste. Staden har sedan dess tillåtits växa mycket fortare än dess infrastrukturella begränsningar, vilket märks tydligt. Trafiken är våldsam och bilköerna tidvis timlånga; vattenvolymen är otillräcklig, vilket ofta märks i form av dåligt tryck i duschen; i tillägg är kloaksystemet kraftigt underdimensionerat, något som tar sig uttryck i våldsam kloakstank på de mest opassande ställen (många restaurantägare sliter sitt hår i förtvivlan över detta problem).

Det finns alltså allt tänkbart (och otänkbart) av utbud här. Inte minst finns det fem internationella skolor. Vi började kolla upp dessa med gott mod, men förstod snart att de renodlade internationella skolorna var långt utanför vår ekonomiska räckvidd. Dessa var nämligen svindyra. Vi hittade dock en tvåspråklig thailändsk skola där ca 60 % av undervisningen är på engelska med resterande delen på thai. Se nedan om skolan.

De första nätterna i Pattaya bodde vi på Hotell Seabreeze i Jomtien, en lite lugnare del av Pattaya med en sex km lång sandstrand. Vi flyttade sedan till Pattaya Park Hotel (www.pattayapark.com), ett mastodontiskt, ovänligt och opersonligt ställe med rysk touch, såväl arkitektoniskt som servicemässigt. Här bor också, mycket riktigt, stora mängder ryska turister.

Några dagar senare fick vi tag i en lägenhet i The Village, ett mysigt radhusområde lite utanför den värsta häxkittelgrytan i Pattaya centrum. Här bor många barnfamiljer samt en del farang män med sina thaidamer och vi hade ett norskägt guesthouse i vår omedelbara närhet - www.hotel-village-pattaya.com.

9/2 2005 (men här i Thailand är det nu år 2548) firade vi kinesiskt nyår med god buffet och show på ett finare hotell. Som sig bör var det hela präglat av lejondans, kinesiska drakar, trummor, cymbaler och våghalsiga akrobater. Vi har nu gått från apans till tuppens år.

Helgen efteråt bodde vi en natt på ett fint och stort hotell. På vår julbuffet i Ao Nang var det lottdragning på biljetterna. Steinar och tjejerna vann då en gratisnatt på ett hotell i Pattaya. De skulle ju inte till Pattaya så vi fick denna. Hotellet, Ambassadör Hotel, påstår sig vara världens största resortkomplex med verkliga gigantproportioner: över 5000 rum fördelade på fem byggnader varav det högsta på 42 våningar; 9 pooler, varav en är Asiens största; 16 restauranter; och en konferensavdelning med kapacitet till att serva över 6000 deltagare - www.amtel.co.th/pattaya/.

Några dagar senare åkte vi tillsammans med Stefan från Sjörgrå och hans tjej Nang till The Million Years Stone Park & Pattaya Crocodile Farm. Här finns i tillägg till en vacker botanisk trädgård med över 100 miljoner år gamla förstenade träd också en hel del djur. Flest krokodiler, men också mängder av tigrar, lejon, björnar, kameler, tapirer, hjortar och rådjur, strutsar och andra stora fåglar, hästar, vattenbufflar och fiskar av olika slag. Bl. a. har de här i en insjö många giant catfish, världens största sötvattensfisk som kan väga upp till 500 kilo. Här såg vi även på en ”krokodiltämjarshow”, en krokodilskötare som oförskräckt visade upp sin mycket närgångna samvaro med de slöa (drogade eller i alla fall övergödda) bestarna.

Veckan efter var vi tillsammans med några norska, svenska och thailändska grannar till det stora och fina akvariet här i staden. Detta är en imponerande anläggning med flera stora glastunnlar. Man går inne i dessa tunnlar och ser därmed ”havet” runt omkring och över en. Att bli översimmad av gigantiska rockor och stora hajar är en speciell upplevelse. Barnen fick t.om. klappa några av de stora leopardhajarna - populärt.

Barna begynte på skole her i Thailand også, Burapa English-Programme School of Thailand, i Pattaya. Etter mange besøk på andre internasjonale skoler fant vi denne skolen passende for barna. Skolepengene var hva vi klarte av (ca. 4.000 kroner for hvert barn, i tillegg kommer utgifter til transport, skoleuniformer og bøker; i alt for begge ca. 10.000 kroner), barna var velkomne til å begynne midt i semesteret og avstanden til leiligheten vår er under halvmilen. Flere andre internasjonale skoler her i området var forferdelige dyre, spesielt var registreringsavgiften kostbar. Vi fikk oppgitt priser alt fra 20.000 kroner- 50.000 kroner for begge barna. Det var jo helt urealistisk for oss. Men Burapa virket som et godt alternativ. Begge barna begynte, og Viktor var veldig interessert i å begynne på skolen han og, så jubelen sto i taket da vi skrev på registreringspapirene. Etter en uke var ikke Viktor like interessert lenger, så han sluttet på skolen. Han synes dagene var for lange og kjedelige. Skoledagen var fra kl. 8.30 til litt over kl.14. Jeg var med han noen dager også, men han bestemte at Burapa ikke var noe for han. Linnea stortrives på skolen, og har blitt meget flink i engelsk, så vel muntlig som skriftlig. Hun har også lært seg en god del thai, da ca. 40% av undervisningen er på thai. Thai er ikke et verdensspråk, men likevel kjekt å kunne. I midten av februar var hun på overnatningstur med klassen. De sov i hytter to netter, og turen var meget vellykket selv om de måtte opp kl.5 på morgenen for å jogge. Det var en sliten, men fornøyd Linnea som kom hjem etter skoleturen. I morgen (04.03.05) er siste skoledag for alle barna på Burapa, og barna begynner ikke på skolen igjen før i begynnelsen av mai. Linnea synes det både er leit og litt deilig å slutte på skolen nå.

Viktor, Hesse og jeg har vært mye på en sportsklubb, Tonys, like i nærheten på dagene. Der er det et fitness-senter med alt man kan ønske seg; aerobic, spinning, step, yoga m.m. og et fitness-rom med alle mulige apparater. I tillegg har Tonys et flott svømmebasseng-område med vannsklie, restauranter, massasje m.m. Et lite drømmeland. Der har vi forsøkt å få bukt med de ekstra kiloene, men det virker som om de sitter fast.

I midten av februar leste jeg en annonse skrevet av eieren for et barnesenter i nabobyen, Rayong (50 km. fra Pattaya), der han søkte etter kvinner som var interessert i å jobbe med vanskeligstilte barn som kom fra lavinntektsfamilier. Jeg svarte på annonsen, og ble invitert til barnesenteret (Little Duck Nursery). Jeg har besøkt dette barnesenteret nå et antall ganger, og finner arbeidet som gjøres der imponerende! Eieren av barnesenteret , en amerikansk pastor, betaler hele driften av egen lomme. Foreldrene til barna er fattige arbeidere og de fleste er enslige mødre. For at foreldrene skal ha sjansen til å tjene penger, trenger de noen til å passe barna sine for en billig penge. Pastoren har startet to slike barnesentre i byen, ett i sitt eget hus og ett midt i byen. Sett med norske øyne er disse barnesentrene ganske kummelige og lokalene uegnede. Det senteret som ligger midt i byen rommer 30 barn og barna har ikke noe ute-område. Barna er inne i to rom hele dagen. Senteret er åpent syv dager i uka, fra kl. 7.00 til 18 på kvelden. Mange av barna er der hver dag. Barna er fra 1 ½ år til 4 år. De er mange, nydelige, krevende og herlige. Lederen på senteret, Amon, er et arbeidsjern som jobber syv dager i uka fra tidlig morgen til sent på kvelden. Jeg ble møtt velkommen og har hatt lange og gode samtaler med både pastoren og Amon. De var interessert i å få noen tilbakemeldinger på driften fra en som ser det hele med nye øyne. Vi har diskutert mye pedagogikk, og de har vært lydhøre for tips og alternative måter å organisere barna på. I tillegg har jeg fått hjelpe til på senteret. Å bade, tørke, talke og kle på 30 barn er hardt arbeid. Jeg kan ikke gjøre mye, men litt er bedre enn ingenting.

Efter ca två månader i Pattaya var det dags att resa vidare. Färden gick först till White Sand Beach, Koh Chang, ett underbart ställe med massor av störtcoola restauranter, barer och guesthouses längs den breda vackra stranden. Efter några utsökta dagar här på fint hotell (www.kohchangkacha.com) fortsatte vi österut. Det var dags att ta farväl av trygga, enkla och behagliga Thailand.

Kambodsja Preah Reach Ana Pak Kampuchea
Styreform: Monarki
Flateinnhold: 181 040 km²
Hovedstad: Phnom Penh
Folketall: Ca. 13,1 mill. innb. (2003)
Folketetthet: 72,5 pr. km²
Middellevealder: 57,9 år
Spedbarnsdødelighet: 75,9 pr. 1000
Religion: Buddhisme 95%
Språk: Khmer 95%
Mynt: Riel
BNP pr. innb.: $ 1600 (2002)
Eksportartikler: Gummi, ris, tømmer, fisk, klær
Bilkjennetegn: K
Nasjonaldag: 9. november
Kambodsja, Kampuchea, grenser til Thailand, Laos og Vietnam. Landet har varmt og fuktig klima, og består av høyland dekket av skog og savanner rundt en sedimentær senkning. Befolkningen er konsentrert i dette lavlandet, som har avløp til Mekong, og hvor den store innsjøen Tonlé-Sap ligger. Hovednæringskilden er ris, som sm.m. gummi har vært den viktigste eksportartikkelen. Råstoffer er fosfat og kull, og industriprodukter tekstiler, papir og sement. Mye av næringslivet brøt sammen under urolighetene i 1970-årene, delvis i forb. med at befolkningen ble drevet ut av byene, som mistet sin betydning.
Historie. K., som er befolket av khmerfolket, var kongerike fra ca. 200 e.Kr. Kongedømmet Angkor ble grl. ca. 800 og utviklet en praktfull kultur basert på solid økon., bl.a. med intensiv risdyrking med storslåtte kunstige vanningsanlegg. På 1100-tallet ble riket angrepet av siameserne fra N, senere av vietnameserne. Denne tofrontskrigen varte til franskmennene sikret seg protektoratet over K. 1863. Kong Norodom Sihanouk innledet 1953 et "kongelig korstog for selvstendighet", og Frankrike anerkjente landets fulle uavhengighet s.å. På Bandung-konferansen 1955 erklærte K. seg som "nøytral og alliansefri stat". Sihanouk styrte deretter landet i spissen for en "sosialistisk massebevegelse". General Lon Nol tok makten 1970, Sihanouk ble styrtet og republikken proklamert. Lon Nols regime fikk støtte av USA og dets allierte i Thailand og Sør-Vietnam. Geriljastyrkene fra Røde Khmer fikk makten i landet april 1975. Bybefolkningen ble med makt flyttet ut i landdistriktene for å drive en kollektiv ris-økonomi, og landet var preget av terror, sult og nød. Lederen var statsminister Pol Pot. I des. 1978 rykket vietnamesiske styrker inn og besatte landet. Heng Samrin ble president i et styre kontrollert av vietnameserne. Vietnam trakk sine styrker ut i 1989, og krigen mellom Phnom Penh-regjeringen og en allianse mellom Røde Khmer og fyrst Sihanouk, støttet av Kina og USA, økte i intensitet. I okt. 1991 ble det imidlertid undertegnet en fredsavtale mellom partene. UNTAC, FNs overgangsmyndigheter for Kambodsja, fikk i oppgave å forberede valg til en grunnlovgivende forsamling og administrere landet til denne var valgt. Avtalen fastsatte at det skulle dannes et Nasjonalråd bestående av alle parter i borgerkrigen, og at kong Sihanouk skulle fungere som statsoverhode. Valget i mai 1993, hvor Røde Khmer avslo å delta, gav flertall til monarkistpartiet Funcinpec, fulgt av CPP, Phnom Penh-regjeringens parti. I 1996 ble Røde Khmer splittet da deler av toppledelsen og en del av geriljahæren inngikk separat fred med regjeringen. I 1997 gjorde statsminister Hun Sen kupp mot sin koalisjonspartner i regjeringen, prins Norodom Ranariddh. Kuppet førte til at landet ikke ble opptatt i ASEAN, slik planene var. Restene av Røde Khmer dømte på samme tid sin tidligere leder Pol Pot til livsvarig husarrest. I februar 1998 ga styrkene til prins Ranariddh opp den væpnede kampen, og regjeringen Hun Sen erklærte våpenhvile. I juli s.å. ble det gjennomført valg til ny nasjonalforsamling. Hun Sen er statsminister. Kong Norodom Sihanouk abdiserte til fordel for sin sønn Norodom Sihamoni okt. 2004.

Angkor Wat

Bussresan från Koh Chang till Siem Reap blev en intressant upplevelse. Första biten gick mycket bra. Vi hade sån tur att vi fick en minibuss helt för oss själva nästan helt fram till den kambodjanska gränsen. En riktig lyxresa så långt alltså, men det blev raskt åtskilligt värre. Väl framme vid gränsen måste vi till att börja med för hand släpa allt vårt tunga och alltför omfattande bagage den lååånga och mycket svettiga sträckan mellan de två gränsstationerna. De vanliga formalbyråkratiska procedurerna och köerna måste gås igenom, först ut från Thailand och sedan in i Kambodja. Detta tog över två timmar. Sedan väntade ”bara” bussresan till Siem Reap, en sträcka på ca 150 km. Agenten som sålde oss bussbiljetterna hade gett oss två vägalternativ: en längre sträcka med bra väg och en kortare sträcka med dålig. Då vi har hört en del skräckhistorier om vägstandard i Kambodja valde vi den något längre sträckan med god vägstandard. Denna ”goda” väg visade sig vara i löjeväckande uselt skick. De första 6 milen av sträckan var visserligen asfalterad, men de på alla håll och kanter närvarande groparna i asfalten hade kraterproportioner och bussens fjädrar och stötdämpare präglades av att ha kört denna sträcka allt för många gånger. Resterande 90 km var grusade. På engelska heter grusväg dirt road, ett uttryck som är betydligt mer träffande i detta fall. Dammigt och skitigt kan man lugnt hävda att det var. Ofta var sikten framåt närmast obefintlig då rödgrå och kompakta dammoln uppvirvlade av andra fordon effektivt hindrade all synvidd. Bussens fönster måste vara helt uppvevade för att vi inte skulle kvävas av rödgrått vägdamm. Utan AC blev detta fort en mycket svettig upplevelse.

Vi åkte från Koh Chang kl 07:30. Biljettagenten hade sagt att vi skulle vara framme vid fyra eller halvfem tiden. Kl 21:30 var vi framme. Väl framme var det ett lätt val att checka in på det guesthouse som vi blev körda till av den commissionönskande busschauffören. Detta var Långfredagen och nog blev det en lång fredag allt. Ungarna uppförde sig dock helt exemplariskt under hela resan och hade inga som helst klagomål (komfortkräsenhet är väl kanske inte deras mest utmärkande drag).

Dagen efter flyttade vi till guesthouset Shadows of Angkor. Detta är ett mysigt familjedrivet och barnvänligt ställe med bra läge vid floden. Viktor blev fort kompis med sonen i huset. Rakt över gatan, med god utsikt från den gemensamma balkongen, bor en storfamilj på 10 – 12 personer. De bor i gräset nära slänten ned till flodbädden. Männen sover direkt i gräset tillsammans med de större barnen medan kvinnorna och de små barnen sover i ett litet tältaktigt skynke som hängs upp varje kväll efter mörkrets inbrott. På dagtid tas skynket ned, troligen då myndigheterna inte tillåter dem att sova på denna plats. Hela gänget verkar vara beroende av att sniffa lim och de lever tydligen av att tigga, såväl stora som små. Blickarna över gatan var långa påskafton när vi satt på balkongen med våra glada och lyckliga barn över påskägg och påskgodis. Det är gott om tiggare här, speciellt små barn av vilka många hela dagarna igenom bär runt på sina ändå mindre syskon trots att de ofta inte själva är mer än fem år.

Vi trålade de fantastiska tempelkomplexen i Angkor i två dagar med guide och chaufför. Helt fantastiskt extravaganta byggnader präglar det stora området runt huvudstaden i det den gången så mäktiga Khmerriket. Templen kallas världens mest spektakulära och byggdes mellan det 9e och 13e århundradet. Huvudtemplet, Angkor Wat, byggt under 1100-talet, är världens största religiösa byggnadsverk. Gudomligt inspirerande! Templen i Angkor är hela landets själ och hjärta, en inspirationskälla och ett upphov till stolthet över landets äldre historia, i skarp kontrast till (och kanske därför ännu viktigare) närhistorian med dess skräckvälde och trauma.

Efter tre nätter i Siem Reap tog vi bussen till Phnom Penh. Vi hade tänkt åka båt denna sträcka men sparade en hel del pengar på att ta den betydligt billigare bussen - 12 US$ för oss alla i stället för båtturens 100 $ (paradoxalt nog för att vara i ett exkommunistiskt land är den huvudsakliga valutan amerikanska dollar, liksom för övrigt även i Laos och, ännu mer paradoxalt, i Vietnam). Efter en helt OK 6 timmars busstur (dock mycket varm då vi satt längst bak rakt över motorn och då AC’n inte fungerade i sedvanlig ordning) var vi framme i huvudstaden. Här tog vi in på Indochina Guesthouse och fick ett mörkt rum utan fönster strax intill köket med tillhörande fisklukt för 15 dollar natten (prutades efter första natten snabbt ned till 14). Hotellet har definitivt sett sina bästa dagar men ligger bra till vid flodbädden där de båda floderna Mekong och Tonle Sap möts. Även i Phnom Penh är fattigdomen påträngande med stora mängder tiggare. Det känns inte speciellt komfortabelt att avnjuta sin middag på en finare restaurant när folk närmast svälter ihjäl runtomkring en. ”Vitingar” som oss blir i hög grad ”attackerade” av ivriga kambodjaner som vill sälja olika ting, få en att ta moto (eller tuk-tuk), eller cyclo (den pedaldrivna varianten), samt av tiggare. Detta gäller speciellt längs ”flodpromenaden” med sina många turistrestauranter och hotell. Här hinner man inte ens ut på gatan från hotellets utgång innan minst två eller ofta flera ivriga personer har bemött en. Det är alltså långt från den avslappnade stämningen som rådde i det ändå fattigare Laos.

I Phnom Penh besökte vi bl.a. Royal Palace och Silverpagodan, ett tempel med golv av silvertackor och med stora mängder guld och spektakulära juveler i övrigt. Vi besökte också Friends, en läckerbit till restaurant som drivs av tidigare gatubarn. Det är en beundransvärd lokal organisation som står bakom denna. De driver också en butik baserad på etisk handel, ett träningscenter, barnhem, skola m.m. Organisationen hjälper så många som 1800 barn varje dag (se www.streetfriends.org).

Jag besökte även Tuol Sleng Genocide Museum, tidigare känt under namnet Khmer Rouge S-21 Prison. Det var hit många av de oliktänkande fördes under Pol Pots skräckvälde mellan 1975 och 1979. Närmare 20 000 personer bodde, förhördes och torterades här, många av dem till döds. Under tidigare delen av 1977 dog i genomsnitt 100 personer per dag av tortyren. Dessa begravdes i massgravar inom fängelseområdet. De som inte dog under tortyr kördes vidare till the Killing Fields of Choeng Ek som ligger i närheten. Museet är ett förfärligt testamente över Khmer Rouges förbrytelser mot mänskligheten. Blodspåren i cellerna är fortfarande tydliga på såväl golv som i tak. Det är svårt att föreställa sig att det var mindre än 30 år sedan de förskräckliga omänskligheterna ägde rum.

Kambodja är naturligt nog kraftigt präglat av sin vanvettigt tragiska och närmast ofattbara närhistoria. Under Pol Pots vansinnesstyre dödades närmare två miljoner kambodjaner. En viss grad av laglöshet råder fortfarande och stora mängder vapen är i omlopp. Runt om i landet hänger gigantiska statliga annonsplakat som uppmanar folk att lämna in sina vapen: We do not need weapon anymore, lyder överskrifterna på dessa skyltar som illustreras med bilder av brutna gevär. Här och där längs vägarna varnar skyltar för minor.

Kambodja är mycket fattigt. Enligt FN (UNDPR’s HDI index, hdr.undp.org) lever 34 % av befolkningen på under 1 US$ per dag. Sannolikheten för att inte överleva sin 40 årsdag är vid födsel 24 % och förväntad livslängd är 57,4 år (motsvarande siffror för Laos är 27,9 % respektive 54,3 år).

Paradoxalt nog finns här ändå mängder av mycket hippa barer och restauranter. Detta gäller såväl Phnom Penh som Siem Reap. I sistnämnda stad, där de flesta turister som besöker Angkor bor, finns en gata som kallas Bar Street. Barerna här kunde lika gärna ligga i de trendiga kvarteren i London.

Vietnam, Cong Hoa Xa Hoi Chu Nghia Viet Nam
Styreform: Republikk
Flateinnhold: 329 560 km²
Hovedstad: Hanoi
Folketall: Ca. 81,6 mill. innb. (2003)
Folketetthet: 247,7 pr. km²
Middellevealder: 70,1 år
Spedbarnsdødelighet: 30,8 pr. 1000
Religion: Buddhisme, taoisme, romersk-katolsk kristendom, islam
Språk: Vietnamesisk (off.), engelsk, fransk, kinesisk, lokale språk
Mynt: Dong
BNP pr. innb.: $ 2300 (2002)
Eksportartikler: Jordbruksprodukter, petroleum, kaffe, ris, te, tekstiler, sko
Bilkjennetegn: VN
Nasjonaldag: 2. september
Landet er smalt og langstrakt med skogkledde fjell (over 3000 moh.) og med to tett befolkede og fruktbare deltaområder: rundt Den røde elv i N og Mekong i S. Det grenser til Kambodsja, Laos og Kina. Klimaet er subtropisk i N, tropisk i S. Monsunvindene gir rikelig, ofte meget konsentrert nedbør, som kan føre til oversvømmelser. Ca. 70% av yrkesbefolkningen er jordbrukere. Jordbruket har vært kollektivisert, men i 1988 ble det innført reformer som innebar en delvis avkollektivisering — først og fremst i den sørlige delen av landet. Det dyrkes mest ris, dessuten mais, sukkerrør, søtpoteter og bomull. Svineavl. Det utvinnes steinkull i N. Industrien er statseid og lite utviklet, private småbedrifter er tillatt fra 1986.
Historie. Keiserdømmet Annam søkte i begynnelsen av 1800-tallet fr. støtte og ble innlemmet i Fransk Indokina i 1886. Okkupert av Japan under 2. verdenskrig. Motstandsbevegelsen Vietminh, ledet av Ho Chi Minh, utropte i 1945 republikken V. Kampene mot franskmennene endte med fr. nederlag i 1954. V. ble delt i Nord- og Sør-Vietnam med en demarkasjonslinje langs 17. breddegrad. Frigjøringsfronten FNL i S ble støttet av Nord-Vietnam, mens regimet i Sør-Vietnam ble støttet av USA, som fra 1964 deltok aktivt i kampene. Fredsavtale i 1973. Regimet i Sør-Vietnam falt i 1975, og V. ble offisielt samlet i 1976, med Nord-Vietnams kommunistiske styre innført også i S. Landet har store økonomiske og sosiale problemer, og forskjellene mellom N og S er fremdeles store. Regimet i Kampuchea ble i 1979 styrtet av tropper fra V. Grensekrig med Kina samme år. Politisk har V. vært alliert med Sovjetunionen, men den økonomiske støtten har blitt redusert og etter hvert også den politiske. Fra 1987 av er det gjennomført reformer med sikte på en viss liberalisering, først og fremst på det økon. område. Ny grunnlov 1992 åpner for pol. og økon. reformer. I begynnelsen av 1990-årene tok V. en rekke initiativer for å utvikle forbindelsene med andre land. Forholdet til Kina er normalisert, og langt på vei er også forholdet til USA blitt det. Dette har dannet grunnlag for å få hevet dem am. embargoen mot V. Denne har vært en vesentlig hindring for økon. utvikling. Vietnam ble opptatt som medlem i ASEAN i 1995. President siden 1997: Tran Duc Luong. Statsminister siden 1997: Phan Van Khai.

Från Phnom Penh tog vi en ny långfärdsbuss till Ho Chi Minh City (tidigare Saigon). Vi hade egentligen tänkt åka båt denna sträcka men ännu en gång sparade vi mycket pengar på att ta buss. Även detta blev en heldagsaffär och inkluderade diverse bussbyten samt det sedvanliga kånkandet och byråkratiska krånglandet vid gränsen. Väl framme i HCMC tog vi in på ett halvfint hotell i stadens backpackerområde. Första intrycket av Vietnam blev mycket positivt och STORstaden HCMC framstod som mycket ordentlig, väl fungerande, vänlig och billig (intrycket av ordning och reda var nog extra starkt då vi kom från Kambodja). Ungarna fick en verklig drömstart här i Vietnam. I löpet av de första två dagarna var vi nämligen på två olika tivolin, ett gigantiskt nöjesfält, ett megastort vattenland (www.damsenwaterpark.com.vn)och en cirkus (där Viktor blev utpekad av en clown och därmed fick åka runt i manegen till allmänt jubel på sparkcykel). Den tredje dagen besökte vi i tillägg ett fitnesscenter med tillhörande pool. Vi besökte också bl.a. ”Återföreningspalatset”, d.v.s. det tidigare Syd-Vietnams presidentpalats, och en finare restaurant där alla de anställda är tidigare gatubarn.

Efter fyra nätter i HCMC tog vi nattåg till Danang, Vietnams fjärde största stad som ligger ca mitt i det långsträckta landet. Tågturen tog 18 ½ timme och var mycket behaglig till att börja med. Vi hade en fin egen kupé med fyra sängar. Framåt läggdags upptäckte vi dock att kupégolvet kryllade av möss. De manliga familjemedlemmarna fick efter denna upptäckt inta de två nedersta kojarna. Nattsömnen blev för min del inte den allra bästa då jag då och då fick ovälkommet besök i sängen, men Viktor sov lyckligtvis som en stock hela natten. Från Danang är det bara tre mil till idylliska Hoi An. Här hade vi planerat att stanna i 5 – 6 veckor, men det visade sig svårt att hyra en lägenhet för så kort tid. I Vietnam kräver staten full kontroll över alla som hyr ut boende, något som gör att många drar sig för att hyra ut (och speciellt på korttidsbasis). Då hotelltillvaron inte är ideell för längre tidsperioder (och dessutom dyr) och då vi hittade extremt billiga (ca 60 kronor per styck!), men tidsbegränsade flygbiljetter till Singapore bestämde vi oss för att korta ned uppehället i Hoi An något.

Hoi An är en relativt liten och mycket pittoresk stad som är listad av UNESCO som världskulturarv (www.hoianworldheritage.com)och som ligger vid en flod 5 kilometer från kusten. En gång i tiden var Hoi An en viktig internationell hamnstad. Köpmannaskepp från Kina, Japan, Holland, Portugal, Spanien, Indien, Filippinerna, Indonesien, Thailand, Frankrike, England och USA frekventerade den livliga hamnen i flera århundraden. Den internationella atmosfären är kvar fortfarande. Här bor många kineser och andra utlänningar och i tillägg är staden ett mycket populärt turistmål. Hoi An ligger nära den tropiska zonens norra gräns och är därmed något svalare än Saigon (där temperaturen ofta låg kring 40 grader). Havsvattnet här i den Sydkinesiska Sjön är också kallare än vad vi har blivit vana vid. Vi badar numera smått huttrande i 26 grader då vi har vant oss vid omkring 30. Det är också ovant att befinna sig vid en östkust. Vi har under i stort sett hela resan bott på olika västkuster och därmed blivit vana vid vackra solnedgånger i havet.

I Hoi An har vi engagerat oss frivilligt i ett träningscenter för gatubarn, och för fattiga, föräldralösa och/eller handikappade barn och ungdomar. Centret drivs av en amerikansk humanitär organisation (se www.mapsvn.org) som gör mycket gott för lokalsamhället här. I löpet av tre veckor undervisade vi dagligen en grupp ungdomar och vuxna i engelska. Olaug gjorde här ett fantastiskt jobb. Hon la ner mycket tid och energi på såväl undervisning som förberedelser och blev fort en mycket populär lärare. Studentgruppen vår hade mycket stora variationer kunskapsmässigt, något som komplicerade vårt upplägg. Sista undervisningsdagen bjöd vi ut hela studentgruppen på restaurant - populärt. På kvällen var det stor fest på centret. Här deltog också det lokala barnhemmet, ett center för gatubarn, många handikappade barn och vuxna samt en amerikansk delegation som också är här för att jobba frivilligt.

Vi bodde i Hoi An i närmare en månad. Det blev lite boendemässig lyxtillvaro här. Vi bodde på ett billigt hotell (www.hotelthanvan.com) där vi hade två små rum med en swimmingpool rakt utanför våra dörrar. Efter att ha tagit farväl av studenterna och de som jobbar på centret tog vi en 17(!) timmars busstur upp till Hanoi. Även denna bussresa gick helt OK och vi anlände till Hanoi i svinottan 29/4. Här tog vi in på ett billigt och trångt hotellrum i den gamla stadsdelen (www.vanxuanhotels.com). Dagen efter, 30/4, var det stor fest i staden. Det var nämligen 30 år sedan landets enande (Saigon, som efter detta döptes om till Ho Chi Minh City, föll för kommunisterna från norr den 30/4 1975) och detta firades för fullt över hela landet (och speciellt i huvudstaden). Vi var ute i folkvimlet och deltog i firandet. Även påföljande dag var det fest. Första maj firas ju förstås som sig bör i Vietnam. Att festa i Hanoi kan vara en mycket billig affär. Den gamla stadsdelen är känd för sina många små uteserveringar (plaststolar som sätts ut på trottoarerna kvällstid) som säljer vad som ska vara världens billigaste öl (kostar bara ca 60 öre för ett stort glas).

Efter några dagar i Hanoi tog vi en tvånätters tur till Halong Bay, ett sagolikt ö-område ca 15 mil nordöst om huvudstaden. Här cruisade vi runt i en traditionell djonkbåt i vilken vi också övernattade (www.vietnamopentour.com.vn). Vi var också ute på trecking och Linnea och jag klättrade upp på ett berg (något som undertecknade, men inte Linnea, kände i benen flera dagar efteråt).

Sommaren har anlänt till Vietnam och Hanoi blev en mycket varm upplevelse på 40 grader plus, plus. Detta är extra svettigt när man befinner sig mitt i en hektisk och förorenad storstad milavis från hav och strand. I Hanoi besökte vi en australiensisk humanitär organisation som bl.a. driver ett träningscenter för fattiga ungdomar och en restaurant i Hanoi med tidigare gatubarn som personal (Restaurant KOTO, se www.streetvoices.com.au). Vi upplevde också den berömda vattendockteatern i staden (www.thanglongwaterpuppet.org). Jag skulle också besöka Ho Chi Minh, men hans mausoleum var tyvärr stängt då jag kom (hans kropp var nämligen i Ryssland för sin årliga renovering!).

Även Vietnam har en tragisk närhistoria. Under det amerikanska kriget, som det naturligt nog kallas här, fällde USA närmast ofattbara 15 millioner ton bomber över landet. Spåren och ärren efter detta krig lever kvar. Relativt ofta dör folk ännu av att råka utlösa sprängladdningar som har legat odetonerade sedan kriget. Sviterna efter den kemiska krigsföringen är kanske ännu värre. Amerikanska styrkor sprayade 72 miljoner liter gift över landet. Speciellt gasen Agent Orange har förorsakat stora skador och följderna av detta är tydliga fortfarande i form av stora mängder spontanaborter, dödfödslar, fysiskt och psykiskt defekta barn och andra hälsomässiga problem.

Landet har näppe sin starkaste sida i trafiksäkerhet. Varje dag omkommer i genomsnitt 30 personer i trafiken och i löpet av årets första tre månader (jan – mars -05) hade 3000 förolyckats. Även om vi upplevde trafiken i Sri Lanka som ännu värre så kan man lugnt snacka om trafikalt kaos även här. Motorcyklarna dominerar trafikbilden totalt och respekten för de få trafikreglerna som föreligger är minimal. Det är en spännande upplevelse att korsa gatan i Saigon eller Hanoi. Då flytet av motorcyklar är närmast konstant måste man använda sig av en speciell teknik för att komma över i en bit. Man tror instinktivt att man bör skynda sig för att komma över så fort som möjligt, men i stället ska man gå över mycket sakta med blicken riktad mot den mötande trafiken. Att man går långsamt medför att motorcyklisterna får tid att styra undan och förhoppningsvis därmed kör förbi framför eller bakom en.

Singapore, Xinjiapo Gongheguo,
Republik Singapura, Singapore Kudiyarasu, Republic of Singapore
Styreform: Republikk
Flateinnhold: 693 km²
Hovedstad: Singapore
Folketall: Ca. 4,6 mill. innb. (2003)
Folketetthet: 6650,2 pr. km²
Middellevealder: 80,4 år
Spedbarnsdødelighet: 3,6 pr. 1000
Religion: Buddhisme, islam, hinduisme, kristendom
Språk: Kinesisk, malayisk, tamil, engelsk (alle off.)
Mynt: Singapore-dollar
BNP pr. innb.: $ 25 200 (2002)
Eksportartikler: Datautstyr, kjemikalier, telekommunikasjonsutstyr, oljeprodukter
Bilkjennetegn: SGP
Nasjonaldag: 9. august
76% av befolkningen i Singapore er kinesere. Bystaten Singapore er SØ-Asias største havn og ledende handelssentrum. No. sjømannskirke og ambassade. Stor transitthandel. Oljeraffinerier, skipsverft, tekstil- og elektronisk industri. Mange finansinstitusjoner, turisme. I praksis en ettpartistat, som det meste av tiden siden uavhengigheten ble ledet av Lee Kuan Yew, statsminister 1959—90. Øya Singapore som ligger utenfor sørspissen av Malayahalvøya, er et naturlig anløpssted på sjøveien mellom Europa og Kina, og her vokste det opp en handelsby i senmiddelalderen. Den ble ødelagt av javanesere 1377. Det britiske Ostindiakompani leide 1819 et område på øya til handelsstasjon. 1824 avstod sultanen av Johore øya til kompaniet. Singapore vokste raskt til å bli en av Østens viktigste havnebyer, ble 1867 brit. kronkoloni og hovedstad i Straits Settlements; erobret av Japan 15/2 1942, igjen brit. fra 1945; selvstendig stat 1958—63, delstat i Malaysia-føderasjonen 1963. Selvstendig republikk 1965. Medlem av Samveldet og av ASEAN. En rask økon. og teknologisk utvikling, særlig på 1980-tallet, har gjort landet til et betydelig økon. senter i Ø-Asia. President siden 1999 er Sellapan Rama Nathan. Lee Hsien Loong (sønn av tidl. statsminister Lee Kuan Yew) er statsminister fra aug. 2004.

Om kvällen 7/5 flög vi från Hanoi till Singapore med Tiger Airways. Hit hade vi fått tag på flygbiljetter för fantasipriser (ca 60 kronor styck!). Vi hade bara en månads turistvisum i Vietnam. Dessa hade därmed utlöpt, men vi hade läst att en ny lag tillåter skandinaver 15 visumfria dagar i Vietnam så vi chansade på att satsa på detta i stället för att förlänga våra visum och betala dyrt för detta. Det visade sig dock att immigration personalen på flygplatsen i Hanoi tyvärr inte hade någon större förståelse för den nya lagen. Vi hade förutsett detta och printat ut en utskrift om den färska lagen från det vietnamesiska kommunistpartiet med logo och allt, men detta hjälpte inte stort. Efter en hel del tidskrävande rabalder fick vi till sist betala 40 dollar i böter innan familjen kunde beskådas löpande genom securitykontrollen till det väntande flyget. Vi hade en marginal på några få minuter, men hann lyckligtvis med flyget. Om vi hade förnyat våra visum hade detta kostat oss över det dubbla.

Väl framme i Singapore mitt i natten tog vi en taxi in till centrum. Vi hade från Hanoi bokat och förhandsbetalat ett hotell via Internet, men hade inte haft tid att kolla mailen på förhand för att se om rummet var bekräftat eller inte. När vi anlände till hotellet, strax efter kl. 1 på natten, var detta naturligtvis fullt. Något matta traskade vi över till hotellets granne, ett hostel med avsevärt sämre standard (www.waterloohostel.com.sg). Nattportieren på detta hostel visade sig vara mycket nyvaken och i tillägg kraftigt berusad. Vi fick till sist ett rum här, men detta skulle egentligen kosta mer än det vi hade fått det fina hotellrummet vid hotellet bredvid för. Efter en del förhandlingar och prutande var bägge parter nöjda.

Efter en kort natts sömn satte vi av in i en regntung metropol. Vi hade bara en dag på oss innan vår flight downunder. Som tur var gav regnet sig efter hand och vi kunde ströva runt i staden och insupa stämningen innan vi tog T-banan ut till flygplatsen för vår sena (00:05) flight söderut. Vi fick också tid till att inhandla ett länge efterlängtat Gameboy till ungarna. Singapore är fortfarande fantastiskt billigt på elektronik. Vi besökte ett gigantiskt köpcentrum som enbart sålde elektroniska produkter.

Singapore är en fascinerande och hypermodern stat. Efter nio månaders resande i Asien framstod Singapore, och inte minst den eminenta Changi Airport, för oss som ett himmelrike av effektivitet och rationalitet. Rent var det också! Men, som en försmak på Australien skulle det visa sig, dyrt.

Australia, Commonwealth of Australia (Australsambandet)
Styreform: Parlamentarisk forbundsstat
Flateinnhold: 7 686 850 km²
Hovedstad: Canberra
Folketall: Ca. 19,7 mill. innb. (2003)
Folketetthet: 2,6 pr. km²
Middellevealder: 80,1 år
Spedbarnsdødelighet: 4,8 pr. 1000
Religion: Kristendom (anglikansk 26 %, romersk-katolsk 26 %, andre kristne 24 %)
Språk: Engelsk (off.), opprinnelige språk
Mynt: Australsk dollar
BNP pr. innb.: $ 26 900 (2002)
Eksportartikler: kull, malm, kjøtt, korn, ull
Bilkjennetegn: AUS
Nasjonaldag: 26. januar
Hele den vestlige og midterste del av Australia er et ørkenaktig platåland, bortsett fra området omkring Perth, som har vinterregn. Mot Ø skifter terrenget til et meget lavt sletteland som går over i østkystens fjellkjeder. Få elver, i innlandet saltsjøer uten avløp. Fuktig klima på østkysten og i N, der det er tropisk regnskog. Ellers savanneskog i nedbørrike strøk, steppe og ørken i tørre områder. Særeget plante- og dyreliv, med bl.a. ulike arter pungdyr. Befolkningen er sterkt konsentrert til fem store byområder. Der finnes industrien, som lenge har vært hemmet av lavt folketall og stor avstand til øvrige industriland i verden. Jordbrukets del av nasjonalproduktet er ca. 9 %. Sauebestanden er den største i verden, stor kjøtt- og melkeproduksjon, dyrking av hvete, bomull, sukker, frukt og grønnsaker. Gruvesektoren er blitt stadig viktigere, og langsiktige eksportkontrakter er inngått med Japan. Store jernmalmgruver i vest, kullgruver i øst, rike forekomster av bauxitt, nikkel og uran. Landet dekker ³/₄ av sitt behov for olje og naturgass ved egen produksjon. Eksporten består vesentlig av mineraler og jordbruksprodukter. Australia har vært et sosialpolitisk foregangsland (alderspensjon mv.). Arrangør av olympiske sommerleker (Sydney) 2000.
Historie. Det har vært vanlig å anta at de første urinnvånerne kom til Australia fra det asiatiske fastlandet ca. 30 000 år f.Kr. I 1996 ble det imidlertid gjort funn av menneskeknokler og redskaper som angivelig er 100 000 år gamle. Europeiske sjøfarere nådde australske kyster på 1600-tallet, blant dem nederlenderen Tasman i 1642. Over 100 år senere, i 1770, seilte James Cook inn i Botany Bay (ved Sydney) og annekterte området på vegne av England. I 1788 begynte man å deportere straffanger hit, en form for innvandring som varte i over 60 år. Fra 1830-årene begynte også en frivillig innvandring, som skjøt fart da det ble gjort store gullfunn i 1851. De australske koloniene fikk nå selvstyre, og i 1901 dannet de et statsforbund. Delstatene fikk egne parlamenter. De sentrale organer er forbundsregjeringen og forbundsparlamentet. Regjeringsmakten har skiftet mellom Labour-partiet og liberale. Australia har utenrikspolitisk vært mer europeisk enn asiatisk orientert, men det skjer nå en dreining mot Asia. Nasjonen har deltatt i begge verdenskrigene, Koreakrigen og Vietnamkrigen, og var med i den USA-ledede koalisjonen mot Irak i 2003. Den forvalter i dag noen Stillehavsøyer og et område i Antarktis. Tidl. forvaltet A. også det meste av Ny-Guinea (nå Papua Ny-Guinea). Sosialdemokratene tok ved inngangen til 1990-tallet opp spørsmålet om å gjøre A. til en republikk og dermed bryte de siste formelle bånd til den tidl. kolonimakten, og det ble avholdt folkeavstemning om dette i 1999. Dronning Elizabeth 2. er statsoverhode. I 1996 dannet den liberale John Howard en høyre-sentrumsregjering etter 13 år med Labour-styre. Han sitter fortsatt som statsminister (2004).

Även nästa natts sömn blev kortvarig, denna gång ombord på en nattlig Singapore Airlines flight till Brisbane. Vi har blivit ganska duktiga på att övernatta ombord i flyg, bussar, båtar, tåg etc. vid det här laget. Flyget var bara halvfullt så vi fick en relativt behaglig natt då vi kunde sträcka ut oss över tre säten var.

Framme i Brisbane tog vi in på ett chockerande dyrt motell. Vi betalade ca 500 kr per natt. En helt vanlig summa här, men efter nio månader i Asien framstod detta som ett helt horribelt pris för en övernattning. Vi tillbringade ett par dagar i behagliga Brisbane, något som upplevdes nästan som att komma hem. Detta med att kunna gå omkring och vara anonym utan att skilja sig ut från mängden var för mig en efterlängtad upplevelse, d.v.s. att slippa alla gloende blickar och alla tjatande försäljare som betraktar en primärt som en vandrande plånbok. Viktor konstaterade mycket nöjt att här finns McDonalds, Burger King och KFC i överflöd, något han har saknat sedan Thailand.

Två dagar på det svindyra motellet (med trängsel och dålig standard i tillägg) fick vara nog. Vi hyrde sedan en Toyota Hitop campervan (en inredd Hiace minibuss - se www.camper.com.au) och körde norrut mot värmen. Brisbane ligger i den subtropiska zonen av detta enorma land och kan vara ganska kyligt kvällstid nu under vintersäsongen. Dagarna upplevdes förfriskande svala efter hettan i Vietnam och kan jämföras med varma högsommardagar hemma.

Sedan levde vi alltså campingliv på 4(!) kvadratmeter, en ny upplevelse. Första natten sov vi utanför en campingplats (campingen hade hunnit stänga då vi kom fram sent på kvällen) i Coolum Beach. Följande dag fortsatte vi norrut längs Highway 1. Denna väg går hela vägen mellan Darwin och Cairns, d.v.s. längs med hela väst, syd och östkusten samt halva nordkusten, en gigantiskt lång sträcka. Efter ett stopp i fina Noosa övernattade vi i Bundaberg. Längs vägen vidare norrut sov vi två nätter i Rockhampton och en natt i Mackay innan vi stannade lite längre i Airlie Beach. Vi hade nu kommit upp till den tropiska delen av landet så dagarna var varmare här uppe. Nätterna kunde dock fortfarande vara lite kyliga (maj här motsvarar ju december hos oss).

17 maj tillbringade vi på en lyxbetonad camping i Airlie Beach. Här kunde häpna campare beskåda medlemmar av familjen Periansen tågande genom campingplatsen sjungande traditionsenliga nationalistiska sånger. I Airlie Beach hade vi planlagt en båttur ut till Whitsunday Islands och den berömda Whitehaven Beach (www.adventurewhitsunday.com.au). Det visade sig dock att båtturerna (liksom reguljära båtbiljetter) kostade en smärre förmögenhet och vi valde därmed att spara denna till ett senare tillfälle.

Från Airlie Beach fortsatte vi vår färd norrut och stannade en natt i Townsville (utan att möta the Power Puff Girls som nog måste bo i det amerikanska Townsville har vi blivit eniga om) innan vi åkte bilfärja över till Magnetic Island. Här bodde vi på en naturnär camping vid Horseshoe Bay i tre nätter. Uppehället här blev starkt djur- och naturbetonat. På campingen bodde nämligen också en stor mängd olikartade djur: massor av possums (australiska små pungdjur) som tigger mat av camparna, kakaduor, papegojor, Roadrunners (extremt snabbt springande fåglar), påfåglar, höns, wallabies (små utgåvor av kängurus), ”batmanfladdermöss”, undulater, ibisfåglar, m.m. Dessa djur fick vi daglig och tidvis mycket närgången kontakt med (de flesta av områdets possums var mycket vana med människor och flera hoppade till och med in i vår bil). I tillägg besökte vi en mindre djurpark där man kunde klappa koalabjörnar, kängurur, emus och talande papegojor (en av dessa var 125 år gammal) och ett annat underligt australiskt pungdjur (underliga djur finns det många av här) av ett större format.

En annan dag red Linnea och jag på hästar genom bushen och på stranden. För min del var detta första gången på 18 år (även den gången i Australien). Det var verkligen en härlig känsla att galoppera över den perfekt buktade och mycket vackra stranden. Efter galoppen sadlade vi av och badade sedan ridande barbacka med hästarna i havet.

Från Magnetic Island fortsatte vi norrut till Cairns. Här tog vi in på en femstjärnig lyxcamping (www.coconut.com.au)där vi bodde fem nätter. I Cairns var vi på flera turer. En dag var vi på en heldags snorkeltur till yttre delen av Stora Barriärrevet (www.reefmagiccruises.com). Att snorkla vid detta helt fantastiska rev är en makalös upplevelse. Viktor fick här stolt göra sin debut som snorklare.

Dagen efter körde vi upp till den lilla pittoreska byn Kuranda (www.kuranda.org) som ligger mitt i den väldiga regnskogen ett par mil inåt landet och ganska högt över havet. Härifrån tog vi en spektakulär tågtur nedför berget. Tillbaka tog vi skyrail, en linbana som går 7 ½ km strax över den täta regnskogens tak. Linbanan kallas the worlds most beautiful rainforest experience och det var verkligen en hisnande vacker upplevelse att sväva strax över de majestätiska trädtopparna (www.skyrail.com.au).

Från Cairns körde vi mot sydväst genom höglandet (600 – 1000 meter över havet) och vidare inåt landet genom verklig ödemark till Undara. Detta är ett underligt ställe som särpräglas av den omgärdande vildmarken (här råder verklig outback känsla) och av egendomliga stora lavatunnlar bildade efter ett kraftigt vulkanutbrott för 190 000 år sedan. Efter en övernattning, en guidad tur genom tunnlarna, en känguruköttmåltid och en promenad upp på en bergstopp i närheten av lodgen där vi bodde, reste vi vidare söderut. Vi sträckkörde genom inlandet och tillbakaryggade 180(!) mil på ett drygt dygn (27 timmar) innan vi anlände till Surfers Paradise, Gold Coast. Vi sov en natt i Surfers och fortsatte sedan till Coolangatta/Tweed Heads några få mil längre söderut. Även här sov vi en natt innan vi styrde ned mot Sydney. Vi sov några timmar på en rastplats längs vägen ned. Väl framme i Sydney bodde vi först en natt på en camping strax utanför stan. Dagen efter returnerade vi bilen, efter totalt 5302 körda kilometer, och tog för en natt in på ett billigt hotell i centrum.

Då Olaug, som har sagt upp sig under senare delen av resan, måste hem till en jobbintervju åkte vi tillbaka några veckor tidigare än planlagt. Det blev därför tyvärr lite knappt om tid i praktfulla Sydney men vi hann åtminstone med en båttur i Sydney Harbour till det spektakulärt beliggande Taronga Zoo (www.zoo.nsw.gov.au) och att ströva runt lite i centrum.

Korea, Sør-, Taehan Min'guk
Styreform: Republikk
Flateinnhold: 98 480 km²
Hovedstad: Seoul
Folketall: Ca. 48,3 mill. innb. (2003)
Folketetthet: 490,3 pr. km²
Middellevealder: 75,4 år
Spedbarnsdødelighet: 7,3 pr. 1000
Religion: Kristendom 49%, buddhisme 47%, konfusianisme 3%
Språk: Koreansk
Mynt: Sørkoreansk won
BNP pr. innb.: $ 19 600 (2002)
Eksportartikler: Elektronisk og elektrisk utstyr, skip, biler, kjemiske produkter, tekstiler, sko
Bilkjennetegn: ROK
Nasjonaldag: 15. august
Landet er mer småkupert enn Nord-Korea, men østkysten domineres av en bratt fjellrygg. Mange mindre daler og senkninger med tett bosetning. Monsunklima, hete somrer og kjølige vintrer, regntid juni—august. Ca. 20% av yrkesbefolkningen arbeider i jordbruket. Omfattende risdyrking, ellers produseres hvete, bygg og søtpoteter. Noe korn må importeres. Sør-K. er en av verdens ledende fiskerinasjoner. Store kullforekomster, utvinning av jernmalm, wolfram og grafitt. Industrien vokste sterkt i 1960- og 1970-årene. Stor tekstil-, elektronisk, stål- og petrokjem. industri, bilfabrikker, skipsverft. Fra 1980-tallet har Sør-Korea hatt en meget stor økon. vekst. Koreanske selskaper er på enkelte områder blant de største i verden. Økende turisme, særlig etter de olympiske leker i 1988. Syngman Rhee var president 1948—60, fra 1963 var president Park den sterke mann. Etter mye uro ble han myrdet i 1979, og de militære tok makten. I 1980 ble general Chun Doo Hwan president, og fra 1981 ble pol. virksomhet igjen tillatt. De sivile presidentene Roh Tae Woo og Kim Young Sam gjennomførte en demokratisering av samfunnet. Landet ble medlem av FN i september 1991. I 1995 ble Roh Tae Woo stilt under tiltale for alvorlig maktmisbruk og korrupsjon sammen med Chun Doo Hwan. Chun ble i 1996 dømt til livsvarig fengsel, mens Roh også fikk en lang fengselsstraff. Etter mange år med rask økon. vekst gikk Sør-Korea inn i en dyp økon. krise. Den off. kontakten med Nord-Korea økte i løpet av 1990-tallet, og et vellykket toppmøte i 2000 mellom lederne i Nord- og Sør-Korea førte til ytterligere avspenning mellom landene. Forholdet har senere blitt mer anstrengt, blant annet pga. Nord-Koreas program for utvikling av kjernefysiske våpen. Nobelprisvinneren Kim Dae Jung satt som president 1998—2003. President siden 2003 er Roh Moo-hyun. Statsminister siden feb. 2003 er Goh Kun.

De billigaste och bästa biljetterna hemåt med tillgängliga platser visade sig gå via Syd-Korea. Från Sydney flög vi därför med Asiana Airlines till Seoul, en flygtur på dryga tio timmar. Också här strulade det till sig med hotellbokning på förhand via nätet. Denna gång fick vi visserligen, till skillnad mot i Singapore, plats på det centrala hotell som vi hade bokat men vi måste betala betydligt mer än uppgett. Vi fick en kväll och några timmar påföljande morgon till att utforska den stora (här bor över 10 miljoner personer) staden. Jag föreställer mig att Syd-Korea på många sätt påminner om Japan och Seoul är verkligen en hypermodern metropol.

Från Seoul flög vi sedan med KLM till Amsterdam och härifrån vidare till Oslo dit vi något jetlaggade anlände sent om kvällen 8/6. Flygtiden hem blev totalt på strax under ett dygn. När vi till sist somnade vid halv ett tiden på natten var våra biologiska klockor inställda på morgon (Australien ligger 8 timmar före oss) och vi hade alltså varit uppe hela natten utan sömn.

Fjellhamar

Tillbaka i huset på Fjellhamar.

Väl hemma igen känns det som om vi har varit borta i ett par veckor snarare än närmare ett år. Vi upplever det nämligen som att väldigt lite verkar ha skett och att media här i Norge debatterar och fokuserar på de samma ting som de gjorde när vi åkte (Mullah Krekar i rättssak o ett hot mot rikets säkerhet, 100-tals asylbarn suttit åratals i mottak, barnehagebløffen, Torgersen-saken, FrP seglar upp som landets näst största parti, etc.).

Det blev för övrigt en flygande start här hemma. Viktor började med inskolning till klass 1D redan dagen efter vår ankomst och Linnea började åter i sin gamla klass påföljande dag samtidigt som Olaug gick på anställningsintervju.

Linneas Corner

Här lägger Linnea ut resebrev, noveller och annat smått och gott.

29/10 2004

Hei! Vi har det supert her i Sri Lanka.

Nå har vi flytta inn hos en Sri Lankisk familie med tre kjempe koselige jenter. Den ene heter Kaneshi og er 12 år, den andre heter Venushi og er 10 år og den tredje heter Amashi og er 6 år.

Vi kommer ned til dem hver dag (minst). Det er rart de ikke blir lei oss!

Jeg og Kaneshi spiller ofte sjakk. For to dager siden for eksempel spilte vi sjakk på PC`en hennes og jeg vant! Vi spilte ett Star World sjakk (det var veldig morsomt).

Jeg og Viktor har begynt på en skole her, og jeg har fått mange venner! Men de har så vanskelige navn: Manuella, Sasini, Sannella Silva og Roseni (det er de jeg husker).Vi har kjempemange fag for eksempel: matte, science (vitenskap), musikk, kunst og håndverk, religion (jeg har K.R.L, men de fleste andre buddhisme), gym, engelsk, fransk (!!!) og singalesisk (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

I klassen er det en gutt som er født i Sverige, men han kan ikke svensk. Det er en tjukk gutt som ser ut til å være forelska i meg!”#¤%&/()= (BLÆÆÆÆÆÆ).

I dag skal vi ha fri fra skolen fordi vi skulle til Easy Beach, men når vi hadde sagt til taxi-sjoføren og at vi ikke skulle på skolen i dag, så fikk vi en sms at Easy Beach var fullt, så da får vi finne på noe annet. Jeg vil gjerne til den største Buddhan i hele Sri Lanka i dag, men det regner så jeg tror at det ikke går. Men mamma og pappa har gått dit og sett da vi var på skolen i går. Mamma så ikke at det var Buddha engang (men så var den ikke helt ferdig da)

Vi i familien har vært på et KJEMPE fint hotell. Det heter Mount Lavinia Hotel (det ligger i Colombo, hovedstaden i Sri Lanka). Det var ganske dyrt der så vi sov der bare en natt, men det døgnet kommer jeg til å huske lenge. Vi kom tidlig på dagen, og jeg og Viktor badet i 5 timer, og vi møtte en halvt norsk og halvt singalesisk jente som var 9 år og het Iromi. Når vi bestemte at vi skulle bo der en natt gikk jeg opp på rommet for å skifte til klær, og når jeg endelig var framme i rommet og hadde låst opp var det helt himmelsk! Det luktet helt nydelig og solen skinte inn fra vinduet og tenk det var til og med minibar, tv med CARTOON NETWOORK og ballkong. Jeg så på Cartoon Netwoork hele kvellen før vi spiste middag og så på kino. Den hette ”En galen dag i New York” (på svensk). Og den handlet om Mary-Kate og Ashly Olsen . Filmen var DRIT BRA. Og de viste filmen ute på en stor hvit, vegg Når filmen var ferdig var klokka snart 12, så jeg, Viktor, mamma og pappa gikk og la oss. Men vi hadde flax, fordi de viste bare kinoer under månen hver lørdag. Neste morgen badet vi og så hadde mamma og pappa en overraskelse til oss, jeg og Viktor fikk ride på elefant alene!

Jett om det var skummelt`a! Hvert steg elefanten tok føltes det ut som jeg skulle dette av. Vi satt bare på et hånkle på elefantryggen (heldigvis var det ikke så lang tur vi hadde, da).

5.12-04

Hei igjen. Nå har vi vært på en liten ferie i ferien.

Der har vi besøkt Kandy, Ella, Uda Walada og Tangalle.

Først dro vi til Kandy. Der var vi på Sri Lankas mest kjente tempel. Det er det fordi Buddhas tann ligger ”begravd” der. Vi var også på Kandy dans. Damene bare danset, men mennene danset, var som akrobater, sang, ballanserte tallerkener på noen slags pinner, danset med ild og noen gikk til og med på brennende kull!

Vi var også på et elefantbarnehjem utenfor Kandy. Der fikk vi klappe elefantene og ta bilde av dem. Vi så når de gikk ned til sjøen for å bade. De badet frie i to timer hver dag. Noen gikk opp på land og rullet seg i sanden, mens andre likte seg i vannet. Det var to elefanter som lekte og lekte og lekte hele tiden! De var som Knoll og Tott. Når gutteelefantene skulle gå opp, var det en elefant som ble sint. Han løp nesten inn i en restaurant! Men heldigvis bare nesten.

Etter vi var i Kandy dro vi til Ella. Der var vi på et flott guest-house i fjellet. Der bodde vi en natt. Men dessverre ble Viktor sjuk når vi kjørte tog veldig lenge. Og det var en veldig fin togtur, med fin utsikt! I Ella var vi også på en tefabrikk! Vi fikk se hvordan de gjorde med teen fra det var teblader, til det ble te som man kan drikke.

Også gikk reisen videre til Uda Walada. Der var vi på en nasjonalpark med ville elefanter, påfugler, rådyr, hyener og leoparder. Vi var heldige og så alt, men ikke leoparder. Elefantene sto kanskje tre meter unna, og mamma var kjempe redd. Hyenene så ut som villhunder, så de var ikke så spendende.

I Tangalle var vi på et kjempefint hotell. Det hette Eva Lanka og hadde en vannsklie, men den hadde sikkert ikke vært i bruk på årevis. Det hadde også TV på rommet og VCD (VCD er nesten det samme som DVD, men litt dårligere kvalitet).

Dagen etter det dro vi hjem igjen. Og i natt drar vi med fly til Thailand. Der skal jeg møte kusinene mine. Det blir moro! Jeg gleder meg!

17.02-05

Hei, nå er vi i Thailand! Flyturen gikk fint.

Kusinene mine (Sarah og Vilde) var med oss i tre uker og vi hadde det topp sammen. Da de kom bodde vi på et fint hotell i Phuket. Hotellet heter Kata Garden Resort. Ved siden av hotellet var det en restaurant som heter Dino. De som jobber der har Flintstones klær! Der har de ”stein” bord, stoler og til og med en Fintstones bil! Og det er også et fossefall der, og ved siden av det har de stilt fram et liksom dinosaur- skjelett! De har også minigolf der. Midt i banene står det dinosauruser! Dit gikk vi mange ganger.

Etter det dro vi til Ao Nang, Krabi og der feiret vi jul. Vi dro på et hotell der de hadde julefest på julaften. Der fikk vi plukke papirfugler ned fra et tre, og inni dem var det skrevet et tall. Vi gikk til et bord og der var det en dame som ga oss gaver hvis vi ga henne fuglen. Etter det var det leker og både jeg, Viktor og Sarah var oppe på scenen. Vi vant en kina hatt hver. Og på lodd trekningen, vant kusinene mine en natt på et fint hotell i Pattaya. De ga natten til oss fordi de skulle jo ikke til Pattaya, men det skulle vi! Jeg fikk et digitalt kamera til julepresang, og Viktor fikk en klokke.

To dager etter det var det pappas bursdag, og da kom jo bølgen også. Vi var på en båt utenfor Phi Phi Island, og kunne ikke skjønne hvorfor vi ikke kunne gå i land! Men det var jo bra at vi ikke gjorde det, fordi Phi Phi Island er helt ødelagt nå. Og vi kjente ingenting av bølgen. Og vi skjønte ikke om det var en hval, at det var så lavt vann eller en bølge som kom. Og vi måtte sitte i båten og vente i 8 timer! Men båten hadde både brus, kaker og kaffe. Men, så veldig fin bursdag ble det jo ikke for pappa da.

Jo, vi red jo på elefanter også! Vi satt på en slags benk på elefant ryggen, og det var kjempe moro. Og etter det gikk vi på en jungel tur.

Sarah, Vilde og tanten og onkelen min dro hjem dagen før bursdagen min (som er den 30\12). Det var veldig trist når de skulle dra.

Dagen etter var det min bursdag, og jeg våknet av bursdags sangen. Jeg fikk gaver på senga og jeg fikk: 3topper, et skjørt og 2 cd`er. Etter det dro vi på et fint hotell og badet. Vi var der nesten hele dagen, også dro vi på Mc. Donalds. Så det var en kjempe fin bursdag.

På nyttårsaften dro vi på et annet fint hotell som hadde fest på kvelden. Der var det en dansekonkurranse og jeg og Viktor kom på 2 plass.

Etter vi var i Ao Nang, dro vi med buss til Bangkok.. I Bangkok var det fint. Det er blant de største byene i verden med ca 15 millioner innbyggere og den største byen jeg og Viktor har vært i. Der bodde vi på et litt halvdårlig hotell. Vi var der i en ukes tid.

Og etter det dro vi til Laos for å forlenge visumet. I Laos var det nesten som i Sri Lanka. Lite og fattig. Der var vi også i ca. en uke.

Men nå er vi i Pattaya og jeg har begynt på en thai skole med engelsk program. Viktor begynte på skolen han også, men det ble litt for tøft der for han. Det er både skolemat(som man får utdelt), en liten bokhandel og to kiosker, med potetgull, is, brus og godteri! Men jeg får jo ikke det da. Og skolematen er alltid grusom, så jeg pleier å kjøpe et lite kyllingstykke. Og noen ganger en is!

For noen dager siden kom jeg hjem fra en speider leier, der jeg hadde vært alene i to døgn. Der måtte jeg og de andre på skolen stå opp kl. 5 om morningen! Og vi måtte legge oss kl. halv 11. På lørdags kvelden hadde vi et STORT leiers bål! Vi sang, danset og hadde det kjempe moro rundt leirbålet!

26.04.05

Hei, alle sammen!

Vi dro fra Pattaya i mars, og da reiste vi til Ko Chang! Der traff vi noen kjempe hyggelige dansker! De hadde vært i Vietnam, og de rekommanderte det hotellet som vi bor på nå! Vi var på Ko Chang i ca. en uke. Ko Chang betyr elefantøya. Der var det kjempefint med en lang sandstrand. På kveldene var det super-koselig for da satt de ut bord på stranda med stearinlys overalt. Og på langfredag dro vi fra Ko Chang til Kambodia, til Siam Reep.

Først dro vi alene i en minibuss! Og etter vi hadde kjørt fra Thailand til Kambodia skifta vi buss til en annen stor buss. Der jeg måtte ha beina på bussen, var motoren, eller noe sånt! Det var KJEMPE varmt, så jeg brant meg flere ganger. Og det var en veldig lang fredag for oss også! Den lange turen tok hele dagen, kvelden og natta!

Og fra grensa til Kambodia måtte vi kjøre den store bussen, på en KJEMPE dårlig vei! Vi kjørte midt på natta, så vi var jo slitne, men det gikk absolutt ikke an å sove, da vi kjørte med den bussen! Det var bare Viktor som klarte det! Jeg sov kanskje i fem minutter jeg også!

Etter en LANG tur med den store bussen, måtte vi skifte buss igjen, før vi kom til dit vi skulle! Og det var en minibuss. Men den kjørte alt for sakte! Han kjørte sikkert i 30/40 km i timen!

Etter en LAAAAAAAANG busstur til Kambodia, og en liten natts søvn, dro vi til et annet hotell. Det var minibussen som kjørte oss til et hotell, som ikke var noe fint. Men vi var jo så slitende, så vi orka ikke å lete noe etter et finere hotell. Neste morgen dro vi på et annet hotell som var litt finere. Det var bare det at det STINKA fisk inne på rommet, og at rommet ikke hadde noen vinduer. I Kambodia er det veldig fattig. Det kom ofte enslige mødre med noen barn, eller barn som tigga da vi skulle spise.

Neste dag fikk vi en kjører og en guid som skulle vise oss noen templer. Kambodia har nemlig verdens største religiøse bygning, Ankor Wat. Tempelet er 800 år gammelt! Til og med på flagget til Kambodia er det bilde av Angkor Wat! Guiden skulle vise oss Angkor Wat og noen andre templer. Det eldste tempelet var fra 900 tallet, det betyr at det er over 1100 år gammelt!!!!! Og vi var på et tempel som masse trær hadde overfalt! Det jeg mener med det er at mange trær hadde vokst seg over tempelet! Og røttene gikk over tempelet, så noen steder kunne man ikke gå inn i, fordi treet hadde overfalt bygningen!

I Kambodia var vi i eksakt en uke! Vi dro med en ganske fin buss, eller busser. Det var så mye tull da vi skulle inn i Vietnam. Det tok så lang tid, så vi måtte ta en annen buss enn den vi egentlig skulle kjøre med. Men det var det også flere som gjorde. Vi fikk god plass i den bussen som vi tok. Det var en stor buss med kanskje 15 st. i! Og det var plass til ca. 40 st.

Og så, da vi kom til Vietnam, kjørte vi til Saigon! Da vi kom til Vietnam virket alt så ryddig, rikt og fint, fordi vi kom fra fattige Kambodia. Det var et tivoli i Saigon, like ved hotellet vårt! Vi bodde på et fint, litt dyrt hotell! Og første dagen gikk vi på tivoliet! Den dyreste karusellen kostet bare 3 kroner! Da jeg og Viktor kjørte en karusell, så mamma og pappa at det var et sirkus, like ved tivoliet! Og forestillingene var bare på lørdager, og søndager. Og dagen etter var det lørdag! Da sa mamma og pappa at vi kunne gå på sirkuset på lørdag! Og vi var på sirkuset! Der så vi: aper som syklet, damer som sto oppå hestene sine, akrobater, hunder som kunne danse og var flinke i matte (!), danserinner, noen som kunne sykle på enhjulssykkel, en klovn og mye mer! Viktor fikk til og med være på scenen med klovnen! Viktor sparka sparkesykkel! Og han fikk en hel pose med osteringer!

Vi var i Saigon i 4/5 dager. Også dro vi til Da Nang med tog. Men det var masse, masse MUS på toget, inne i kupeen vår! Det var sikkert 20! Da vi kom til Da Nang, tok vi en taxi til Hoi An. Vi hadde egentlig tenkt å bo på det hotellet som danskene i Ko Chang hadde bodd på, men taxisjåføren dro til feil hotell, og vi orka ikke å krangle med han, og det var et fint hotell, med badebasseng! Og en bitteliten frokost bufe! Vi skjønte at vi ikke kunne bo der i 2/3 uker. Så vi var på utkik etter et nytt og litt billigere hotell, eller en liten leilighet. Men vi fant det hotellet som de danskene rekommanderte. Og der bor vi nå! Det har: TV på rommene (vi har to rom), minibar, svømmebasseng, en liten restaurant, gratis internett, o.s.v. To rom koster 20$! På dagene er mamma og pappa engelsklærere på en skole, for de som har bodd på barnehjem før, men nå er de voksne, og for de som kommer fra veldig fattig familie. Egentlig hadde mamma og pappa tenkt å være data lærere, men de som jobba der hadde misforstått, så de trodde at mamma og pappa skulle være engelsklærere! Og andre dagen vi var der, satt elevene allerede og venta på dem! Vi er også med i klasserommet noen ganger og prater med elevene. Ellers så er vi i et slags lekerom som de har. Der har de spill og bøker.

Og her i Hoi An har vi bodd i ca. 3 uker, og på torsdag (den 28. mars) kjører vi med buss til hovedstaden, Ha Noi! Vi skal være der i en uke, også flyr vi til Singapore. Kanskje vi er der i noen dager, og så flyr vi til Brisbane, Australia! Det blir kult!

Ha det bra! Klem Linnea!

19.06.05

Hei, alle sammen! Nå har vi reist fra Hoi An. Vi kjørte med buss til Ha Noi. Der var vi i ca. en uke. Og vi bodde på en båt i en natt, og to dager. Det var moro. Og vi så en dame som hadde en butikk i båten sin!

Etter den ene uka, reiste vi med fly til Singapore, og vi sov der en natt. I Singapore er det så nøye at man får bot, hvis man kaster en røykstomp på gata! Også dro vi til Brisbane, i Australia. Da vi hadde kommet til Australia, føltes det nesten ut som at vi hadde kommet hjem! Der leide vi en bobil, og vi reiste rundt i den i en måned. Men på veiene så vi masse døde kenguruer! Og vi var på en liten dyrepark (på Magnetic Island), der de hadde en fugl, som var 170 år gammel, koalar, som vi fikk klappe, kenguruer, som vi fikk klappe (levende), og masse papegøyer, som kunne si: ”Hallo, darling”!

Jeg og pappa ridde i skogen og på stranda, på Magnetic Island. Jeg fikk en hest som het Sketch, og hun var hvit, med litt grått i seg. På stranda løp Sketch så fort at jeg nesten datt av! Nei, da. Men jeg har aldri sittet på en hest som har løpt så fort! Hun løp som en vind ved stranda, men hun var litt redd for vannet, men det gikk bra å bade med henne etterpå i havet! Vi red også barbak ned i havet hvor vi badet med hestene. Det var en STOR opplevelse!

Vi kjørte helt fra Brisbane, og til Cairns, og ned igjen til Sydney. Mer enn 530 mil!!!!!!!!!!!!!!!!

I Sydney var vi på en dyrepark. Det var skikkelig moro. Vi så: kenguruer, koalar, pelikaner, svarte svaner, mus, rotter, slanger, sjimpanser, nebbdyr, krokodiller, giraffer, zebraer, løver, tigere, leoparder, rød panda o.s.v.

I Surfers Paradise var vi også på en buss som fungerte som både båt og buss! Den hette Adventure Duck, som betyr Morsomme Anden. Både Viktor og jeg fikk kjøre båten!

Etter to dager i Sydney, flydde vi til hovedstaden i Sør Korea, Seoul. Det tok ca.11 timer! Der var det nesten som i Japan. Også ventet vi enda 11 timer. Vi fløy til Amsterdam (Nederland) som vi bare var to timer på flyplassen, og enda to timer til Oslo! Der fikk vi en stor klem av mormor, og en av onkelen min.

MEN NÅ ER JEG HJEMME I NORGE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

av Linnea

Oktober:

Å flytte til Sri Lanka

Jeg satt på rommet mitt og gjorde lekser. Og jeg hørte at mamma og pappa kranglet, eller lettere sagt skreik til hverandre. Jeg hørte ikke helt hva de kranglet om, men jeg brydde meg ikke heller. Morten var på speiderleir, så han slapp skolen. Og jeg trodde jeg skulle kjede meg i hjel, jeg hadde ingen å krangle med på en hel uke!

”Katrine, pakk sakene dine og kom ned øyeblikkelig!” ropte mamma til meg. Jeg ante ikke hva som skjedde, men jeg gjorde som hun sa og løp ned spiraltrappen som jeg alltid datt i. ”Vi har en taxi som kommer om tre minutter,” sa hun stressa. Da taxien kom, satt jeg meg inn og spurte hvor vi skulle og hva som foregikk. ”Bare bort fra den idiot faren din,” svarte hun surt. Vi kjørte mot flyplassen. ”Skal vi fly?” spurte jeg forundrene, når vi kjørte inn i p-huset. Mamma svarte ikke, men så litt lei seg ut. ” Er du veldig sur på pappa?” ”Ja, men jeg orker ikke å tenke på ham nå” svarte hun. ”Det neste flyet går til Colombo, det ligger i Sri Lanka. Dit drar vi,” sa hun, litt gladere nå.

Da vi hadde satt oss på flyet spurte jeg hva som skulle skje med Morten, ”han får faren din klare å passe på” svarte hun. Det tok 11 timer fra vi lettet til vi landet. Og jeg ble sikkelig sjuk. Jeg kastet opp hvert tiende minutt, minst. Etter 11 lange timer var vi endelig framme. ”Hvor skal vi nå da?” spurte jeg når den lange flyreisen var over. ”Nå setter vi kursen mot Kandy” sa mamma barnslig. ”Hvor ligger Kandy” ”Bare 3 eller 4 timer herfra med tog.” ” HALLO, 3 eller 4 TIMER? Akkurat som jeg ikke har kjørt nok i dag?”

Det var ca. 1 kilometer til nærmeste tog stasjon. Overalt var det mennesker som så på oss akkurat som de aldri hadde sett et hvitt menneske før (det hadde de kanskje ikke heller da). ”Hvor lenge skal vi være her i Sri Lanka?” ”Kanskje en uke, kanskje hele livet.” ”Mener du at vi skal BO her?” ”Ja, det er jo klart. Hva trodde du?” Jeg ble helt fortvilet, bo her?????? Når kommer pappa og Morten da? Tenkte jeg, men spurte ikke.

Vi reiste rundt i hele Sri Lanka for å finne ett hjem til oss. Og etter 4 dager fant vi endelig en liten leilighet til lav pris som vi ville ha. Da det ble kveld hadde vi fått gjort i stand litt og vi hadde fått opp kalenderen kom jeg på at det var min BURSDAG om to dager. ”Mamma, i overmorgen blir jeg 12 år!” ropte jeg til mamma som satt på do. Når hun var ferdig sa hun ”Ja, du har jo bursdag. Hva ønsker du deg?”. Jeg viste hva jeg ønsket meg mest, men jeg ville ikke at hun skulle tenke på pappa nå, så jeg sa ”Klær, smykker…” og plutselig datt det ut av meg ”… Og at pappa og Morten kommer hit!”. Da ble vi begge stille en stund.

Neste morgen våknet jeg av at mamma pratet i telefonen. Hun pratet sikkert med en av venninnene sine, tenkte jeg, så jeg gikk og spiste frokost. Mens jeg spiste brødskiva med jordbærsyltetøy lurte jeg på hva jeg skulle finne på i dag. Vi hadde jo ikke fått opp så mye saker ennå, så vi hadde ingen stereo, TV eller noe sånt. Forresten hadde vi jo ikke tatt med det. Vi sov på gulvet med en gardin over oss. Den dagen gjorde vi ikke så mye, bare stakk innom butikken for å kjøpe mat. Neste natt sov jeg nesten ikke i det hele tatt, jeg tenkte og tenkte og tenkte.

Da det endelig var morgen, var jeg tolv år. Plutselig hørte jeg tre stemmer som sang: hurra for deg som fyller ditt år… for meg. Det var mamma og pappa og Morten! Jeg ble helt stum. Da sa pappa: ”Vi skal bo her i Sri Lanka, i Kandy.” ”Alle sammen?” spurte jeg nysgjerrig. ”Ja!” svarte de i kor.

November

Den utrolige gutten (Å flytte til Sri Lanka 2)

Da mamma og pappa var blitt venner igjen solgte vi 2- roms leilighet. Pappa hadde jobba livet av seg for å få råd til huset vårt! Det hadde tre etasjer og fire ballkonger. To ballkonger i øverste etasjene og to i den nedenfor. Tenk deg noe så fantastisk! Endelig slapp jeg racerbilveggene! Jeg fikk det største soverommet, og jeg malte det knærs GRØNN. Jeg fikk til og med plass med en sofa og TV.

Vi pusset opp huset i to måneder. Mitt rom tok en og en halv uke, Mortens rom en uke, mammas og pappas rom tok to uker, og resten av huset tok tre og en halv uke.

Da vi var ferdige ville vi ha litt ferie og slippe stresset og malingslukten. Vi dro på et kjempe fint hotell midt i Colombo. Det hadde tre store basseng, kino på fredagskvelden og disko. Første dagen la jeg merke til en SUPER søt gutt. Den dagen spionerte jeg på han hele tiden. Jeg stirret ikke, men jeg så på ham hele tiden. Og jeg fant ut at navnet hans var Nicolay. Jeg vet ikke helt hvilket land han kom fra, men det hadde jeg bestemt at jeg skulle finne ut. Han hadde litt fregner, store blå øyne, midtskill til ørene og lysebrunt hår.

Neste dag bestemte vi at vi skulle ta en tog tur til en nasjonalpark. Det tok lang, lang tid før vi kom fram, men det gikk bra likevel. På toget kom det selgere som solgte sjokolade, nøtter, reker, sukkertøy og brus. Når vi endelig var framme fikk vi en sjåfør som hadde en jeep og en gaid. På nasjonalparken så vi hyener, ville elefanter og leoparder! Hyenene var ikke så spendende fordi de så bare ut som villhunder. Og det finnes det mange av her. Men ville elefanter ser man jo ikke så ofte. De sto kanskje FEM meter fra oss! Leopardene var langt borte og de syntes ikke så godt, men vi så dem. Det synes jeg var det beste.

På kvelden kom vi tilbake, og vi dro på disko. Diskoet var ute og det var fullmåne. Jeg hadde på min fineste kjole, den var hvit med blå blomster. Jeg hadde den fordi kanskje Nicolay var der. Og det var han! Han hadde ingen kjæreste, for da hadde han nok tatt med henne. Og derfor hadde jeg bestemt at han skulle bli min. Først danset han bare litt for seg selv, men han var så flink så man kunne tro han hadde ikke hadde gjort noe annet. Jeg tenkte at jeg måtte spørre om han ville danse før noen andre gjorde det. Plutselig så jeg en søt jente som nærmet seg Nicolay. Nei, tenkte jeg. Den søte jenta gikk bort til ham og begynte å prate med ham. Han så rar ut og ristet på hodet. Nå gikk hun bort til mammaen sin. Hun så litt lei seg ut, hun hadde vel tenkt det samme som meg. At hun måtte spørre nå ellers gjorde noen andre det, men hun fikk visst et nei til svar. Jeg tenkte at nå var det min tur å prøve lykken. Jeg gikk høflig bort til ham og spurte på engelsk:

“Excuse me, will you like to dance with me?“

Det så ut som mange hadde spurt han og han så like rar ut som han så ut når den andre søte jenta spurte. Siden han hadde svart nei til henne så hadde nok ikke jeg noe særlig sjanse. Men han var så søt og pen og han hadde på seg en fin svart dress med hvit skjorte under. Det tok lang tid før han svarte, og jeg svetta som en gris. Jeg angret, jeg angret får at jeg ikke hadde tenkt litt over hva jeg gjorde og hva som skulle skje hvis han svarte ja. Nå hadde jeg sikkert ventet i en time, tenkte jeg når han fortsatt bare sto der og funderte. Kanskje jeg ikke hadde spurt? Kanskje jeg bare hadde stått der sett på ham? Nei, jeg hadde spurt, fordi nå åpnet han munnen for å si noe, men det kom liksom ikke ut! Jo, nå kom det:

” Yes, I will like to dance with you.”

Tenk, han svarte ja! ! ! ! ! Jeg hadde lyst til å hoppe i taket av glede.

Vi var det eneste gutt og jente paret på hele dansegulvet. Og jeg visste at Morten kom til å erte meg etterpå, men samma det, tenkte jeg.
Da vi begynte å danse kom det en rolig musikk og lysene ble rettet til oss. De andre som danset begynte å trekke seg unna, fordi de skjønte at det var meningen at bare jeg og Nicolay som skulle danse, ALENE. Og jeg begynte å skjønne at jeg var skikkelig forelska i Nicolay. Vi danset lenge, lenge, lenge. Sikkert i tre timer. Og det var så herlig. Det var som om vi danset i skyene! Jeg gikk å la meg kl.2 den kvelden, og den var helt vidunderlig.

Neste morgen våknet jeg kl.11, og jeg kom for sent til frokosten. Så da måtte jeg spise lunch isteden.

Da jeg hadde spist og gått opp på rommet igjen, kom Nicolay. Mamma, pappa og Morten var ved bassenget og badet. Nicolay banket forsiktig på døra og kom inn. ”Hallo, how are you to day?” spurte han når han kom inn. ” I`m fine, thank you.” svarte jeg. Vi satt oss ved bordet og begynte å prate. ”What is your name?” spurte han meg. Og jeg svarte ”My name is Katrine. And your name is Nicolay?” “Yes, how you now?” “I just now it”. Så spurte jeg hvilket land han kom fra, og da sa at han kom fra Spania. Jeg sa at jeg kom fra Norge, men at vi hadde flytta til Sri Lanka. ”Aha, but why?” spurte han da jeg hadde forklart at vi nettopp hadde flytta. ”Because my mom and dad fight.” sa jeg. Han sa bare ”aha”.

Etter det sa han at jeg skulle lukke øynene, så jeg gjorde det. Plutselig følte jeg noen lepper mot mine, og jeg skjønte at vi kyssetJ

YYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY

Desember

Marerittet

Jeg var på vei hjem fra fotballtreninga da jeg gikk forbi et hus. Ikke et vanlig hus, men et mye mørkere, større, mer forlatt og skumlere hus enn de vanlige husene her i strøket. Det var fint vær og lite skyer da jeg begynte å gå fra fotballtreninga, men nå var det overskyet og det så ut som det skulle bli torden. Jeg gikk litt nærmere huset for og se om det virkelig bodde noen der. Da jeg gikk mot huset kom det plutselig et lyn. Det kom rett mot meg, men heldigvis traff det et tre ved siden av meg. Fy søren som jeg skvatt! Jeg hoppet sikkert en meter opp i lufta! Jeg løp tilbake, men snudde igjen og tenkte at jeg er vel ingen pyse som ikke tør å gå og se på et hus! Eller er jeg kanskje det? Jeg visste ikke hva jeg skulle gjøre, men jeg gikk til huset igjen og så inn. Og gjett tre ganger hva jeg så! Det lå et lik der inne!!!!!!! Han lå helt hvit og stille rett foran vinduet! Jeg holdt på å besvime! Nok av overraskelser hadde jeg virkelig hatt allerede. Å røre meg var helt umulig. Det kom plutselig et skrik! Jeg lurer fortsatt på om det var jeg som skreik, men trodde ikke det. Det kom en likbleik mann ut av huset. Nå var det ute med meg, tenkte jeg.

Jeg våknet av at jeg skreik, og oppdaget at alt bare var et mareritt.

Februar

Alle vet att hekser ikke finns

Jeg lå i senga, helt lys våken. Klokka var ti over tre på natten. Jeg hadde ikke fått sovet en blund på hele den lange og fæle natten. Jeg stirret opp i taket og tenkte: alle vet att hekser ikke finns. Men ikke jeg, jeg tror på dem. Plutselig så jeg to øyne i mørket, to katte øyne! De så snille ut, men også skremmende. ”Kom, kom” sa liksom øynene. ”Ja, jeg kommer!” svarte jeg, nesten uten att jeg visste det.

Jeg husker ikke så godt hva som skjedde etter det, men jeg var plutselig i en jungel! Det kom to ulver mot meg, som omringet meg. ”Mamma, mamma” ropte jeg så høyt jeg kunne, men bare ekkoet svarte. Det pleier jo ikke å være ekko i en jungel, men dette var ingen vanlig jungel heller. Fordi det pleier jo ikke å være ulver i en jungel, og så var det en hytte der. Og fra hytta kom det svak musikk. Ikke sånn vanlig og koselig musikk, men en mye tristere.

Det var fortsatt mørkt og tiden gikk så sakte. Jeg prøvde å løpe fra ulvene, men jeg vrikket meg nesten ikke av flekken. Jeg løp og løp og løp enda litt til. Jeg løp mot hytta der musikken kom fra, og tenkte at det var sikkert noen snille mennesker der.

Men kommer jeg aldri til hytta? spurte jeg meg selv, da jeg sikkert hadde gått i to timer. Da skilte veien seg og jeg måtte velge om jeg skulle gå til høyre eller venstre. Jeg valgte venstre. Og da jeg begynte å gå, ble det mye varmere enn det hadde vært før. Og jeg oppdaget at jeg ikke gikk på gress lenger, jeg gikk i sand! Solen begynte å stå opp, og da ble det enda varmere! Nei, dette orker jeg ikke, tenkte jeg, så da gikk jeg tilbake og valgte høyre der jeg hadde valgt venstre sist. Da ble det kaldere, ja det ble litt for kaldt! Da jeg ville tilbake igjen, ble det så tåkete at jeg ikke fant veien! Oi, oi, oi! Hvordan skal det gå nå, undret jeg. Da var jeg kald, sulten, nedsnødd, kjempe sliten, og alene!

Nå dør jeg visst, ja jeg dør nok, tenkte jeg og la meg ned i snøen, og sovnet. Det er farlig å ligge i snøen sånn som jeg gjorde, men jeg gadd ikke å bry meg.

Da jeg våknet lå jeg i en hytte. Det var den hytta som musikken kom fra! Men nå hadde de som bodde der skrudd av musikken. Det kom en dame med hvite blomstrete hansker og rød øyenskygge. Det var en heks, fordi de hadde jeg lest mye om! Jeg hadde lest om dem i boken jeg lånte på biblioteket. Og i den sto det:

Vær på vakt! Hekser er farlige skapninger. Hvis du vil kjenne igjen en heks, så kan du kjenne henne igjen hvis hun har:

1. De fleste hekser har hvite hansker.
2. Det er bare damer som er hekser.
3. Alle hekser har lilla øyner, men de pleier å ha linser.
4. De har alltid rød øyenskygge, og er som oftest veldig pene.
5. Det er vanskelig å se om hekser er virkelige hekser.
6. Det finnes bare 789 hekser nå i dag.

Heksa sa med hyggelig stemme ”Hei, jeg heter Olga, hva heter du? Jeg så deg ligge nedsnødd i snøen, så jeg tok deg med hit! Hvor bor du? Og vet du hvorfor du er her i Iola Skogen?”

Jeg ble stum av skrekk og latet som jeg sovnet igjen. Da jeg åpnet øynene var det en katt som sto og så på meg. Jo, det var det den katten som jeg så i soverommet, hjemme!

”Hva gjør jeg her?” spurte jeg til katten. Det var akkurat som om den kunne forstå meg. Den så på meg med sine store katte øyne, og svarte: ”Mjau, mjau.” Den skulle visst si meg noe, men jeg kunne jo ikke forstå kattespråk!

”Hva sa du?” spurte jeg forundret katten. Da jeg sa det, kom Olga inn i rommet igjen. Hun hadde hørt at jeg hadde sagt noe. ”Prater du med deg selv,” undret hun. ”Nei, katten din sa noe til meg,” svarte jeg. ”Ja vel, men hun sier så mye rart, så ikke hør på alt hun sier,” sa Olga. ”Hva heter hun?”, spurte jeg og latet som om jeg synes at katten var veldig søt. ”Hun heter Nataly, og er 43 og et halvt år.” ”Oi, så gammel hun er!”

Etter en stund sa Olga: ”Hva tenker du på?” Jeg lurte egentlig på om hun var en ekte heks, men det kunne jeg jo ikke si, så jeg sa isteden: ”Mamma og pappa.” ”Nei, du lurer på om jeg er en heks!” ”Nei, eller jo, men hvordan visste du det?” spurte jeg, og ante ikke hvorfor hun visste det! ”Fordi jeg er en heks, og jeg kan se inn i hjernen din!” sa Olga (men hun tullet jo selvfølgelig). ”Ja vel” sa jeg, og trodde ikke lenger att Olga var en heks. ”Det er kommet mange barn hit og har trodd at jeg var en heks, derfor ville jeg tulle litt med deg! Og hvis du vil vite hvorfor du er her, så kan jeg si at du er her for å finne ut noe, akkurat som de andre barna!” sa hun sånn at jeg skulle bli skremt.

Jeg og Olga ble gode venner og jeg likte meg hos henne. Vi lekte, spiste og lo i to dager. Men så tenkte jeg at jeg måtte hjem, fordi mamma og pappa kunne jo bli redde for meg! Jeg sa det til Olga og da sa hun forundret: ”Visste du ikke at selv om det har gått to dager her, så har det bare gått en time hjemme i den vanlige verden. Så der er det fortsatt midt på natten.” Jeg visste ikke helt om jeg skulle tro på det, men det skjedde jo så mye rart her i Iola skogen, så jeg gadd ikke å tenke noe mer på det.

Vi hadde det moro helt til det ble kveld. Da lagde vi et bål, og på bålet grilla vi pølser og pinnebrød. Og vi fortalte spøkelses historier til hverandre, og vi snakket om våre liv, interesser og familie.

Og da skjønte jeg hvorfor jeg hadde kommet til Iola skogen. Jeg var kommet dit for å forstå at:

ALLE VET ATT HEKSER IKKE FINNES.

(Og nå vet jeg også det!)

Mars

The day I met the alien

I was on the way home from school, when I saw the alien for the first time. I saw something like a airplane in the sky. But anyway, that couldn‘t be a plane. Because “the plane” was yellow, with a painted small planet on it. Realy it was more like a fanta-bottle! But I understood it was a spaceskip, a UFO! The UFU landed on the field next to my school.

Everybody in the school had gone home, long time before me, because I had to stay longer and do my homework, my teacher said. When I was finished with the homework, the teacher came and jelled at me and told me how bad student I was.

I left the classroom and I put on my jacket, skarf and shoes. When I was walking home...

The alien came out of the spaceskip and it was coming to me! The alien was red and green, and he told me he‘s name was Rua. Then he told me to come in to the UFO. Ok, I thought, why not? My mother and father were angry at me, my friends didn‘t like my anymore, and my teacher didn‘t understand me, so why not? But what was going to happen to me? I thought.

He drove me to a planet kalled Hua Gua. The trip to Hua Gua was scary. He drove faster then the light and after three hours we landed at Hua Gua. The planet was exactly the same as the picture on the spaceskip. Thousand of peaple were there to meet us. They talked like: ADI BADI, LUA MUA, HUA GUA.

Suddenly everybody were quit. Rua said to me: ADI SADI, MUA TUA, the king is coming, the king is coming.

The king was walking to Rua. I walked slowly away from Rua, and to the spaceship. The king said something to Rua, he was angry, very angry.

Two hours later he came to me. “Why did you just run away?” he said. “ I didn`t run, I walked.” “That`s the same thing. Now I never can go back to Hua Gua!” “Oh, I`m sorry. But why can`t you go back?” I asked. “The king send me to the earth for a test. He wanted me to take a human back home to our planet. And now the king will punish me, because he think I didn`t bring a human to this planet, because you were gone.” He said to me. “You can move to the North Pol?!” I said just for kidding. “Ok!” He said. Oh, no! I thought, but I didn`t say it. We realy move to the North Pol (in a few days).

At the North Pol it was a lot of polar-bears! And many seals. And it was VERY could!!!!!!!!! Rua and I didn`t liked us there, so he bring me back, and I think Rua move to a star. I never ganna forget him!

April

Da jeg var stor

Bestefar fortalte at da han var liten, hadde man ingen biler! Da man skulle til et sted som var langt borte, måtte man kjøre med hest og vogn. I sikkert åtte timer hadde han bablet om hvordan det var da han var liten. Da ville jeg også fortelle om da jeg var stor!

Jeg satt i gang. ”Da jeg var stor, kunne alle barn fly! Det var på den måten man kom seg fram til et sted. Men de voksne måtte løpe etter oss barna! Og i butikkene solgte de bare: leker, godteri, tegneserier, kaker, pølser og pizza! Til middag kunne barna spise det de ville, men de voksne måtte spise det som barna bestemte. Sånn som: spinat, grilla grønnsaker, gryteretter, gjedde o.s.v.

Skole, det hadde man ikke. Man bare spiste noen tablett-aktige saker. Men egentlig trengte man ikke å være så klok heller, fordi ingen trengte å jobbe, og ingen trengte penger, fordi alt var gratis! Selvfølelig ville noen jobbe, og det fikk de jo lov til, men det var ikke bruk for lærere, butikkdamer, bankpersjonal o.s.v. Fordi alt var gratis! Da trengte man ingen penger.

Det gikk aldri noen skrekkfilmer på TV, og de voksne måtte gå og legge seg rett etter middagen. Barna kunne være oppe så lenge de ville! TV`ene var gigantiske, og inni dem var for eksempel: Bambi, Ole Brum, Nemo, Pusur, og mange andre klassikere. Inni TV`en var det som et lite hus, der alle figurene hadde vært sitt rom. Jeg gikk inn i TV`en en gang, og da fikk jeg se på et av rommene. Der var det: en fin blå himmelseng, en liten TV, der man så bare filmer som en selv hadde vært med på, en globus, der man så hvor man skulle på turné neste gang, et STORT bilde av seg selv, og et fint blått bad!

Da jeg gikk ut av TV`en igjen var jeg kjempe liten! Det tok ca. tre dager før jeg ble i normal størrelse igjen! På dagene måtte de voksne leke, mens barna måtte skravle, lese tegneserier, og hadde et ganske kjedelig liv. Men etter middagen, da de voksne hadde lagt seg, hadde barna full fest! Vi barna festa nesten hele natta, hver dag. Det var bare på lørdagene vi festa hele natta. Og så på søndagene sov vi barna hele dagen. Da måtte de voksne klare seg selv. Men det gikk ikke alltid så bra. Som oftest sølte de ned hele huset, da de skulle lage mat!”

Alt dette fortalte jeg til min kjære bestefar. Men da jeg så på han, og lurte på hva han syntes, sov han!

Viktors Corner

Viktor har visserligen kunnat alla bokstäverna sedan han var två år och kan dem nu också på engelska, men han är inte så himla duktig på att skriva i hela meningar på PC ännu, så han berättar här vad han vill ha med och vi skriver ned det han säger mer eller mindre rakt av.

29/10 2004:

Vi har det bra. Vi er venner. Vi er OK. Det er så det ska va. På mandag gör vi ingenting, ingenting, ingenting. Jeg syns alle blomster og trær og busker er snille. Her i Sri Lanka er det morsomt. Jeg har bada masse. Ridd på elefant og det var skummelt fordi vi satt så høyt oppe men også morsomt. Jeg går i skolen. Linnea også. I skolen er det bare bra. Vi sier noe på engelsk også må vi herme etter det. Vi får lekser.

02/12 2004:

Hei dere. Vi har vært i Kandy (det er en stor by i Sri Lanka). Der var det bra. Best var dansen, elefantene og tannen. Jeg gleder meg til jeg skal treffe dere igjen. Det finnes ikke snø her og er ikke noe kaldt, bare varmt og her finns mange palmer. Jeg kan skolens konsertsang. Nå har jeg sluttet på skolen og nå har jeg juleferie. Snart skal vi dra til Thailand og vi bor sammen med en familie i et hus der jeg har tre venner. Jeg vil gjerne gå på en annen skole i et annet land hvis jeg får. Vi har sett mange ville elefanter, kanskje tusen. OK. På skolen har jeg to venner eller kanskje tre. En av de heter Dinosh. Jeg er venn med han. Vi ser på hverandre og ler. Jeg har lært meg å skrive alle tallene, bokstavene, knyte, viske med viskelær, også har jeg lært meg masse engelsk og litt singhalesisk, thank you. Hilsen Viktor.

03/02 2005 (eller år 2548 enligt thailändsk tideräkningen):

Jeg har det bra her i Pattaya i Thailand. Jeg har gått på skolen i Sri Lanka og jeg går på skolen her. Jeg har fått penal med mange tegnestifter. Vi har fått leilighet her i Pattaya. Den er ganske stor. Vi har frokost her i leiligheten vår. Vi har mus her, men nå har vi drept dem. Mamma har kjøpt puslespill til meg. Jeg har ridd på elefant i Thailand også. Sarah og Vilde, kusinene mine, har besøkt oss her i Thailand. Vi hadde det veldig fint sammen. Det var trist at de skulle dra hjem igjen. Det er mange barn her. Hallo, hallo, det er ganske varmt her, men det er varmere i ovnen. Jeg har mange små sår. Vi har kjøpt badminton. Jeg har lært meg å svømme. Jeg kan også dykke langt under vannet.

04/03 -05

Jeg kan svømme. Det gjør jeg nesten hver dag. Vi har Gameboy så vi kan spille på Gameboy. Vi har også stigespill. Linnea har fått telefon og den er rosa, lilla og grå og hvit. Vi har vært og sett på krokodillefarm. Der var det en som tok hodet og armen inne i den store krokodillens munn! Vi så også mange andre dyr der: kjææææmpestore strutser, flamingoer, sånne romedarer (kameler), kjæææmpestore fisker som vi kasta potetgull til, masse tigrer, også bjørner. Vi mata også tapirer. Vi har også vært og sett mange fisker og skildpadder og haier i ett stort akvarie. Det var en dykker som kom nedi og matet alle fiskene. Jeg fikk lov til å klappe store haier og sjøstjerner! Haier er veldig farlige! Jeg har fått mange venner her i Thailand. En svensk venn og mange fra Thailand. Med de snakker jeg på engelsk. Vi har to Discman og så har vi jojo. Vi har kjørt fly og da fikk jeg sånne leker på flyet. Nå er jeg kjempesulten. Bye, bye.

18/04 -05

Hei, hallo igjen. Det er ganske mørkt her, men det er mørkere i verdensrommet. Vi bor på et hotell i Hoi An som heter Thanh Van Hotel. Jeg og Linnea har et eget rom, dermed basta bom. Vi har kjøpt makrill i tomat. Jeg har fått en egen blyantspisser. Jeg har fått mange bøker. De er på dansk og engelsk og norsk og svensk og thai og singalesisk og kanskje på khmer og vietnamesisk også. Vi får godteri noen ganger og også is. I dag har jeg fått is tre ganger. Jeg har vært i Kambodja og er nå i Vietnam. I Vietnam er det bra dermed basta bom. Vi har vært på tivoli og sirkus. I sirkusen var det apetriks, hundetriks og mennesketriks og at man holder seg sånn med beina. Jeg ble plukket ut av en klovn og fikk sykle på sparkesykkel rundt i sirkusbanen. I dag lekte jeg med en kinagutt som heter Charlie. Han kom fra Kina men prata engelsk. Han var kjempehyggelig. Jeg har laget papirkunst. Jeg leker og svømmer hver dag med en vietnamesisk gutt som er 13 år, men han er liten likavel og jeg er mye tøffere enn han i vannet. Hvor skal vi spise lunsj i Vietnam? Bye, bye. Viktor.

10/05 -05

Hei, har dere det bra? Det har jeg. Vi bor på et hotell som er kjempedyrt og som har buffetfrokost. Vi er i Australia nå og vi har en Gameboy som vi har kjøpt i Singapore. Vi har gått på McDonalds og Burger King og her har de også KFC (Kentucky Fried Chicken). Vi er i Brisbane og her er det kalt. Like kalt som i Norge.

02/06 -05

Hello, how are you? I’m fine thank you, and you? Vi bor på en campingplass der de har to badebassenger, en med kallt vann og en med varmt vann. Jeg har vært i noen lavatunneller. De var ikke så fine og jeg fikk vondt i magen derinne. I dag har vi kjørt båtbuss (en buss som også er en båt). Det var morsomt. På slutten så kjørte den fort ned i vannet så vannet sprutet inn i bussen. Om sex dager skal vi hjem. Det blir bra. Jeg gleder meg til å begynne på skole, ha skattejaktbursdag å treffe alle venner og de jeg kjenner. Jeg gleder meg også til brunost og julegrøt. Bye, bye, see you in six days.

REISE-SNUTTER

FRA SRI LANKA:

Tiden

Vi kom oss av gårde, omsider. Det var tusen ting som måtte ordnes før reisa, og vi hadde så dårlig tid. Vi skulle bygge nytt bad i kjelleren, pusse opp gangen, leie ut huset, snakke med banken, avtale med arbeidsgiver, legge inn vann i stugan, grave trekammerbrønn, gjøre om soverommet til bad, male kjøkkenet, selge bilen og leie ut stugan. Det gikk. Vi klarte det, og nå er vi her. Her på en tropisk øy i Søderhavet, og oppdager at her har vi god tid. Det er nettopp det vi har, all verdens tid til å ikke gjøre noen ting, hvis vi vil. Det er jo underlig, synes jeg, at vi hadde så dårlig tid før vi dro når alt skulle gjøres samtidig, og så masse tid nå når ingenting behøver å gjøres. Det hadde vært atskillig bedre hvis vi hadde god tid når det var tusen ting som måtte ordnes og dårligere tid når vi har god tid.

Nå har vi langsom tid, for å bruke Hylland Eriksens ord. Kort tid og langsom tid. Kort tid er vanlig tid og langsom tid er for eksempel når du trasker i ei myr, når du ikke kan gjøre noe annet enn å gå fremover, slash, slash, det ene benet settes framfor det andre. Du kan ikke sette deg ned, da blir du våt, ikke ser du særlig mye heller for myra er dekket av et tåke-teppe. Du går og går. Eller når du sitter eksamensvakt for tiende klasse og din eneste oppgave er å se på elevene. Ikke lese, ikke skrive, bare titte i seks timer. Da har du god tid, eller langsom tid, om du vil.

Det er utvilsomt behagelig å ha god tid. Masser av tid. Tid til å lese og skrive. Tid til å tenke. Tid til aktiviteter som man ikke har tid til hjemme. Her i Sri Lanka tar det meste lang tid. Folk har tid, eller de tar seg tid. Vi har langsom tid…

Skolen

Viktor og Linnea har begynt på skolen, Leeds International School. Barna startet mandag 18.10 og både Hesse og jeg var med. Vi hadde avtalt at jeg skulle være med Linnea, og Hesse skulle ledsage Viktor. Viktor var så klart ekstra spent i sin nye skoleuniform, endelig var han stor nok til å begynne på skolen! Linnea og jeg gikk for å finne klasserommet, men på veien dit ble jeg stoppet av en myndig dame som tok Linnea i armen og så strengt på meg og sa: ”She’s safe, you stay here!” ”But, but…,” stammet jeg. Hun tittet seg over skulderen og ga meg et strengt blikk som ikke kunne feiltolkes. Jeg fikk ikke følge med, dermed basta. Med Hesse hadde det heller ikke gått stort bedre. Han hadde bare blitt skuffet ut døra, og måtte nøye seg med å stå ute og titte inn. Riktignok var klasserommet til Viktor i første etasje og vinduet manglet glass, slik at en liten dialog med Viktor lot seg gjøre.

Jeg sto på gangen og tittet inn i aulaen. Der sto alle elevene på hele skolen, rundt 350 elever. De stod på rekke og rad med armene ned, stramme og stille. Jeg så to lyse hoder, Linnea og Viktor var der også. Halsen min strammet seg, og jeg tenkte stakkars barn. Hva er det vi gjør med dere? Rektoren gikk opp på scenen og begynte å tale. Men først hilste elevene og rektoren. ”Good morning, students”. ”Good morning, Madame Principal”, svarte alle elevene i kor. Ojda, her er det ordning og reda, tenkte jeg. Rektoren snakket og snakket, om hvordan man skal oppføre seg og handle, at man skal vise sine foreldre og lærere respekt og at man skal være arbeidsom og flittig. Elevene sto like stille, rett opp og ned. Jeg fulgte ekstra nøye noen gutter i 13-14 års alderen og tenkte at før eller senere kommer de nok til å snakke seg imellom eller flette armene over brystet. Men nei, de stod som noen soldater. Rektoren avsluttet talen og hele skolen klappet. Så gikk de minste først, en etter en, tilbake til klasserommet sitt. En imponerende forestilling!

Tankene gikk til skolen min, der vi har samlinger i gymsalen noen sjeldne ganger. Da går lærerne rundt med strenge ansikter og korrigerer uakseptabel oppførsel. Ikke snakk, ikke mobiltelefon, ikke ligg oppe på hverandre, og så videre. Jeg synes jeg hører rektor snakke om respekt, lojalitet, høflighet og flittighet, og få applaus etterpå. Vi har nok noe å lære her.

Hesse og jeg spionerte på barna våre den første skoledagen. Jeg forsøkte å lure meg inn i klasserommet til Linnea i friminuttet, men ble stoppet igjen av den strenge kontordama. ”No parents allowed!” Neivel, jeg stod i gangen og ventet. Der så jeg likevel Linnea og viftet og vinket på henne. Hun kom sammen med tre jenter i klassen, smilende og glad. Hun hadde det toppen! Sukk hjerte. Og så var det Viktor. Vi smøg oss på yttersiden av klasserommet og tittet inn. Han satt stille ved et bord sammen med seks andre barn og spiste maten sin. Han så oss og vinket, og gav oss et lite smil. Etter en liten stund gikk alle barna ut. De holdt hverandre i hendene to og to. Friminutt og lek, tenkte jeg. Endelig, de hadde sittet der inne i klasserommet i nesten to timer nå. De går, men kommer tilbake etter ca.10 minutter. Noen knepper skjorter og bukser, og så skjønner jeg det. Hele klassen har vært på do. De går inn igjen, og vi hører læreren stiller noen spørsmål, og hele klassen svarer i kor. Klokka blir tolv og barna kan hentes.

Viktor er tross alt fornøyd, han har hatt det bra, sier han. Men jeg øyner en liten skuffelse hos han. De har ikke lekt overhodet, ikke lekt på 4 timer, bare sittet i det lille klasserommet og skrevet og holdt på med farger og bokstaver.

På tirsdag er vi også med, men håpet om å få være med i klasserommet har sloknet. Barna liker tanken på at vi finnes der på skolen, og vi kan jo spionere litt. Tirsdagen fortoner seg som mandagen, fire timer i klasserommet, bare avbrutt av et kollektivt do-besøk. Linnea har også bare en pause, et 20 minutters spisefriminutt. Vi treffer Linnea i friminuttet, hoppende og smilende, omkranset av jentene i klassen.

Dagene går, og det som må komme, kommer. Viktor vil ikke på skolen, det er kjedelig der, ikke lek eller moro. Lærerne er sure og de skriker og sier bare no, no. De slår også!! Hva blir ungen min slått?!! Jeg tror jeg dåner. Viktor forteller at han har blitt slått på armen to ganger, en gang med en linjal. Ikke så hardt, men det gjorde vondt. Jeg gråt ikke, trøster Viktor. Hesse og jeg møter på skolen igjen, denne gangen med beskjed om at ungen vår har blitt slått. Rektor forsikrer oss om at lærerne ikke har lov til å slå elevene og at denne saken er alvorlig. Jeg har en samtale med klassestyreren til Viktor som sier at hun elsker barn og at hun ikke slår. Sinnet tar fullstendig overhånd og kontrollen tappes. Jeg skriker og sier at Viktor ikke lyver og at han har blitt slått. Viktor peker på assistenten og forteller at det er hun som er slem. Hun står og betrakter det hele med et ekkelt flir. Jeg går bort til henne og retter pekefingeren i ansiktet hennes og foreller at hvis hun slår Viktor en gang til skal hun få et helvete og at…at… da kommer jeg og slår henne ned. Det siste er jeg ikke stolt over. Tårene renner, og jeg er sår i halsen. Scenen hadde lokket til seg nysgjerrige foreldre. Antagelig var det festelig med den blonde forbanna mammaen som truer med å slå ned hjelpe-læreren.

Viktor vil ikke slutte på skolen, skal Linnea gå, så skal han også. Hjelpelæreren slår ikke lenger, og Viktor får leke mer i klasserommet. Slik er stova til nå. Fortsettelse kommer….

Desember -04:

Barna har nå sluttet på skolen. Det gjorde de med en grande finale- konsert. Både Linnea og Viktor sang sammen med klassen sin i flotte kostymer på konsertdagen. De var så søte og stolte. Med Viktor gikk det bedre og bedre på skolen. Hesse og jeg var med han en dag hver i klassen, og det hjalp. Han ville siden gå alene. Viktor stortrives på slutten og gledet seg til hver ny skoledag. Skoleuka var som regel tre eller fire dager, da Sri Lanka er et av de landene i verden med flest fridager. Det passet oss bra. I tillegg hadde barna en del fri, da vi reiste rundt i landet.

Det er fantastisk å se og høre hvor mye engelsk både Linnea og Viktor har lært seg. Viktor har i tillegg lært å skrive både tall og bokstaver. Han leser også engelsk og norsk. Den flinke gutten min.

Nå er Leeds International et minne, et godt minne. De kom seirende ut av skolegangen begge to, thank God. Barna vil gjerne gå på internasjonal skole et annet sted i verden, vi får se…

MITT TREDJE BEIN

Her i Sri Lanka går jeg med paraply, en stor svart paraply slik min farfar hadde. Den er et av mine beste innkjøp, og etter hvert har den blitt uunnværlig når jeg går ut. Med paraplyen føler jeg meg komplett.

Tidligere hadde jeg en stokk som ledsaget meg når jeg gikk tur. Det var opprinnelig en grein jeg fant i veikanten som jeg brakk i et passe stykke. Stokken fungerte den også, men den var jo selvfølgelig ikke så sofistikert som paraplyen. I tillegg fikk jeg en del brysomme spørsmål og kommentarer fra folk. De spurte om jeg var gammel og trengte stokk som støtte for skrøpelige bein. For en som nettopp har fylt førti er det ikke trivelig å få spørsmål vedrørende alder og sviktende helse.

Andre var nysgjerrige på stokken og spurte hvorfor jeg i alle dager støttet meg til den. Da jeg fortalt om anvendelsen nikket de først forståelsesfullt for siden å fortelle det hele til en de kunne dele en god vits med. Det slo aldri feil, etter noen sekunder kom en trillende latter. Sære turister er det trolig mange av, og jeg var et levende bevis på at turister oppfører seg underlig. De så på meg og lo, dunket borti hverandre, slo seg på låret og gapskrattet. Jeg blir alltid forlegen av slik uforutsigbar oppmerksomhet, og ønsker meg bare vekk. Av ren høflighet smilte jeg tilbake. Når dette dramaet utspilte seg hver gang stokken min og jeg beveget oss utenfor porten, besluttet jeg at stokken måtte byttes ut. Jeg investerte i en paraply.

Prinsipielt kjøper vi ikke gjenstander som ikke senere kan stues ned i en ryggsekk, men prinsippet måtte vike. Jeg ville ha en paraply. Nå har jeg beskuet lankesiske kvinner der de lekent og enkelt går med paraply i store folkemengder uten å støte bort i hverandre. Jeg ville neppe være like snerten, jeg som har problemer med å holde stå kurs med en liten variant.

I Sri Lanka regner det riktignok ofte nå under monsunperioden, spesielt på ettermiddagene, men paraplybruk blant kvinner er også populært i solskinn. Da brukes paraplyen som beskyttelse mot solen. Jeg ønsker verken vern mot sol eller regn. Faktum er at jeg trenger et tredje ben som er hardt og uvennlig mot aggressive kjever som kommer for nær, og gjerne knuser spisse tenner. En paraply er perfekt for dette formålet, slik de er laget med metallstenger og duk.

Fra å være dyrevenn har jeg nå utviklet med til å bli en dyreskeptiker. Dette gjelder især løsbikkjer. Det er ikke hunder det er snakk om her, mer skabbete, lurvete, til dels pelsløse beist, som vandrende store rotter. Bikkjene er så usedvanlige stygge at jeg kjenner en sterk vemmelse i mageregionen. De ser nesten like danne ut alle sammen, mellomstore og mellombrune med små dumme, tettsittende og sultne øyne og med en selvtilfreds hale som peker rett opp. Ofte går de med munnen åpen og ser ut som om de skal sluke meg når jeg går forbi. Men som tidligere hundeelsker, og til dels kjenner, vet jeg jo hvorfor hunder har munnen åpen i varmen. Udyra roter og snuser, og graver og slasker i seg avfall på gaten. Å passere et slikt etende beist er som å mestre linedans på slakk line. Med mitt tredje bein (også kalt paraplyen) kan jeg, hvis monsteret kommer for nær, stampe hardt i bakken eller pirke det skabbete dyret vekk fra meg. Som regel skygger bikkjene banen når de ser meg komme med tre bein, to festet til kroppen og ett laget av metall i hånda. Det er vissheten om at jeg kan forsvare meg som er saken her. Paraplyen gjør jobben for meg, og jeg får aldri noen spørsmål om hvorfor jeg har med meg et substitutt. Paraplyer har høy status her, og det passer meg bra.

REKENDE KUER

Kuer reker gatelangs her i Aluthgama. De tygger og stirrer, bærsjer og tisser, legger seg ned og står opp igjen midt i veien, aller helst med tutende, sikksakk-kjørende bilister på hver sin side.

Kuer er tøffe dyr, makan til kule skapninger. Vår Herre måtte ha villet skape et dyr som var en mester i å anpasse seg det meste, fra vill trafikk til ensomme enger og fra grønt gress til curry og ris. Disse store drøvtyggende dyra tar livet med ro, lar seg ikke annektere av bykaos og støy. Man møter de i sitt eget tempo gjerne over en fersk søppelhaug der de slikker i seg mango- chutney og chilli-rester fra middagen i går. Hvis de er riktig heldige kan de finne litt potetskrell eller fruktskall. Til dessert går gjerne gårsdagens avis ned på høykant. Når dette er fortært forflytter kua seg sakte, sakte til neste søppeldynge for å lete etter noe lekkert.

Kuene foretrekker å ikke benytte seg av fortauene, i den grad man kan kalle de opptråtte stiene langs veibanen fortau. De liker seg best midt i veien og jo flere kjøretøy, desto bedre. De ser så aldeles fredfulle ut der de går langsommelig midt på den hvite streken som skiller veibanene. Kuene tar det fullstendig med ro, og det ser ut som om de gjør alt i sitt eget tempo. De blunker sakte med øynene, så man kan tro at de har sovet en liten stund før de slår øynene opp igjen.

Å iaktta en ku som gjør fra seg er også interessant. Det kommer i slow motion der og, en kukake her, venter litt og så kanskje en til. De eier heller ikke sjenanse. Andre levende skapninger pleier å være litt selektive med hvor man gjør fra seg. Men ikke kua. Føler den behov er det bare å trå til, og gjerne midt i veien der den er sikker på at flest øyne kan beskue den.

Langsomt går det likeså når de eter. Da tygges maten ekstra bedagelig, kan hende grunnet sterke krydder, på skrå med øyne som glipper. Maten går litt etter litt ned, først i den ene magesekken for så å vandre til den andre, så til den tredje, for til slutt å havne i de to siste stasjonene på vei ut, før den pø om pø snegler seg ut i fri luft.

De sover roligere enn andre dyr, vil jeg påstå, og velger ofte å legge seg ned og ta en blund i veien. Bilistene tar hensyn og forsøker å ikke kjøre på dovendyra. Som regel går det bra, men ikke alltid. Å møte en ku med noe sår bakdel, er ikke uvanlig.

Det er ikke bare kuer man støter på når man er ute og lufter seg, sist så jeg til og med en okse. En stor og svart en med hengende baller så store som tennisballer og en diger kjøttkul stående opp i nakken. En riktig Ferdinand. Han sto og så med trøtte og sløve øyne. Til sist beveget den seg langsomt, gikk ut i veien og spaserte sindig til neste matstasjon etterfulgt av mamma-ku og kalv. Hele familien på bytur.

Kreaturene er slett ikke slanke, ikke rart kanskje da energimengden de bruker for å forflytte seg er minimal. Heldigvis er det godt med grønne flekker i bybildet og gresset står høyt og saftig rundt om. Men det virker som om tustene med gress ikke frister like mye som curry-matrester. Kuene er jo kule dyr, kanskje er det for langt å gå til gresset.

HODEDANS

Jeg blir ofte forvirret når jeg snakker med mennesker her i Sri Lanka, ikke grunnet ukunnighet i singhala, men fordi jeg ikke alltid får svar på tiltale. Som her forleden da jeg var på restaurant. Jeg takker kelneren for maten og forteller at den smakte utsøkt. Forventningene tilsier at jeg får noe sånt som: `Ja, takk, det var hyggelig`, til svar. Kelneren sier i stedet ingenting, men han danser med hodet frem og tilbake. Han beveger ikke hodet som et nei. Han legger hodet på skakke den ene siden og fort beveger det til den andre siden, for så å gjenta det hele noen ganger. Da jeg har vært i India har jeg sett denne hodedansen mange ganger før, men jeg har i grunnen aldri forstått hva det betyr.

Jeg var en meget forsynt og fornøyd middags-gjest, og ga rikelig med driks. Servitører pleier jo å være takknemlige for tipsen, så jeg tenkte at også denne mannen ville bli glad og ytre et takk. Men nei, han forblir taus. Han titter på meg og danser med hodet. Da jeg skulle forlate restauranten ønsker jeg kelneren godnatt. Også denne gangen sier mannen ingenting. Jeg snur meg og kikker på den stumme karen i hvitt, og får øye på en kelner som ikke uventet utfører en underlig dans med hodet.

Neste dag skal jeg ut for å handle ett par sokker til sønnens skoleuniform. Jeg var innom flere butikker på jakt etter sokker til en 5-åring. Etter flere bomturer treffer jeg på en butikk som selger det jeg er ute etter. Ekspeditrisen tar fram ett par. De virker usedvanlige store, så jeg spør om de passer et barn på 5 år. Hun ser på meg og danser med hodet. Sokkene er one size, forteller hun meg. Jeg ser at sokkene antagelig går opp til lårene til gutten min, men jeg tenker skitt au, det er jo bedre med knestrømper enn ingen sokker.

Sokkene blir priset altfor høyt, og jeg foreslår halvparten. Hun ser alvorlig ut, litt forbigått, og danser med hodet. Jeg har inntil nå lært at hodedans følges av et vennlig ansikt, men denne dama ser bare tverr ut. Hva betyr det? Jeg blir i tvil. Ekspeditrisen verken smiler eller sier noe, og jeg forstår ikke om hun godtar prisen jeg har tilbudt eller ei. Til slutt pakker hun sokkene inn i en brun papirpose og ber om summen jeg ville betale. Jeg takker og går ut, og hun står igjen og danser med hodet.

Jeg tror jeg er litt mindre forvirret nå, for jeg har skjønt det. Å danse med hodet betyr nødvendigvis ikke nei, snarere jada, i alle fall hvis det følges av et smil.

GATA VÅR

For å utrette ærender, må vi gå opp gata vår, Galle Road. Denne gata strekker seg fra Colombo og ned hele vestkysten. I veikanten er det satt opp hvite steiner der avstanden til hovedstaden står skrevet med svarte tall. Praktisk, da vi alltid vet hvor langt vi har gått, hvor langt det er til de ulike butikkene også videre. Vi bor i Aluthgama som ligger 59 kilometer fra Colombo. Kjekt å vite.

Gata vår er fin, og den oppleves som en liten miniatyrverden. Den inneholder alt og har alt. Glede, sorg, fortvilelse, utmattelse, energi, latter og sjarm. En rekke forretninger og håndverkere har virke her, dels på fortauet og dels i egne bygninger. Det synes på meg som om de jobber bestandig. Morgen som kveld står de krokbøyd over redskapene sine og sveiser og banker, spikker og skrur. Her gjelder prinsippet først opp, sist i seng.

En liten fyr med bar overkropp og en gråbrun shorts tilgriset av olje, skitt og lort (jeg kan skimte en grønn farge ved lommene) står med sveiseapparatet og jobber. Han er en riktig arbeidshest. Når han er i gang er det umulig å passere han. Det spruter små ildkuler på alle som kommer i hans vei. Han viser ingen nåde, men jobber på bare. Sist jeg gikk forbi sto det nesten helt ut i veibanen et stort lekeapparat som hadde blitt til under hans kyndige hender. Han titter litt opp på meg, foraktsfullt, når jeg (og min paraply) iført lyse klær iler forbi i et tempo som er gunstig for å forbrenne flest kalorier. Trolig har han en stor familie å forsørge, mens jeg er opptatt med å ikke få avføring på skoene, verken av ku, geit eller hund. Snakk om å leve i ulike verdener.

Lenger oppe i gata holder frisøren til, eller saloon, som de liker å kalle seg. Den er nyåpnet og alle som bor i byen, enten de ville det eller ei, har fått med seg at dette er en nyåpnet frisør-salong. Innehaverne hadde leid et gigantisk musikkanlegg som spilte hip-pop musikk på full guffe mer eller mindre døgnet rundt i fire dager. Intensjonen var god. De ville lokke nye langhårige kunder til sin saloon, men på meg virket det motsatt. Makan til leven. Jeg bestemte meg fort at dit ville jeg i alle fall ikke gå, de som hadde terrorisert nabolaget med hip-pop toner. Hadde de bare spilt god musikk; jazz-funk eller litt kul soul, så hadde jeg kanskje tilgitt de. Når de spilte som verst, var de nærmest umulige å passere. Bassen sugde seg til ryggraden så den hoppet i kroppen og øynene var i ferd med å sprette ut og henge kun i nervetråene i kinnhøyde. Diskjockeyen satt og ristet overkroppen i takt med musikken iført sine høreklokker og hadde tydeligvis forlatt denne kloden og befant seg på en hip-pop-planet ute i verdensrommet. Hvis de bare hadde spilt god, svart musikk, ville jeg nok overveid et besøk til frisøren i gata vår.

VÅRT DAGLIGE BRØD

Skal vi handle mat, må vi spasere ca. en og en halv kilometer opp Galle Road. Da kommer vi til Cargills- Food city. Matbutikken med sjokoladepålegg, peanutsmør, cornflakes, smågodt og tøymykner. Den fine butikken med luftkondisjonering. Der liker vi oss.

Et av høydepunktene på lørdagen er familieutflukten til Cargills. Ungene hopper av glede når vi forteller at i dag skal vi handle mat på Cargills. Dette er Aluthgamas svar på Strømmen Storsenter, bare at Cargills riktignok er en beskjeden butikk på størrelse med brillebutikken på senteret. Vi blir møtt av en uniformskledd ung mann som hilser høflig: ”Good morning, madam” eller ”Good afternoon, madam”, alt etter som når på dagen vi trer inn i herligheten. Her er hyllene fulle av syltetøy, ost, melk, makrell i tomat (utallige sorter), corn biff, såper, vaskepulver, franske viner, sveitsisk sjokolade og svensk grillkull. Det siste er Hesse uhorvelig stolt av. Jeg svarer at det faktisk finnes en norsk håndkrem med det norske flagget på (selvfølgelig) i hyllene også. Men Cargills svikter på ett viktig punkt. De har sjelden brød. Jeg som kommer fra brødets Mekka blir svært nervøs og ille til mote når jeg entrer brødhylla og finner den tom. Det er jo forbasket at de ikke klarer å beregne innkjøpet av brød, de som til og med importerer svensk grillkull.

Brød er populært her også, selv om man ikke kan sammenligne brødets plass med brødets posisjon hjemme. Her konkurrerer brødet med frukt, ris og roti, mens hjemme er brødet den ubestridte ener, ingen over og ingen ved siden av. Da brødet er utsolgt på Cargills, går vi over til bakeren. Her blir vi møtt av en søt og krydret god lukt. Bak disken får jeg øye på noe brunt. Ja, det er riktig, de selger grov-brød. For en som er oppvokst på kneip, er denne åpenbarelsen som å få bønnesvar. Takk Gud for vårt daglige brød.

SMALL SIZE - BIG SIZE

Sri Lankas största Buddha byggdes i vårt närområde

Alt er relativt, sies det. Dette stemmer bra når det gjelder størrelser. Det kommer an på øynene som ser. Noe som er stort hjemme, kan være lite her og tvert om. La oss ta for oss naturen. Denne grønne øya ligner en botanisk hage der vi befinner oss i et potteplantelandskap. Men her er potteplantene byttet ut med store trær. Det er de samme plantene. Ikke visste jeg at potteplantene som jeg har i min egen stue i fine små krukker kan bli store som trær. Her finner vi planter som for lenge siden har vokst ut av krukkene sine.

For en uke siden besøkte vi en botanisk hage like i nærheten. Å tre inn i denne hagen føltes ut som om vi hadde blitt forvandlet til bitte små skapninger. Her var alt stort. Det var som jeg vandret blant Plantasjens alle potteplanter der jeg var på størrelse med en flue. Jeg kjente de fleste plantene igjen, men størrelsen var ukjent.

Ellers føler jeg meg relativt stor. Majoriteten av menneskene jeg møter er ikke større enn meg, ofte rager jeg over de fleste. Jeg som er 1.64 cm lav, har blitt høy. Det hele dreier seg om hvem man sammenligner seg med. Hesse blir betraktet som en kjempe. Min lille Hesse.

Når vi skal ha det riktig morsomt går vi og handler mat på Food City. Her er familieforpakningene på størrelse med singel- forpakningene hjemme. Sjokoladene er så små at hele går inn i munnen på en gang. Melkekartongene finnes bare i en liters, ostene finnes bare i pakninger på ti osteskiver og chipsen er bare å få i poser som rekker til en munnfull. Kanskje ikke så dumt, da man lærer seg at lite også går an. Tankene går til butikkhyllene hjemme. Jeg ser for meg potetgullposer på en kilo og sjokoladeplater på størrelse med a-4 ark. Det innbyr jo til fråtsing. Nei, vi må kjempe for å få tilbake de små forpakningene igjen. Vi må gå ifra American size og nærme oss Lankan size. Dette er verdt og sloss for.

HERLIGE LANKA

Unawatuna Beach, en av världens vackraste stränder.

Nå er det på tide å ta farvel med Sri Lanka. Sri betyr herlige eller skjønne. Det synes jeg er en flott betegnelse på landet. Vi har vært her snart i to og en halv måned. Det har vært en herlig tid, og vi har opplevd mye og fått nye venner. Vi har levd sammen med en utrolig hyggelig familie med kjempe søte barn.

Linnea og Viktor har gått på skole her, noe som var et lykketreff. Selv om Viktor fikk oppleve ”den harde skole”, så har han kommet seirende ut av skolestarten. Han vil gjerne gå på skole et annet sted i verden også, for skole er morsomt, sier han.

Vi har opplevd varme både menneskelig og klimamessig. Det er fantastisk å leve i et klima der vi slipper å fryse. Vi har hatt så mange flotte og gode dager her. Takk Lanka.

Vi vil ikke si farvel, men på gjensyn, for vi kommer igjen.

Anpassningsförmåga, säkerhetsmani och skolskjuts

Det är verkligen häpnadsväckande hur lätt, snabbt och smärtfritt man anpassar sig till lokala förhållanden och förutsättningar.

Ett gott exempel är våra två barns skoltransport. Bägge barnen går för tillfället i en internationell skola som ligger ca tre mil från vår temporära bostad i Aluthgama, Sri Lanka. Barnen är därmed beroende av skolskjuts.

Min fru och jag har under hela vårt drygt två månader långa uppehälle i Sri Lanka förfärade åskådat de närmast anarkistiska trafikförhållandena. Trots att vi bägge har resvana från olika delar av världen har vi enats om att trafiken här är den värsta vi har upplevt. Här råder nämligen en notorisk och livsfarlig omkörningskultur där ständiga passeringar på fel sida av vägen är normen. I kombination med stora mängder av uppenbarligen komplett vansinniga chaufförer som av allt att döma prövar att bryta alla möjliga och tänkbara trafikregler, utgör detta knappast vad man karaktäriserar som en trygg och säker trafikbild.

Vi skandinaver, och särdeles - har jag fått höra av mina norska vänner - vi svenskar, är närmast indoktrinerade i detta med trygghet och säkerhetsåtgärder av alla upptänkliga slag. Tänk bara på överflödet av skyddsutrustning i dess mångfaldiga varianter som produceras och säljs så det ryker i Sverige.

Inte desto mindre sänder vi utan tvekan (jo förresten, vi var faktiskt något tveksamma de första dagarna) våra två älsklingar ut i detta trafikkaos i en Toyota Hiace minibuss tillsammans med ett 25 tal andra passagerare. Minibussen, som alltså är en Hiace av normalstorlek har maximalt antal monterade säten. Denna kör dagligen 20 barn och ett varierande antal vuxna (flera av de små barnen har föräldrar med sig och det är alltid minst fyra vuxna med) mellan hem och skola. Det är knappast svårt att tänka sig hur trångt det är i denna buss och bilbälten är naturligtvis inte att tänka på.

Då chauffören, en mycket ung och musikälskande man med begynnande mustasch, alltså ska hämta upp och lämna av 20 ungar på olika platser längs vägen, tar denna skolskjuts naturligtvis avsevärd tid. För våra ungars del ca tre timmar per dag.

Skolan börjar kl. 08:00. Vi måste därmed gå upp kl. 05:40 och barnen blir hämtade kl. 06:30. Då sonen på fem år slutar kl. 12:00 måste också dottern, som normalt skulle ha haft skoldag fram till kl. 14, sluta tidigare för att hämta sin bror. De står så på den lilla lekplatsen i skolgården och väntar till dess att chauffören, som under tiden har lämnat och hämtat barn från andra skolor i området, dyker upp vid halv ett tiden. Barnen kommer glada i hågen hem ca kvart över två. De njuter till fulla drag av denna i våra ögon kaotiska och säkerhetsmässigt högst betänkliga skoltransport. De sitter trångt men mycket gott, säger de.

Hemma, i vår välordnade och relativt trygga skandinaviska trafikbild och i vår mycket trafiksäkra Volvo, kör vi knappt en meter utan att spänna fast barnen i stolar med trepunktsbälte, bälteskuddar och annat. Här i Sri Lanka råder dock andra normer och till dessa anpassas man fort, obönhörligen och relativt smärtfritt. Som tur är.

Darwin och lankesisk trafik

Charles Darwins teorier har, tro det eller ej, mycket gemensamt med trafikbilden i Sri Lanka.

I engelskspråkiga länder förekommer ett uttryck som stämmer som hand i handske på denna trafikbild: might makes right. Gode gamle Darwin hade sannolikt belåtet gnidit sina händer då han med hjälp av lankesisk trafik haft ett exceptionellt gott exempel för att bekräfta sin berömda teori om survival of the fittest, eller den starkastes överlevnad. Styrka, vikt, storlek, fart, (häst)krafter och, till mindre grad, anpassningsbarhet är nämligen alla faktorer som till stor grad bestämmer trafikmönstret i denna kaotiska kontext av trafikal galenskap.

En strikt hierarki råder.

Först har vi de svagare, och mjukare, vägkonsumenterna, såsom fotgängare, hundar, tuk-tuks (trehjuliga taxis med liten tvåtaktsmotor och plats för tre passagerare), cyklister, kor, motorcyklister, getter, mopedister, oxkärror och deras modernare efterföljare (som till stor grad påminner om den oxdrivna varianten, men med oxen utbytt mot en liten dieselmotor). Dessa måste alla, om de vill överleva - något de allra flesta önskar - fogligt anpassa sig efter den starkares rätt genom att hastigt och kontinuerligt kasta sig åt sidan för att undvika katastrofala följder.

Trottoarer glimrar i stort sett med sin frånvaro. Koncentrationsnivån måste därför konstant vara på topp vid alla promenader. När man fredligt, och försiktigt, vandrar längs en lankesisk huvudväg med ett barn krampaktigt hållet i handen på sin högra sida (det råder vänstertrafik) går man alltid mot mötande trafik för att om möjligt ha koll på alla potentiella trafikgalningar och mördarmaskiner. Bekymmersamt nog kan dock dessa lika gärna komma bakifrån på fel sida av vägen då det råder en notorisk och livsfarlig omkörningskultur där ständiga passeringar på fel sida är normen.

I en mellanposition finner vi bilar och minibussar vilka regerar över vägen så länge inget mer kraftfullt och större fordon är i sikte. Dessa tvingar nämligen snabbt de mindre och svagare till sidan, av vägen, eller alternativt till sjukhus/bilskrot/slakteri.

Ytterligare ett steg upp i hierarkin finner vi lastbilar och bussar av olika storlekar och utgåvor. Den gemensamma nämnaren för de annars olikartade bussarna är att de alla tycks vara framförda av komplett vanvettiga chaufförer som prövar att bryta alla möjliga och tänkbara trafikregler. Många av bussarna har defekta ljuddämpare vilket gör att de dånar fram. Samtidigt hänger chaufförerna konstant över de kompressordrivna signalhornen. Resultatet är en kakofoni av infernaliskt oväsen.

På toppen av vägpyramiden, fruktade av alla, finner vi de största lastbilarna samt semitrailers, speciellt de som är fullastade med bensin eller andra högexplosiva ämnen. Ingen vill stöta sig med dom killarna.

Busschaufförer är dock de deciderat värsta vägmarodörerna. Ironiskt nog kör blivande busschaufförer under trafikskoleutbildning omkring på vägarna med en hastighet sällan överstigande 30 km/tim. En vanlig syn längs lankesiska vägar är L-märkta bussar som mycket långsamt cruisar omkring längs huvudvägarna till andra trafikanters irritation. En norsk bekant som nyligen har tagit lankesiskt busskörkort bekräftar att körskoleeleverna aldrig tillåts använda mer än de två första växlarna på bussen. Väl igenom körskolan dock, genomgår uppenbarligen dessa tidigare försiktiga och hänsynsfulla förare en metamorfos och utvecklar sig raskt till kamikazepiloter bakom rattarna på sina 15 tons mördarmaskiner.

Något annat som glimrar med sin frånvaro är kvinnliga chaufförer. Vi har ännu till godo att se en lankesisk kvinna bakom en ratt eller ens en styrstång här i landet.

Men, kvinnorna bakom ratten finns någonstans. Här finns nämligen körskolor som särskilt appellerar till kvinnor. Här finns även ett försäkringsbolag som enbart försäkrar kvinnor i trafiken. Detta bolag reklamerar via stora annonser i den engelska dagspressen med 24 timmars vägassistans, och, inte minst, med att nödvändig plastikkirurgi ingår efter en eventuell olycka.

Min fru Olaug hävdar bestämt att det behövs kvinnor i trafiken för att skapa ordning i ett trafikalt kaos och att proportionen mellan antal kvinnliga bilister och civiliserat körande i ett samhälle är konstant.

- Män, fortsätter min kära hustru, kör efter konkurrensprincipen, eller -instinkten och det gäller då att vara hårdast, tuffast, starkast och snabbast.

Se där, här är vi alltså tillbaka vid den lankesiska trafikbilden som bekräftelse av Darwins teori.

Adaptiv eller inte?

Kan verkligen brittisk traditionalism, kolonialpolitik och deras motvillighet gällande europeisk integration ha något gemensamt med vägguttagens utförande i Sri Lanka?

Under en längre tidsperiod hade jag tänkt köpa en elektrisk reseadapter till att använda under vår långresa jorden runt. Av olika anledningar blev inte denna adapter inhandlad innan avresa. På väg till Sri Lanka passade jag därför på att orientera mig under en mellanlandning på Heathrow flygplats i London.

Fullständigt logiskt, men för min del irriterande nog, tog alla adapters i butikerna utgångspunkt i den specifikt engelska modellen, d.v.s. i den engelska typen av stickkontakt som skiljer sig från den modell som används i det mesta av övriga Europa.

Man kan spekulera i om dessa stickkontakter är ännu en medveten strategi från britternas sida till att motarbeta integration med resten av Europa. Tänk bara på deras envisa strävan med att behålla sina pund, tum, yards, feet och pints. Dessutom har de ju fortfarande vänstertrafik.

Efter att ha trålat igenom ett stort antal elektroniska butiker i terminalen fann jag till min stora glädje till sist en dyr, färgglad och mycket fashionabel worldwide travel plug adapter från Fujifilm passande också vanliga europeiska kontakter. På förpackningens framsida skryts och hoveras det över att denna täcker över 150 länder. Förvissad om att ha gjort ett gott köp betalade jag glad och nöjd 19 Pund och mottog det lilla händiga fenomenet av en otrevlig manlig butiksäljare.

Väl framme i Colombo får min mobiltelefon fnatt och det strömmar plötsligt in våldsamma mängder SMS-meddelanden på den. Inkorgen mottar som mest över 130 kopior av ett och samma SMS. Mobilen behöver efter denna kulturchock uppladdning. Jag packar därmed upp min nyinköpta och närmast mirakulöst världsomspännande adapter. Övertygad om adapterns förträfflighet provar jag alla tänkbara knappar och lägen på manicken. Till min stora bestörtning får jag den inte till att fungera och upptäcker snart förtvivlat att denna inte verkar vara tillpassad lankesiska elektriska förhållanden. Kan inte vara möjligt, tänker jag, och läser med stigande desperation igenom listan över fungerande länder på förpackningen. Som befarat är Sri Lanka inte listat bland de övriga drygt 150 länderna.

Slokörad går jag med tunga och motvilliga steg till hotellreceptionen för att låna en adapter.

Det visar sig dock senare att man klarar sig alldeles utmärkt här i Sri Lanka utan adapter enbart med hjälp av penna eller ett annat spetsigt föremål. De elektriska uttagen här är nämligen av samma utformning som vår europeiska modell med den skillnaden att det är ett tredje hål för jord mittställt över de två andra. Jordkontakten kan dock slopas genom att man sticker in en penna i detta hål vilket öppnar en spärr som släpper in den önskade stickkontakten i uttaget – voilá – vem behöver svindyra adapters?!

Mycket nöjd med tingens stickkontaktsmässiga tillstånd reflekterar jag återigen över britterna och deras koloniala framfärd som inte alltid har varit av den mest angenäma arten. Trots att de under mer än 150 år har styrt och ställt maktfullkomligt här i sin kronkoloni har de misslyckats i en viktig aspekt; kontinentala européer kan problemfritt använda sina stickproppar.

Hello, excuse me sir

Även om det alltid är trevligt och välkommet med uppmärksamhet kan det lätt bli för mycket av det goda. Vi bor för tillfället i ett relativt högturistifierat område, nära det charterkatalogprofilerade Bentota i Sri Lanka.

Fastän inte turistsäsongen här har dragit igång på allvar ännu märker man definitivt att den lokala turistindustrin är stor. När man strövar omkring i gatorna eller på stranden blir man nämligen konstant och obönhörligen påmind om sitt dollarstinna, d.v.s. västliga, utseende med sin bleka närmast grisrosafärgade hud.

Vissa dagar kan detta vara en påfrestande erfarenhet och det är inte ovanligt att bli tillropad upp emot 100 gånger i löpet av en och samma dag.

- Hello, excuse me sir, är den vanliga inledande kommentaren.

Vem är det då som ropar och varför?

Tja, det kan nästan vara vem som helst och av vilken orsak som helst verkar det som, men den deciderat mest frekvente och tillika enerverande Hello-roparen är den underarbetade och körningssugna tuk-tuk chauffören. En tuk-tuk är en mopedliknande trehjulstaxi med plats till tre eller flera och då trångtsittande passagerare. Man skulle nästan kunna tro att var enda lankesiska medborgare är en tuk-tuk chaufför, så vanliga är de där de står i hoptal i varenda gatukorsning väntande på kunder. Vitingar är naturligtvis extra eftertraktade då dessa som oftast betalar långt över dubbel taxa jämfört med lokala passagerare.

ALLA tuk-tuk chaufförer är alltså potentiella Hello-ropare.

Andra notoriska Hello-ropare är:

• taxichaufförer (som i stort sett i Sri Lanka av någon obskyr anledning kör minibuss)
• butiksägare (inte minst de mer turistinriktade butikerna som säljer kläder, masker, träsniderier, souvenirer, etc.)
• restaurant- och hotellanställda (av ganska uppenbara anledningar)
• båtägare (båtturer på Bentota Ganga är en stor turistaktivitet här, men även här verkar en våldsam överetablering råda)
• frisörer (även här kan väl anledningen ses som relativt uppenbar)
• guider (eller vänner som vissa av dessa föredrar att kalla sig; dessa vill ”hjälpa” en med allt tänkbart och otänkbart från att skaffa en tuk-tuk eller ett hotellrum till att anordna en komplett 10 dagars guidad rundtur i landet, samtidigt som man på köpet får hjälp i att lätta på plånboken)
• tiggare (av vilka det finns relativt många)
• busskonduktörer (som vill ha en in i sin buss på väg mot ett mer eller mindre känt resmål)
• obekanta leende och suspekt utseende personer som stoppar en på gatan av okänd anledning (i 99 % av tillfällena handlar det även här om en eller annan form för hjälp till att spendera pengar)
• inkastare till örtaträdgårdar (där man, mot en mindre betalning, får lära sig hur man håller sig frisk och får ett långt och lyckligt liv enbart med hjälp av korrekt örtintag)
• fruktgatuförsäljare (inte minst de på varje gathörn stående försäljarna av King Coconut, den gula kokosnötsvarianten vilken man dricker färsk på plats efter att den med ett snabbt knivhugg har öppnats av krängaren och konsumenten på köpet har fått en svalkande dusch av sprutande kokosmjölk)
• äldre män på cyklar (som ropar av för mig outgrundlig anledning, troligen vill de bara vara trevliga)
• juvelbutikanställda (smyckes- och juvelindustrin är stor här)

Trots att de allra flesta Hello-roparna har sitt levebröd beroende på resultatet av sitt ropande, har de flesta en vänlig och humoristisk glimt i ögat. Efter en stund vänjer man sig med det ständiga ropandet och ibland kan det vara väldigt praktiskt med en hjälpare i varje gathörn, inte minst när det regnar. Tack och pris för alla Hello-ropare.

Arbetshjältarna

Billig arbetskraft ger helt andra anställningsförhållanden och arbetsmetoder än de vi är vana vid hemma. En ganska vanlig månadslön här i Sri Lanka är 3000 rupees per månad, vilket motsvarar ca 180 kronor. Även om prisnivån här är låg blir en sådan lön svår att klara sig på för många. Det är därför vanligt att folk har flera jobb eller biinkomster av olika slag. Många kör exempelvis tuk-tuk (taxi) i tillägg till sitt vanliga jobb. En av nattvakterna på ett hotell vi bodde på berättade att han jobbar på hotellet mellan 20 och 08 om nätterna. Han är ledig endast sju nätter per månad och har 3000 rupees i månadslön. Då familjens fasta utgifter varje månad ligger på ca 10 000 kör han tuk-tuk varje eftermiddag. Hans dröm är att en gång kunna spara ihop till bankens handpenning och att därmed kunna köpa sin egen tuk-tuk.

Att arbetskraften är så billig betyder att många arbetsplatser närmast är översvämmade av personal. Detta gäller inte minst hotell- och restaurantnäringen där personalen ofta närmast snubblar över varandra i sin servicebenägna iver. Under lågsäsong blir detta extra tydligt. Vi var t.ex. en natt de enda gästerna på ett relativt stort hotell i turistorten Hikkaduwa.

Ofta står överivriga servitörer och vakar över en närmast över axeln vid restaurantbordet för att så snabbt som möjligt kunna fylla på tömda glas samt avlägsna tomma tallrikar och flaskor. Detta kan ibland bli parodiskt och är ofta smått irriterande när man försöker avnjuta sin måltid i lugn och ro.

Även arbetsmetoderna skiljer sig ofta markant från de vi känner till. Ett exempel på detta är vår lankesiske granne som röjer upp på sin mark och bl.a. har fällt en hel del höga palmträd. Här i Sri Lanka utförs det allra mesta av tungt och hårt arbete manuellt. Så också i detta tillfälle.

Speciellt två karlar imponerar mig väldigt med sin stenhårda arbetsinsats hos grannen. De är bägge omkring 50 år med grånande hår och är mycket taniga, seniga, starka och uthålliga. Dessa två har köpt upp träden av grannen och är nu i full gång med att bearbeta dem. Allt görs manuellt och för hand med hjälp av enkla handverktyg. Efter fällandet sågas de långa palmstammarna upp i stockar om ca fyra meter. Stockarna barkas därefter med hjälp av en flat hacka. De barkade stockarna huggs och klyvs sedan upp med hjälp av yxor. Först hugger de upp fyra djupa skåror längs med hela stockarnas längd, en skåra för var sida. Sedan hugger hjältarna ut 6 grova bräder om ca tre tum tre från varje stock. De använder alltså enbart yxa till detta mycket arbetsintensiva jobb. De grovhuggna brädorna flisas slutligen med den samma flata barkningshackan.

Jag står fascinerat på min altan och överblickar det hela. Precisionen i yxhuggen är imponerande. Ett enda felaktigt hugg skulle förstöra två brädor. Det är som vanligt närmare 40 grader i skuggan och svetten silar från de seniga musklerna som spelar i den stekande solen, yxhuggen ekar och en behaglig doft som får mig att minnas barndomens träslöjd sprider sig kring området. De tar inte många pauser. Att laga sex bräder utav en stock tar en arbetsdag för var och en av dem. Hemma i vårt maskinella och genommekaniserade samhälle hade nog samma arbetsmoment tagit ett par minuter.

Tuk-tukens lov

En tuk-tuk är ett vidunderligt och smått fantastiskt fordon på många sätt och vis. Detta är taxifordon som varierar i namn, format, storlek och motorstyrka beroende på var man befinner sig i världen. I andra länder benämns dessa auto rickshaw, three wheeler, moto eller trishaw. Den lankesiska utgåvan är trehjulig och har en relativt liten tvåtaktsmotor. Chauffören sitter framme i ett eget säte vid styrstången. I sätet bakom finns plats för tre (eller hur många man nu önskar att pressa in) passagerare. Härligheten har tre växlar med backfunktion.

Den är lätt, billig, smidig, rolig, mycket populär och synnerligen billig att använda. Att ta en tuk-tuk i Sri Lanka kostar i underkant av 30 rupees, eller 1 kr 80 öre, per kilometer. Som utlänning får man visserligen ofta vara beredd på att betala det dubbla eller mer, men det är ändå ett fantastiskt billigt och festligt transportmedel.

I Sri Lanka är det den indiskproducerade utgåvan som gäller (medan det i Thailand och Laos är helt andra tuk-tuk varianter som råder), tillverkad av det gigantiska företaget Bajaj. Alla ser likadana ut. De flesta är röda, men det finns också gröna, beiga eller blå utgåvor. Motorn är en liten bensindriven tvåtaktare av mopedstyrka. Maxhastigheten blir därefter så detta är inget att basera sig på vid längre sträckor. Dessutom är inte säkerheten den bästa, och speciellt inte när ägaren har trimmat sin vidundermaskin. Vi åkte en tidig kväll genom Colombos osannolika trafikkaos med en smått galen lankesisk chaufför på en kraftigt trimmad tuk-tuk. En halsbrytande minnesvärd episod.

Konststycket att åka tuk-tuk tillsammans med fru, två sovande barn och en mindre mängd bagage är en balanskonstnärlig utmaning av dimensioner. Efter ett stort antal tuk-tukresor har vi fått betydlig kompetens på området och vet exakt hur vi ska pressa oss in mest möjligt effektivt tillsammans med våra ryggsäckar och matkassar.

Femåringen sitter alltid i mitt knä på höger sida medan tioåringen sitter i mitten. Mina bägge händer håller krampaktigt fast i ett stag bakom chauffören för att förhindra att femåringen ramlar ur. Med hakan balanserar jag och försöker fasthålla barnets huvud så att detta inte ska hänga och slänga alltför mycket under den ofta mycket skakiga färden. Vänster axel balanserar samtidigt på liknande sätt tioåringens sovande huvud. Låren balanserar femåringens sittposition och smalbenen håller fast en av ryggsäckarna som har sin fasta placering här. Med fötterna försöker jag balansera min egen sittställning, som av förklarliga skäl ofta är långt från komfortabel.

Man skulle nästan kunna tro att de allra flesta lankeser er tuk-tuk chaufförer. I var och vartannat gathörn överallt i landet står nämligen ett helt gäng av dem i ivrig väntan på kunder.

Tuk-tuken är ett överkomligt och relativt lönsamt investeringsobjekt för många. Många fattiga lankeser drömmer om att kunna spara ihop tillräckligt med pengar till att köpa en tuk-tuk (i tillägg till att användas som taxi är den ypperlig till familjens fraktbehov).

Själv drömmer jag numera om att sända hem en tuk-tuk per containerfrakt. Denna hade varit helt perfekt i stugan (om dock inte så vintervänlig). I området kring denna stuga kör visserligen de flesta av grannarna omkring på stora och råtuffa Harley Davidson motorcyklar eller, besynnerligt nog, på gamla mopeder från 60 talet, men en tuk-tuk bland dessa hade garanterat snabbt fått klar kultstatus.

Fra Thailand:

Tsunamikatastrofen

Förödelsen på stranden i Ao Nang strax innan solnedgång, 26/12 2004.

26/12 2004, min 40 årsdag, blev en dag vi knappast glömmer.

Vi befann oss i Ao Nang, Krabi tillsammans med Sarah, Vilde, Tone och Steinar och hade bestämt oss för en dagstur med båt till Phi Phi Islands. Vi bordade lokalbåten Ao Nang Princess, som skulle ta oss till Phi Phi på två timmar, strax före nio. När vi närmade oss huvudön Phi Phi Don efter drygt halvannan timme noterade vi att det var mycket stor aktivitet över båtens kommunikationsanläggning. Kaptenen och besättningen verkade i tillägg mycket bekymrade. Sista biten in mot ön gick mycket långsamt. Detta var vid 11 tiden, d.v.s. vid tidpunkten då vi egentligen skulle ha gått i land, ungefär samtidigt som tsunamivågen drog förbi Phi Phi.

Båten la sig i den närmast u-formade bukten söder om Phi Phi Don ett hundratal meter ut från land tillsammans med en stor mängd andra båtar som också hade sökt skydd här. Här blev vi sedan liggande relativt stilla i drygt 4 timmar. Vi fick där och då aldrig någon riktig klarhet i orsaken till att vi aldrig fick gå i land och några av turisterna ombord var upprörda över detta. Informationen vi fick av besättningen var nämligen väldigt begränsad och på en mycket bristfällig engelska. Ryktena spred sig snabbt bland turisterna. Det talades bl.a. om att vi väntade på en tidvattensvåg, några hade hört något om en jordbävning på Phuket, andra påstod att vi inte kunde gå i land p.g.a. en stor val som låg inne i bukten (wave blev här missuppfattat som whale), andra återigen hävdade att det var hög- alternativt lågvatten som förhindrade vår landstigning. Stämningen ombord var tryckt men samlad. Besättningen gjorde inte det hela bättre genom att då och då komma in och ropa på ett mycket oroväckande vis:

- You will be OK. Everything will be fine.

Underligt nog såg vi ingenting alls av jättevågen. Vi var alltså vid den kritiska tidpunkten ute i en relativt liten båt vid det näst värst drabbade området i Thailand. Stora delar av Phi Phi Don raserades nämligen totalt och man befarar att så många som 2000 personer dog här. När man i efterkant ser bilderna från den närmast massakrerade ön verkar det helt obegripligt att vi inte såg den katastrofala tsunamin. En förklaring är att vi låg skyddade i bukten på riktig sida av ön (den huvudsakliga vågen sköljde in norrifrån, men det ska också ha kommit in en mindre våg söderifrån); en annan förklaring är att tsunamivågor ofta inte reser sig förrän de kommer in till land. En bekant som bor nära sydspetsen i Sri Lanka var ute och surfade(!) när vågen kom. Han befann sig vid tsunamins ankomst ganska långt ut från stranden och upplevde härifrån vågen mest som en rinnande älv. Han såg från sin surfbräda ute till havs förfärat på att vågen reste sig närmare land för att sedan slå in med fruktansvärd kraft och rasera hus och annat i sin väg. Inte minst raserade den stora delar av hans hotell, men som tur är överlevda alla som var där.

Efter en lång väntan ombord (besättningen förklarade så gott de kunde att vi väntade på ”den andra vågen”) satte båten kursen åter mot Krabi. Vi hade ju ingen aning om vad som egentligen hade hänt men såg många olycksbådande tecken längs återvägen. Havsvattnet som normalt är närmast kristallklart skiftande i nyanser mellan smaragdgrönt och turkost var plötsligt smutsbrunt och grumligt. Mängder av märkligt malplacerade landbaserade saker flöt omkring i havet. Ett par kilometer från land körde vi plötsligt förbi flera stora och närmast intakta hus som flöt omkring långt ute till havs. När vi närmade oss fastlandet i Krabi såg vi här och var båtar som hade slungats upp på land.

Från taket på bussen tillbaka från hamnen i Krabi till Ao Nang (bussen var full så jag satt på taket) hade jag god utsikt till förödelsen som mötte oss vid huvudgatan som går längsmed stranden. Jag såg bl.a. en lång rad människor ett femtiotal meter från stranden vadande mot land i midjedjupt vatten bärande sina tillhörigheter på huvudena.

Vågen hade sköljt över huvudgatan till trots för en 2 ½ - 3 meter hög och kraftig skyddsmur (vilken medverkade till att själva Ao Nang klarade sig relativt bra). Vägen var därmed full av lera, uppsköljda växter och allehanda skrot. Båtar och båtspillror låg överallt längs stranden.

Som tur är bodde vi en bit upp från stranden sett och kunde därmed gå hem till ett oskadat boende med intakt bagage. Detta till skillnad mot många andra mindre lyckligt lottade överlevande som bodde längs stranden.

De närmaste dagarna var omtumlande då vi gradvis började inse katastrofens omfattning.

Gatorna i Ao Nang präglades av fysiskt skadade och chockade människor; desperata människor sökande sina försvunna kära; och, inte minst, sörjande människor. Längs stranden och strandvägen låg högar av vrakspillror, kläder, barnskor, ryggsäckar, flytvästar, plastflaskor, delar av båtmotorer och andra ting som hade sköljts iland.

Hjärtskärande affischer med bilder på saknade personer blev upphängda runt omkring av desperata anhöriga. Jag minns speciellt en bild på en liten treårig holländsk flicka upphängd på ett träd av hennes far och en ung man i 25 årsåldern som gick runt och hängde upp affischer på sin försvunna koreansk/canadensiska flickvän. Sistnämnde gick runt med en öl i näven och med desperat och sliten stirrande blick. När han märkte att jag såg på affischen högg han direkt:

- Have You seen her?

Hur gärna jag än önskade hjälpa stackaren, kunde jag inte svara annat än med ett

- No, I’m sorry.

De döda som hittades i området togs i land från en uppsamlingsplats på stranden i Ao Nang. Stora militärlastbilar körde skytteltrafik med kropparna och liklukten nådde ända upp till vårt hotell. Stranden i Ao Nang som tidigare varit full av longtail båtar som trafikerar den korta sträckan över till idylliska Railey Beach var plötsligt öde med undantag av de båtar som deltog i räddningsarbetet. De flesta av longtail båtarna, en lokal båtvariant utrustad med stor motor och med propellern sittande på en lång stång bakom båten, hade krossats till pinnved och de få som klarade sig var antingen till reparation eller ute till havs som deltagare i räddningsarbetet.

Båtägarna av vilka de flestas affärsverksamhet plötsligt ruinerats möter i tillägg problemet att inga turister längre vill färdas sträckan som de trafikerar. Ao Nang tömdes nämligen efter få dagar nästan helt på turister.

I havet som normalt kryllar av båtar av allehanda slag var det knappt längre en enda båt att se. Det gick många dagar innan man kunde se något annat än militär- och räddningsbåtar ute till havs.

Livet är skört och katastrofala händelser kan föröva oss vår existens eller våra kära när vi minst anar det. Det är därför extra viktigt att vara tacksam och ödmjuk, att ta gott vara på varandra och på våra liv samt att få mest möjligt ut av dem.

Vi var alltså på väg in i helvetets förgård men kunde återvända utan att ha beskådat dess gruvliga ingång. Vi tackar de makter vi kan för att det gick bra med oss. En svensk kvinna vi talade med strax efter katastrofen sa att vi måste ha haft med oss en skyddande ängel som vaktade oss från ovan. Själv tror jag att vår karma är mycket, mycket god.

Vi upplevde den stora pågången av omsorg och bekymrade meddelanden som nådde oss hemifrån i form av inströmmande sms och e-post som väldigt rörande. Tusen tack ska ni ha.

Här i Thailand anklagas myndigheterna för att mörklägga katastrofens omfattning genom att underrapportera antal döda, allt för att minimera skadorna på turistnäringen, en för stora delar av lokalbefolkningen, liksom för landet i helhet, livsviktig näring som lidit stor skada. Statistik kan ju missbrukas på otaliga sätt. Exempelvis skriver Bangkok Post (19/2 -05) i förbindelse med det svenska kungaparets besök att antalet svenska dödsoffer är så lågt som 113 personer (förvisso i tillägg till 439 saknade). Man hoppas nu att turismindustrin ska återhämta sig så snart som möjligt och återuppbyggnadsarbetet är i full gång. Den nationella givarglädjen och insatsviljan är stor och otaliga projekt har igångsatts.

Katastrofen har ju utlöst ett skred av global givarvilja. Paradoxalt nog har många mycket fattiga länder sträckt sig långt. Utfattiga Laos t.ex., som ej har någon kuststräcka och som alltså inte själv berördes, har givit sitt största internationella bidrag någonsin. Det är tänkvärt detta att det ofta är de fattigaste som ställer upp mest och gräver djupast i fickorna proportionellt sett. Ett annat exempel är Afghanistan som har erbjudit sin hjälp. Men, den rika världen har ju också ställt upp i mycket hög grad. Förhoppningsvis kan denna tragiska händelse på längre sikt medföra ett något förändrat socialt tänkande i riktning av ökad global samhörighet och en intensiverad internationell solidaritet.

Driftiga damer i Pattaya

I thailändska Pattaya finns det gott om företagssamma och driftiga (i en något tvetydig mening) unga damer.

Två aktiva damer styr exempelvis hyresverksamheten i vårat bostadsområde, The Village. Dessa har bägge namn som passar bra till en viktig verksamhet i staden: Porn och Lek (vilket för oinvigda också är namnet på en norsk herrtidning).

Pattaya är nämligen full av kärlekskranka turister. Det hela startade för drygt 30 år sedan då amerikanska soldater på frigång från kriget i Vietnam etablerade ett behov för villiga damer (amerikanska soldater utgör fortfarande en ganska stor del av farangerna, den utländska befolkningen, då de har en stor militärbas i närområdet). Sedan dess har det hela överutvecklat sig snabbt och våldsamt.

Delar av staden är nu späckad med ölbarer fyllda av unga och mer eller mindre prostituerade kvinnor, unga och mer eller mindre prostituerade män, samt unga och mer ellert mindre prostituerade transvestiter och transsexuella. Staden är också beryktad för sina otaliga go go barer.

Det hela har antagit ansenliga proportioner. Mer eller mindre prostituerade kvinnor från hela Sydostasien verkar nu här och på senare tid har t.o.m. en hel del östeuropeiska kvinnor strömmat hit i samma syfte. Den thailändska polisen försöker dock begränsa närvaron av de sistnämnda då de är skräckslagna över utsikterna till att behöva dela inkomsterna relaterade till verksamheten (d.v.s. de lukrativa mutorna) med hårdbarkade ryska hallickar och inte minst med ryska maffian.

Högst tveksamma barer florerar alltså i staden. En vanlig syn är äldre och mer eller mindre slitna västliga män hand i hand med mycket unga thaidamer, alternativt med mycket unga thaimän med feminint utseende och beteende.

Många uteställen och butiker har öppet dygnet runt. T.o.m. frukost serveras ofta dygnet runt då många faranger här har en tendens att vända på dygnen, festa hela natten och sova fram till sen eftermiddag. Den extrema kommersialismen som råder i Thailand (jag har aldrig upplevt maken till genomkommersiellt samhälle) tillsammans med en ultraliberal syn på öppettider, nöjesetableringar och alkohol, har medverkat till skapelsen av denna fascinerande och dygnet-runt-öppna nöjesmetropol.

Turisterna, resonerar de pengakåta myndigheterna, ska få vad turisterna vill ha. Sexturismen utgör över hälften av den totala turismen till Thailand. Trots att prostitution, liksom striptease och live shower, tekniskt sett är olagligt här i Thailand ser såväl politiker som poliser genom fingrarna på dessa florerande verksamheter. Sexturismen sopar årligen in över 50 miljarder baht (ca 8 miljarder kr.) till statskassan och är det något landet verkligen är beroende av så är det turistrelaterade inkomster. Turismnäringen har nämligen länge varit landets deciderat viktigaste inkomstkälla och turistpolisens viktigaste funktion har numer blivit att se till att alla utlänningar trivs och därmed återvänder.

Ryssar, monumentalism och vulgäriteter

Föreställ dig ett thailändskt hotell av mastodontklassen, fullproppat av sovjetiska estetiska och arkitektoniska ideal, samt av vulgära charterturistande ryssar. Här har du Pattaya Park Beach Hotel i ett nötskal.

Vi bodde några intressanta nätter på detta hotell, en underlig och mycket speciell bekantskap. Hela hotellet präglas av en närmast sovjetisk och diger monumentalistisk atmosfär. Överallt finner man stora, kala, rena ytor utan tillstymmelse till möbler, inredning, eller charm.

Proportionerna på det mesta är gigantiska. Hotellet består av två väldiga byggnader, varav det största har 29 våningar samt ett torn på 248 meter. I toppen av detta torn finns bl.a. tre roterande restauranter (i hotellet för övrigt finns inga fler restauranter i ordets vanliga mening, men däremot flera matsalar i vilka man med hjälp av förhandsinköpta matkuponger kan få sig en måltid). I tornets topp finns även en utsiktsplatå från vilken man iförd sele och krok kan kasta sig nedför en brant linbana mot marken ett par hundra hisnande meter längre ned (något jag för övrigt tro det eller ej har planer om att prova). Hotellet har också eget nöjesfält samt eget vattenland.

Visserligen hittade jag inga Leninstatyer, men ryskinspirerad arkitektonisk estetik och ryska gäster finns det gott om. Nyrika ryssar har nämligen på allvar upptäckt Thailand som turistland och strömmar numera hit i stora mängder.

Servicenivån på hotellet antar också den rysk standard (jag har en gång i tiden flugit långtur med Aeroflot mellan Angolas huvudstad Luanda och Moskva och fick då uppleva rysk, eller sovjetisk som det hette på den tiden, servicenivå på sitt allra värsta). Maken till ogästvänligt hotell ska man leta länge efter.

Vi hade genom en internetbaserad hotellbokningsfirma beställt och förhandsbetalat ett trippelrum med en extrasäng. När vi anlände till hotellet blev vi dock tilldelade ett vanligt dubbelrum med extrasäng. När jag påpekade att vi inte hade fått det trippelrum vi hade betalat för fick jag till svar att hotellet inte har några trippelrum samt att hotellet inte kan ansvara för bokningsfirmans inkompetens. Bokningsfirman i sin tur beklagade sitt misstag, men ville nu plötsligt ha ännu mer betalt av oss då de utan vidare hade förlängt högsäsongen med en vecka. Det hela slutade med ett abrupt avbrutet samarbete mellan mig och bokningsfirman samt att vår beställning makulerades. Vi betalade istället (symptomatiskt nog på förskott) direkt till hotellet.

Hotellobbyn påminner närmast om en stor och ödslig flyghangar med sina enorma ytor. Den sparsamt, men dock något, möblerade lobbybaren frekventeras till stor grad av vulgärt klädda ryska kvinnor samt högljudda ryska män med bar överkropp framvisande sina stora magar, iförda keps, tjocka guldkedjor och träningsoverallbyxor. De har här som oftast med sig sin egen sprit som de oblygt och skrålande häller upp i stora kvanta fram till morgontimmarna. Också på det ovan nämnda Aeroflotflyget hade de ryska passagerna med sig sin egen sprit. Samtidigt som jag förtvivlat, utan att lyckas, försökte beställa något drickbart av flygvärdinnor i kulstötarformat, satt de mer rutinerade passagerarna lugnt tillbakalutade slurpande sina egna flaskor.

Medan vi stillsamt satt och observerade i lobbybaren rullade det då och då in nya dubbeldäckarbussar fyllda av förväntansfulla turister. De flesta ryska, men också en del japanska. En av de mer prominenta gästerna i den nämnda lobbybaren var en japansk sumobrottare av nästan lika gigantiska dimensioner som hotellet. Kontrasten är slående mellan de två stora folkgrupperna på hotellet: de strikta, skötsamma, artiga, formella och välklädda japanerna kontra de ovan beskrivna ryssarna.

PATTAYA

Vi bor nå i Pattaya, en stor by (ca. 300.000 innbyggere) omlag 15 mil sydøst for Bangkok. Byen har ekspandert voldsomt i løpet av de siste 30- 40 årene. Før Vietnam-krigen var Pattaya bare en liten fiskeby, men de amerikanske soldatene som deltok i krigen gjorde byen viden kjent da de reiste til Pattaya på perm for å nyte strandliv, drikke og treffe damer. Lite har forandret seg; det er det mange menn i dag også ønsker når de tar turen til Pattaya. Langs standpromenader nærmest slåss barene om plassen, de fleste er ølbarer med bardamer. Ansatte som jobber både bak og foran baren. På mange måter er Pattaya et stort horehus, fullt med lengtende menn og villige damer. Overalt ser man vestlige menn hånd i hånd med sin ”utvalgte”. Det er på disse ølbarene de fleste treffer hverandre, og mange utvikler et seriøst forhold, tro det eller ei. Her i Pattaya er det akseptert å treffe thai-kvinner på barer, og det virker som om det er akseptabelt å jobbe på barene også. Det er nærmest utenkelig å møte thai-damer andre steder, da anstendige thai-kvinner sjelden går ut på bar for å more seg slik vestlige kvinner gjør.

Dette er et samfunn med sterk dobbelmoral. På den ene siden har om lag hver fjerde kvinne her i Thailand en eller annen gang tatt betalt for sex og thailandske ektemenn besøker hyppig prostituerte. På den andre siden opplyser myndighetene at de kjemper en krig mot prostitusjonen, men Thailand gjør lite for å bekjempe vanlig prostitusjon. Dette er jo uoffisielt Thailands største inntektskilde. Man kaller det også turisme.

Men tross alt, Thailand er jo herlig. Man kan oppleve landet fordomsfritt, enkelt, vakkert, bekvemt, billig og morsomt. Pattaya er også alt dette. Her er det meste tilpasset farangenes (turistene) behov; det er enkelt å leie leilighet og det er mye å velge i, hundretalls flotte, spennende og utsøkte restauranter, mange med norsk og svensk mat, fornøyelsesparker, badeland, dyreparker, butikker og shoppingsentre i fleng med de lekreste saker, golf, tennis- og sportsklubber med mer, med mer. Og ikke minst mange internasjonale skoler, der farangpappaene sender barna sine. Nærheten til Bangkok er også viktig, 15-millions byen som har ALT. I tillegg har vi mange kjente her! En arbeidskollega av Hesse, en nabo i Sjørgrå og venner av disse. Koselig.

Vi har funnet en ok leilighet i et sjarmerende og barnevennlig område. Stedet heter The Village og på mange måter kan det oppfattes som en liten landsby i byen. Området består av 150 rekkehusleiligheter, et guesthouse, tre restauranter, en liten matbutikk, et vaskeri, felles badebassengområde og en lekeplass. De fleste som bor her er velstående thaifamilier med barn, så det liv i gata etter skoletid. Men mange turister leier også leiligheter her, og mange bor her mer eller mindre fast med sine thai-damer. Danskene er godt representert, et tyvetalls dansker bor her når de ikke jobber på NATO-basen på Grønnland. For noen dager siden fikk vi nye naboer. Da flyttet en trivelig svensk familie inn med to små barn på ett og fire år. De har solgt hus, møbler og bil for å bosette seg her i varmen. Han driver et eget firma og kan arbeide via nettet i Thailand. Fantastisk! Vi er også naboer til et norsk-eid guesthouse! Fyren som eier det heter Rolf, en kjempe hyggelig kar fra Trøndelag, som etter en ferie her forelsket seg i en nydelig dame og senere bosatte seg her. Så der kan Linnea og Viktor spise tomatsuppe med makaroni, fiskepinner og kjøttboller, og jeg kan lese norske aviser. Vi bor et stykke fra stranden, så det hektiske utelivet er heldigvis et stykke unna!

Fra Vietnam

Solskräck i solrike

Vietnamesiska damer har en i mina ögon något besynnerlig form av fobi. Vietnam är ju ett tropiskt land välsignat med ett tillhörande härligt, varmt och, inte minst, soligt klimat. Medan vietnamesiska män vanligtvis går runt i avslappnad klädsel och på sin höjd bär en basebollkeps till skydd mot solen ställer det sig helt annorlunda med landets kvinnor. Kvinnorna här går nämligen långt för att förhindra att solens strålar ska nå fram till naken hud. De lindar in sig i kläder och tygbylten till en sådan grad att man ibland kan undra över vilken typ av underlig varelse det är man ser framför sig.

Även i Vietnam klär alltså många på sig ytterkläder innan de går ut. Körande omkring på sina cyklar eller motorcyklar är de solrädda vietnamesiska kvinnorna som oftast milt sagt välklädda, iförda sina:

långa och mycket täta handskar som går helt upp till den övre delen av överarmarna (de har ofta kortärmade tröjor eller blusar för att kunna få lite svalka väl undan från solens obarmhärtiga strålar);

höga täckande strumpor under de långa byxorna;

en stor scarf som täcker hela ansiktet med bara en liten smal glipa framför de mörka solglasögonen;

och på toppen av det hela, fastbunden av scarfen, en omfångsrik skuggivande hatt (ofta av den typiskt vietnamesiska, och skuggrika, konformade modellen av strå).

Skönhetsideal är till hög grad relativa och kulturellt betingade. Liksom många andra som bor i länder där folk flest har en mörkare hudfärg än hos oss nordeuropeiska vitingar ser de flesta vietnameser med förfärad misstro på soldyrkande turister. Många unga vietnamesiska kvinnor har en i våra ögon onormalt och närmast sjukligt blek hy. Detta uppfattas här som mycket vackert och det är en blodig och oerhört kränkande förnärmelse att berömma någon för dennes vackert brunfärgade hy.

Att ha ett så ytterst ansträngt förhållande till solsken i ett så solrikt land som detta är naturligtvis inte någon lätt match. Vardagen framstår för många som en kamp mot solens fientliga strålar och folk som jobbar utomhus har det naturligtvis extra besvärligt.

Ca fem kilometer från Hoi An i centrala Vietnam ligger en praktfull, bred och fyra mil lång gyllene sandstrand. Tidigt om morgonen, innan solens uppgång, närmast vallfärdar lokalbefolkningen hit för att kunna njuta strandlivets glädjeämnen innan solen med sina skoningslösa och ultravioletta strålar hinner stiga alltför högt över horisonten. Omkring solnedgång fylls återigen stranden, vilken med undantag av de många yrkesfiskarna och ett fåtal turister närmast är folktom på dagtid, av folk.

Kanske min affärsidé med att importera och sälja heltäckande burkas i Vietnam kan vara något att satsa på?

Det starka könet

Vid femtiden om morgonen kan man se dem längs vägarna, de strävsamma marknadsgummorna från landsbygden. I det bleka skenet av det första gryningsljuset cyklar de med sina enorma lass av frukt och grönsaker mot storstadens hägrande marknad. Vid flera tillfällen har jag observerat gummor längs landsvägarna vid denna okristliga tidpunkt med fyra mil och mer kvar att cykla in till staden. Det är fantastiskt vilka oerhörda mängder som kan lastas på en och samma cykel och det är en imponerande balansakt bara att kunna framföra detta berg på två hjul längs vägen. Förhoppningen är att lasset ska vara betydligt mindre, och plånboken tjockare, när de vänder kosan hemåt igen i skymningen, sisådär fjorton timmar senare, för att trampa den långa, men förhoppningsvis åtskilligt lättare, vägen tillbaka.

En annan karaktäristisk syn i Vietnam är de små men urstarka damerna som oförtröttligt bär runt på sina stora korgar. Iförda traditionella konformade stråhattar, vilka effektivt skyddar mot den obarmhärtiga solen, bär de sina dignande korgar hängande ned från varsin ände av den på axeln vilande bambupinnen. Jag har nyfiket provlyft dessa anordningar några gånger och garanterar att de kan vara mycket tunga. 35 kilo och mer är här ingen ovanlig tyngd. Som åsnor i mänsklig skepnad släpar dessa atletiska amasoner omkring ofantliga mängder varor. Korgarna är ofta fyllda av grönsaker och frukt på väg mot den lokala marknaden. Andra har korgarna proppfulla av nyfångad (och tung) fisk.

Många kvinnor driver trottoar-restauranter. Absolut allt som behövs till driften av dessa smårestauranter samlas i dessa två korgar och bärs mellan hemmet och arbetsplatsen: assietter, bestick, glas, koppar, kok-, stek- och frityrutrustning, stekspadar, slevar, knivar, mortel, kryddor, kött, fisk, skaldjur, ris, sallad, oljor, grönsaker, frukt, etc.

De flesta av dessa restauranter öppnar tidigt om eftermiddagen och stänger ofta inte förrän kring midnatt.

Förhållandet mellan kön och yrkesliv kan i allra högsta grad vara kulturellt och historiskt betingat. I det hårt prövade och krigshärjade Vietnam har män genom historiens lopp ofta varit upptagna i krig. Kanske detta kan vara en delförklaring till att landets kvinnor ofta har fysiskt mycket krävande sysselsättningar.

I Vietnam skyggar verkligen inte kvinnor från tunga och smutsiga yrken. Längs stadsgatorna ses ofta kvinnliga gatusopare. Sopbilarna, vilka för övrigt i Vietnam spelar lustiga och högljudda melodier så att folk ska komma löpande med sina sopor då de hör dem komma, är som oftast bemannade av sopgummor. Dessa sopgummor är iklädda fullt täckanda kläder vilka som en bonus även skyddar mot solstrålarna.

På byggarbetsplatser runt om i landet utgörs grovsingarna, d.v.s. grovarbetarna som utför de tyngsta arbetsuppgifterna på bygget, i stort sett av kvinnor. Även murarna är ofta kvinnor och murarhantlangarna, de som släpar upp tegel, mursten, cement, etc., fram till platsen för murandet, är nästan alltid kvinnor.

Det första ögonkastets intryck är inte alltid så mycket att lita på. De späda, småväxta och till synes bräckliga vietnamesiska kvinnorna framstår i själva verket som starka, uthålliga, tuffa, orädda och mycket hårt arbetande.

Linkar relaterade till resan

Detta kan vara ställen vi har bott på, platser vi har besökt, relevanta webbsajter med mera.

v www.vagabond.se www.vagabond.no

v www.resfeber.se www.lonelyplanet.com

v www.fco.gov.uk www.berjayaresorts.com

v www.britishairways.com www.srilankan.lk

v www.geocities.com/anhangamaeasybeach www.hotelmaisondesarts.com

v www.lanka.net www.srilankatourism.org

v www.mountlaviniahotel.com www.coralsandshotel.com

v www.omnitravel.lk www.tcpsrilanka.org

v www.ambiente.lk www.centauriatouristhotel.com

v www.eva.lk www.jftours.com

v www.cathaypacific.com www.thaiairways.com

v www.sawadee.com www.thailand.com

v www.ephuket.com www.phuketgazette.net

v www.phuket-katagarden.com www.krabi.com

v www.railay.com www.bangkokpost.net

v www.railway.co.th www.vachirapkuket.go.th

v www.bangkoktourist.com www.sawasdee-hotels.com

v www.visit-laos.com travel.laopdr.com

v www.laosguide.com www.pattaya.com

v www.pattayapark.com www.amtel.co.th/pattaya/

v www.hotel-village-pattaya.com www.kohchangkacha.com

v www.angkorhotels.org www.bangthom.com

v www.cambodiaonline.com www.cambodiatravel.com

v www.streetfriends.org www.teleadopt.com

v www.vietnamonline.com www.countriesandcities.com/countries/vn

v www.vietnam-travel.com www.damsenwaterpark.com.vn

v www.hoianworldheritage.com www.hotelthanvan.com

v www.mapsvn.org www.amadeus.net

v www.zuji.com www.tigerairways.com

v www.vietnamopentour.com.vn www.singaporeair.com

v www.streetvoices.com.au hdr.undp.org

v www.changi.airport.com.sg www.thanglongwaterpuppet.org

v www.waterloohostel.com.sg www.visitsingapore.com

v www.vanxuanhotels.com www.adventurewhitsunday.com.au

v www.asiarooms.com www.big4.com.au

v www.camper.com.au www.coconut.com.au

v www.reefmagiccruises.com www.skyrail.com.au

v www.kuranda.org www.undara.com.au

v www.worldnomads.com www.travellers.com.au

v www.tntmagazine.com www.zoo.nsw.gov.au

v www.asiana.co.kr www.klm.com

v english.tour2korea.com www.latestays.com

v

Tilbake til toppen

Bilder

Här ligger ett urval bilder från resan. Det blir naturligt nog ett begränsat urval och bilderna har bytts ut efter hand.

Avresa från Bollnäs en tidig septembermorgon.

Helt nykläckta sköldpaddeungar, Kosgoda Turtle Hatchery, Sri Lanka.

Blomsterbarn vid stranden, Hikkaduwa.

Kindergarten med mycket passande skoluniformer, Hikkaduwa.

Med nyvunna indiska vänner, Hikkaduwa.

Øystein, stolt hotellägare, Ahangama Easy Beach.

Behagligt liv, ca 28 grader C.

Stilt fishermen. Fiskestolparna går i arv från far till son.

Avkoppling i hängmattan, Easy Beach, Ahangama.

Strandläge, Easy Beach, Ahangama.

En man som lever av att klättra i palmer.

Området vid Easy Beach är berömt för sina goda surfförhållanden.

Øystein har blivit en passionerad surfare.

Här i Aluthgama hyrde vi ett rum och kök i två månader hos en mycket trevlig familj.

Familjen Da Silva.

I glada vänners lag.

Första skoldag tillsammans med Kaneshi, Venushi o Amashi som vi bodde hos (och som gick på en annan skola).

I tidig och spänd förväntan på skoltransport.

Skolbussen kom dagligen kl. 06:20

Stolta skolbarn.

Vilda djur besökte ofta skolgården som t.ex. apor och stora ödlor som denna utanför Viktors klassrum.

Läxa i singalesiska.

Vi drack stora mängder vatten i värmen.

Gatuliv, Aluthgama.

Då och då besökte vi lyxhotell i närbelägna Bentota.

Trötta barn på lokaltåg mellan Colombo och Aluthgama.

Mount Lavinia Hotell, Colombo.

Tidigare var detta guvernörens residens, och nu ett fantastiskt hotell där vi bodde en natt.

Skimrande kväll vid poolen, Mt Lavinia Hotel.

Poolområdet här är, enligt Time Magazine, en av världens hetaste mötesplatser.

Colombo skyline, Mt Lavinia.

Djungelliknande utsikt från terrassen där vi bodde i över två månader, Aluthgama.

Spända barn på premiärtur.

Liten kille på stort djur.

Dramatisk solnedgång, Mt Lavinia.

På väg mot Kandy i Sri Lankas inland.

Pinnewala Elephant Orphanage, här bor fler än 60 elefanter.

De badar två gånger per dag.

Temple of the Tooth, detta berömda tempel i Kandy inhyser Buddhas tand.

Detta guesthouse i Ella har en helt fantastisk utsikt.

Höglandet är fullt av brant sluttande teplantager.

Jeepsafari i Uda Walawe National Park.

I denna savannliknande park finns bl.a. över 500 vilda elefanter.

På utkik.

Närkontakt med några av nationalparkens invånare.

Varje fullmåne är helig – Puja Day.

Folk samlas då gärna i templen.

Havssköldpaddor lägger sina ägg på stränderna.

En natt var vi på Turtle Watch (www.tcpsrilanka.org), och hade tur.

Äggen ser ut precis som bordtennisbollar.

Båttur med barnen längs Bentota River.

Tät mangroveväxtlighet.

Krokodilunge.

Amashi och Viktor - de goaste vänner.

Ett länge efterlängtat möte på Phuket med Sarah, Vilde, Tone och Steinar.

På Phuket bodde vi här vid Karon Beach.

Här lärde Viktor sig simma.

Här vid Maya Bay, Koh Phi Phi, spelades filmen the Beach in.

Longtail båt med mycket passande namn.

Vattnet är kristallklart och dess många färger och nyanser är en fascinerande syn.

Chicken Island.

Vi var på heldagstur med denna speedboat som verkligen fick göra skäl för namnet.

Spirit houses, andarnas hus, är viktiga i Thailand och ses överallt.

Elefanter ses ofta även på kvällstid i Thailands turistområden.

Hit till Railay Beach tog vi oss ofta med longtail båt.

Thara Lodge, Ao Nang. Quality Resort, Panoramic View.

Här bodde vi i över en vecka, men såg varken till någon utsikt eller kvalitet!

Julfirande på thailändskt vis.

Efter tsunamikatastrofen.

Folk vadar iland bärande sina tillhörigheter på huvudet.

The Reclining Buddha i Bangkok är 46 meter lång, 15 meter hög och täckt av bladguld och pärlemor.

Med tuk-tuk på väg mot Patuxai, Victory Monument, Vientiane, Laos.

Utsikt över huvudstaden från toppen av monumentet.

Liksom i Vietnam ses kommunistsymboler överallt.

Det lokala ölet är berömt och mycket gott.

Carlsberg köpte upp bryggeriet men fann ingen förbättringspotential.

Solen går ned över Mekongflodens bädd och de många små restauranterna riggas upp för kvällen.

Det är inte så mycket som behövs för att driva dessa restauranter.

Linnea i full fart nedför en lååång vattenrutschbana, Pattaya Park.

Persson på väg ned från en 170(!) meter hög linbana, Pattaya Park.

Första skoldag i Pattaya.

BEST – Burapa English-Programme School of Thailand.

I Thailand är alla skolbarn även scouter (speidere).

Tony’s Fitness Center.

Här tränade vi varje dag.

Pattaya har sina mörkare sidor.

”Va, får man inte ens ha med sig sin pistol in på puben?!”

Och stadens apotek har lösningar på det mesta.

Kinesiskt nyårsfirande på fint hotell.

Vi bodde en natt på Ambassador, världens största hotell.

Här står ungarna framför en mindre(!) del av detta.

Med kompis Sadik från Oslo i Chinatown, Bangkok.

I Pattaya hyrde vi motorcykel.

Här i The Village, ett mysigt mellanklassområde med många barnfamiljer, hyrde vi en lägenhet för dryga två månader.

Med Stefan från Sjörgrå, Bollnäs, och Nang på djurpark/krokodilfarm.

Med Sureyya från Oslo och Won vid den gemensamma poolen i The Village.

Pattaya Underwaterworld, med en svensk familj som nyligen hade flyttat ned till Thailand för gott.

Linnea klappar en haj.

Guld, guld, guld.

Wat Pho, Bangkoks största och äldsta tempel

Bangkok har ett bra barnmuseum.

Fest hemma hos oss i The Village.

Här i Little Duck Nursery, Rayong, jobbade Olaug frivilligt.

Amorn står för den dagliga driften och jobbar nästan jämt.

På väg till härliga Koh Chang med vårt berg av bagage.

Thaiträning.

Gränsstationen mellan Thailand och Kambodja.

Allt måste transporteras för hand över gränsen.

Detta ger välkommet, men tungt, arbete åt många.

Många av gränsarbetarna är barn.

Kambodja har en nästan ofattbart tragisk närhistoria.

En viss laglöshet råder fortfarande och plakat som detta hänger runt omkring i landet.

Fattigdomen är stor.

Många hemlösa barn, som de på bilden, sniffar lim för att döva hungern.

Gatubarn, Siem Reap.

Dessa bor med sin storfamilj på gatan vid vårt hotell.

Gatubarn, Phnom Penh.

Tiggande barn är en mycket vanlig syn.

Många bär omkring småsyskon hela dagarna.

Några barn har haft tur och fått en chans till en ny start i livet.

Andra barn har haft ännu större tur med sitt livsöde.

Vi trålade de fantastiska templen i Angkor under två dagar med chaufför och guide.

216 Avalokitesvara-ansikten vakar över besökarna här vid Bayon.

På vissa ställen har djungeln nästan tagit över templen.

Snacka om symbios mellan natur och kultur.

Angkor Wat, världens största religiösa byggnad.

Med kompis David, vars föräldrar driver guesthouset Shadows of Angkor, Siem Reap.

Hela familjen på fem på utflykt, Phnom Penh.

Tungt lastade motorcyklar är en vanlig syn i hela Sydostasien.

En cyclo-chaufför tar sig en välförtjänad paus.

Folkmordsmuséet Tuol Sleng, Phnom Penh.

Ett testamente över Pol Pots förbrytelser mot mänskligheten.

Tortyrceller.

Golvens många blodfläckar talar ett tydligt språk.

Ofattbara två miljoner kambodjaner dog under Pol Pot.

Ny gränsövergång, nya arbetstillfällen.

I bakgrunden köar travellers på väg in i Vietnam.

Tidigare hette Vietnams största stad Saigon, nu Ho Chi Minh City.

Dam Sen Park.

Tidigare Sydvietnams presidentpalats, nu Återföreningspalatset.

Cyclotur i centrala Ho Chi Minh City.

Nattåg till Danang.

Golvet visade sig vara fullt av möss.

Här i mysiga Hoi An stannade vi i mer än sex veckor.

Svastika, en indisk lyckosymbol, här på likkistor.

Stranden utanför Hoi An är bred och fyra mil lång.

Här blev det många bad och löpturer.

Ungdomar på hemväg i sina skoluniformer, en vanlig syn i Hoi An.

The Japanese Bridge i den gamla, mycket pittoreska och UNESCOlistade stadsdelen, Hoi An.

Längsmed floden i centrala Hoi An.

Aktivitet i frukt- och grönsaksmarknaden, Hoi An.

Restauranter och cafés i Vietnam har ofta möbler som för oss är i barnstorlek.

Praktiskt och roligt för ungarna.

Ett av våra många undervisningspass.

Vi jobbade frivilligt som lärare i engelska vid ett center för föräldrarlösa, gatubarn och fattiga i Hoi An.

Elever och lärare poserar villigt.

Vi bjöd ut våra studenter till avslutningsfest på restaurant.

Populärt!

Chefen på träningscentret avtackar oss.

Vi sponsrade centret med en bänk och fick därmed vårt namn, Periansen, på bänken.

En av många tvåhjuliga utflykter i cykelvänliga Hoi An.

Landsbygden runt Hoi An är mycket frodig och präglas av risodlingar.

Strandförsäljerska av det något äldre gardet.

Viktor hittade en bil på stranden.

På tur med traditionell djonkbåt i Halong Bay. Viktor, här tillsammans med guiden, får styra båten.

En av många flytande fiskebyar i området.

På toppen av en bergstopp med betagande utsikt efter en svettig och brant klättring.

Båtens för, också den i traditionell stil.

Solnedgång, Halong Bay.

Här övernattade vi i båten efter ett kvällsdopp.

Båtbutik i solnedgång, Halong Bay.

Vackra vyer efter en något mindre svettig klättring genom stora grottformationer, Halong Bay.

Klippa med svårtillgängligt tempel på toppen, Halong Bay.

På 30-årsdagen av Vietnams enande, Hanoi.

Saigon föll den 30/4, 1975.

Upplyst bro till välbesökt tempel i centrala Hanoi.

Stora folkmassor på 30-årsfest i centrum.

I Kambodja och Vietnam besökte vi flera restauranter där alla anställda är tidigare gatubarn.

Här från KOTO, Hanoi.

Uppsikt från botten av världens största fontän, Singapore.

Singapore.

Gatumusikanter, Brisbane, Australien.

I Brisbane hyrde vi denna campervan som tog oss 5302 kilometer på 27 dagar.

Trångt (ca 4 kvm) men gott.

Delar av familjen går i ett improviserat 17 maj tåg på en campingplats i Airlie Beach.

Viktor i närkontakt med en vild wallaby (liten känguru), Magnetic Island.

I full galopp på stranden, Horseshoe Bay, Magnetic Island.

Vi badade i havet med hästarna och red barbacka.

En sagolik upplevelse.

Färgglada papegojor finns överallt här nede.

Och de vill gärna ha mat.

Längs många av de fantastiska stränderna finns kompetenta livvakter på plats.

Viktor tillsammans med en av sina många nyfunna kompisar.

Och här klappar han en kompis till.

Familjen samlad framför självutlösaren under ett mäktigt träd, Townsville.

En hög klättervägg besegras, Townsville.

Utanför Cairns åkte vi en 7 ½ km lång skyrail, linbana, högt över regnskogen.

Linbanan kallas the worlds most beautiful rainforest experience och det var verkligen en hisnande och vacker upplevelse.

Delar av den massiva regnskogen under oss.

I Cairns var vi också på en heldagstur med båt till Stora Barriärrevet.

Viktor fick här sin debut med cyklop och snorkel.

Hela familjen upplevde närkontakt med det fantastiska marina livet vid Barriärrevet.

Viktor vid ett apelsinträd, Cairns.

Lyxcampingen som vi bodde på i Cairns har världens största hoppkudde.

Från Cairns åkte vi tillbaka söderut, men nu genom inlandet, The Outback.

Oftast är det här enbart en asfalterad fil.

Men det går ändå att köra fort här, vilket kan behövas då avstånden är formidabla.

30 mil till nästa mack - glöm inte att tanka!

Ett av många mäktiga road trains.

Dessa, vägarnas kungar downunder, kan vara upp till 53(!) meter långa.

Man kan stöta på lite av varje längs australiska vägar.

Vi såg mängder av kängurus längs vägarna och många av dem, dessvärre, överkörda.

Uppe på en klipptopp mitt i ödemarken, Undara.

Tillbaka i mer urban miljö.

Höga sanddyner längs stranden i Surfers Paradise.

En av många vidunderliga stränder längs the Gold Coast.

Båttur i bildsköna Sydney Harbour.

I bakgrunden operahuset och Harbour Bridge.

Flera av djuren i Taronga Zoo har en fantastisk utsikt, inte minst girafferna.

Närkontakt med ett av de mäktigare, men kanske mindre angenäma djuren.

Sydney by night.

På hemväg.